Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Till fantasyns försvar

Hobbit: En oväntad resa toppar biograftoppen. Jag skriver detta inlägg innan filmen haft premiär så jag vet egentligen inte, men jag är så säker på att den kommer att toppa listan över de mest sedda filmerna i Sverige att jag ändå vågar skriva det. Folk kommer att vallfärda till biograferna för att se filmerna, precis som när 22 procent av befolkningen såg The fellowship of the ring på biograferna år 2001. Ändå rör det sig om en mycket styvmoderligt behandlad genre i Sverige. Alla svenskar kan nämna en eller flera deckarförfattare, hur många tror ni kan nämna namnet på en svensk som skriver fantasy? (Astrid Lindgren räknas, men jag tror inte att någon skulle nämna henne, trots att hon skrivit både Mio, min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter.)

Fantasy är ingen genre man skriver om man vill bli tagen på allvar här. Jag har till och med fått frågan om jag inte borde skriva deckare istället (något som givetvis aldrig kommer att hända). Därför skriver jag det här inlägget till fantasyns försvar. I en tid där diskbänksrealismen verkar vara det mest eftersträvansvärda förtjänar det att än en gång framhållas att alla inte är intresserade av att läsa om sådant som de ändå upplever i sin vardag dygnets alla vakna timmar. Somliga av oss ser det inte som någonting fel att få uppleva någonting annat för ett tag, en verklighet som inte är din eller min.

Jag har stött på exempel där fantasy har avfärdats med orden Magi finns ju inte på riktigt. Det är just därför som fantasyn behövs! Det är just eftersom magi inte finns i verkligheten som jag skriver fantasy. Alla våra vardagliga problem finns redan. Jag har redan smutsig disk och en fylld tvättkorg, med andra ord har jag inget intresse av att läsa om det. Jag tror att alldeles för många människor har missat det, trots att de vallfärdar till biograferna för att se Hobbit: En oväntad resa (kanske har samma människor även sett en eller flera av Harry Potter-filmerna på bio). Även filmen Avatar skulle kunna klassas som fantasy, det är samma typ av verklighetsflykt.

Mitt liv berikas inte av att läsa om andra som upplever samma saker som jag, men mitt liv berikas av sådant som beskriver en verklighet som jag aldrig själv får möjlighet att uppleva. Men fantasy måste inte nödvändigtvis bestå av magi och drakar (som nog är det första många kommer att tänka på). Jag har skrivit fantasymanus som inte innehåller något av det men som ändå är fantasy. Och de som saknar diskbänksrealismen skulle nog förvånas över hur mycket av vår egen verklighet som ändå finns med i min fantasy. Jag tror att många har haft alldeles för bråttom att döma ut fantasyn.

Hobbit: En oväntad resa är ett praktexempel på fantasy, men det finns otroligt mycket mer. Den gemensamma nämnaren är inte magi eller drakar, utan att det inte är just din eller min verklighet som skildras, utan någon annans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s