Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Boken som man inte vågade såga

Det finns en sak som troligtvis de flesta av oss kan enas om utmärker den så kallade kultureliten, och det är när en recensent ger en mycket svår och krångligt skriven bok ett gott omdöme antagligen av rädsla för att själva framstå som otillräckliga eller av rädsla för att där finns någonting som man helt har missat eller inte förstod sig på. Ett skolboksexempel på detta förekom förra veckan på SvD:s hemsida. Boken i fråga heter Utövat. En kurskorrigering och är skriven av Anja Utler. Recensenten heter Annina Rabe. Hela hennes recension skriker att det inte är någon bra bok och själv känner jag mig inte lockad för fem öre att läsa boken i fråga. Hon har den goda (?) smaken att citera en passage ur boken, en passage som åtminstone helt avskräcker mig från att läsa den. Jag återger citatet från SvD:s recension:

”Men så som huden för varje steg flagnar från ryggen och armarna, faller av. Ligger den bakom mig, sådär ungefärligt tecknad, utsatt för ljuset och skuggan, si och så använd och vriden, ja, det var, och nu kommer det inte mer regn, inget; spolar bort den från vägen och sedan kommer blicken tillbaka, kommer alltid och kan bara se, ja, detta kommer det att ha varit, är det redan, och kan inte upphävas. Är inget hon kan foga samman ännu.”

Jag kan bara tala för mig själv, men det finns ingen chans i världen att jag skulle slösa min tid på att läsa något som är skrivet på det där viset. Hur många sidor orkar man? Får man något utbyte av att läsa det? Det har jag väldigt svårt att tro. ”Läs själv och skaffa dig en egen uppfattning” är alltid lätt att säga, men det fungerar inte så. Blir man inte intresserad så läser man inte en bok eller ser en film.

Jag kan förstås inte bedöma hur bra Anja Utler är som författare, men jag kan definitivt säga att den där snåriga textpassagen inte lockar mig att läsa hennes verk. Och jag tror definitivt inte att någon som inte redan är känd skulle kunna debutera med en sådan text. Jag skäms inte för att säga att jag uppfattar Utlers text som obegriplig och frånstötande. Jag blir inte intresserad av att läsa fler av hennes texter. Men däremot blir jag ännu mer övertygad om att skriver man en tillräckligt obegriplig text kommer kultureliten inte att våga såga den, och glappet mellan kultureliten och den vanlige läsaren blir större och större.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s