Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Varför så rädd?

SVT 121220

SVT 121220

Människor som är rädda för framtiden och som beklagar sig över att gammal teknik blir föråldrad och försvinner är ett fenomen som jag uppmärksammat otaliga gånger på bloggen och som jag kommer att fortsätta uppmärksamma. Det senaste exemplet på föråldrad teknik som sörjs är 35-millimetersfilmen. Det som dock verkligen gör mig upprörd i det här sammanhanget är att filmfotografen Jens Fischer dristar sig till att säga att ”Stora filmer som är gjorda på 35 [-millimetersfilm] är otroligt mycket bättre och vackrare” (citerat härifrån). Jag hoppas verkligen att han har blivit felciterad, för påståendet är häpnadsväckande. Hur pass bra en film är avgörs definitivt inte av huruvida den är filmad på eller spelas upp från analog film, lika lite som en bok blir bättre eller sämre om den har skrivits på skrivmaskin istället för på en dator. Det är helt andra saker som avgör om en film är bra eller inte! Fischer kan tycka att bildkvalitén inte tilltalar honom (och det är han givetvis helt fri att tycka), men det är inte vad han uppger i SVT:s artikel. Ogenomtänkt, minst sagt!

Självklart kan det kännas konstigt om en teknik som man arbetat med ett helt yrkesliv plötsligt byts ut mot ny teknik, men jag ger ingenting för elittänkandet att gammal teknik är bättre än ny bara för att det är det som man är van vid. Bildkvalitén på 35-millimetersfilm är onekligen vacker, men det finns många nackdelar med formatet som Fischer bortser ifrån i sin iver att romantisera den föråldrade tekniken. 35-millimetersfilm bleknar och slits och behöver så småningom genomgå kostsamma restaureringar för att behålla samma utseende. Filmer som skickas till biografer på 35-millimetersfilm har textningen tryckt direkt på filmremsan och kan därför bara visas i Sverige. De kostsamma filmrullarna är med andra ord i princip obrukbara efter att de visats ett tag på bio. Hårddiskar kan användas om och om igen under flera år. (Jag kan nämna fler saker, men det får räcka så eftersom det här inte är någon teknikblogg.)

Folk har alldeles för bråttom att romantisera föråldrad teknik. Den teknik som är värd att bevara kommer att överleva, och den som inte är värd att bevara försvinner. Liknande diskussioner brukade föras på ett ljudteknikerforum där jag var aktiv förut. Där fanns ett gäng som högljutt förespråkade analog inspelning och som jämrade sig över hur dåligt musik som spelats in med en dator lät. Jag är inte det minsta intresserad av att skriva på skrivmaskin (har provat, det var rena tortyren), spela in musik analogt (har inte råd med kostsam och underhållskrävande teknik) eller att filma analogt (dyrt och komplicerat). Stenåldern är över, det är bara att acceptera. Att ny, enklare och billigare teknik ersätter dyr och föråldrad teknik är för mig inget hot utan en möjlighet. Det krävs fortfarande kunskap och erfarenhet för att skapa bra produktioner, men jag lägger hellre mitt blod, svett och tårar på innehållet än på tekniken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s