Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Hur krångligt får det bli?

Det här inlägget utgår ifrån en post som skrevs av en annan medlem i ett skrivarforum som jag är medlem i. Det var intressant på flera sätt. Dels är det ett strålande exempel på hur olika vi skribenter arbetar, och dels väcker det frågan hur mycket man egentligen kan krångla till skrivprocessen och ändå få en färdig roman som resultat. Jag börjar med att citera det aktuella inlägget:

Romanprojekt 2:
Enradaren är klar
Baksidestexten är klar
Preliminärt kort-synopsis klart
Jobbar med spänningskurvan, de tre akterna, vändningarna
Persongalleriet tätnar och avslöjar sig självt utan min hjälp
vs projektplan: -1 vecka
(tänker ta hjälp med grundläggande research)
Ny inspiration, nytt sätt att jobba. Fräscht!

Hängde du med? Det gjorde inte jag … Det finns skribenter som inte planerar någonting, och sedan finns det skribenter som planerar allting, som inte lämnar ett kommatecken åt slumpen. Jag har dock aldrig förstått varför någon tror att det alltid är ytterligheterna som blir bäst. Mellan ytterligheterna finns en hel värld. Jag själv skriver alltid en outline till mina manus och skriver ned diverse uppslag som jag har till det aktuella manuset. Men, kommer jag på någon bättre idé under arbetets gång är jag inte främmande för att planera om. Outlinen brukar jag justera allt eftersom jag skriver. Jag behöver ett visst mått av planering för att kunna skriva, men någon spänningskurva, ”de tre akterna”, vändningar och liknande ingår definitivt inte i den planeringen.

En gammal kompis till mig som pluggade manusproduktion brukade säga att ”första vändningen ska komma 24 minuter in i filmen”. Det får mig att tänka på en recension av filmen Miffo där recensenten konstaterade att det ”gick att ställa klockan efter den här filmen” eftersom den var så pass förutsägbar. Det är inte såna böcker jag vill skriva! Jag utger mig inte för att skriva särskilt originella böcker, och jag anser inte heller att det finns något egenvärde i att bryta mot så många ”skrivregler” som möjligt, men som jag tidigare skrev så finns det en hel värld mellan ytterligheterna! Låt inte några märkliga regler som du satt upp för dig själv komma i vägen för en bra berättelse, det vore det dummaste du kan göra.

En sak är säker: Författare gillar att experimentera, men stalltipset är att när det är dags för nästa bok är man troligen tillbaka i de gamla gängorna igen. ”Fräscht!”? Nej, inte om man frågar mig. Skulle jag behöva planera allt det där för att skriva en roman skulle jag inte få någonting skrivet alls i slutänden, jag skulle ”snubbla i farstun” (som man brukar säga). Jag skriver romaner, inte busstidtabeller!

Ett svar

  1. Det beror kanske både på läggning och vilken sorts berättelse man skriver. Hur noga man måste planera de olika delarna i intrigen

    2012/12/05 kl. 07:48

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s