Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Jag ser dig nog!

Nej då, det är inte så farligt som det låter. Det här inlägget handlar om vad som troligtvis är litteraturhistoriens mest besynnerliga översättningsprojekt. Det handlar om Dan Browns kommande roman Inferno, där säkerheten är rigorös så till den grad att den som ska översätta boken till andra språk måste resa till London för att översätta boken på plats under övervakning! Allt för inte texterna ska läcka ut och för att boken ska kunna ges ut över hela världen samma dag (källa).

Vad ska man säga? Det första som slår mig är att det hela låter som en extremt genomtänkt PR-kupp. Otvivelaktigt gör ju den något udda proceduren att det skrivs ännu mer om boken än det kanske skulle ha gjort annars. Och därtill ökar intresset för de översatta versionerna. En av anledningarna till att man väljer att göra denna process förefaller vara att många valde bort de översatta versionerna av Browns förra bok Den förlorade symbolen och istället läste det engelska originalet (vilket fanns att tillgå tidigare, den svenska översättningen gjordes inte förrän efter att boken kommit ut, allt för att undvika att den spreds illegalt).

Jag har dock svårt att tänka mig att såna här minst sagt omständliga procedurer kommer att bli standard för översättningar. Känslan av att detta är en form av PR-stunt gör sig osökt påmind, och det blir nog svårt att upprepa en sådan sak.

Ett svar

  1. Frasse

    Visst är det en PR-grej, och det låter också mycket märkligt att insistera på att en roman ska släppas samtidigt på mängder av språk. Inte ens stora biofilmer släpps samtidigt i hela världen. Vad blir nästa steg, att förbjuda kritiker och bloggare att skriva något närmare om hur handlingen i en bok utvecklar sig?

    När Solzjenitsyns Gulag-arkipelagen (del 1) släpptes julen 1973 kom den ut först på ett exilryskt förlag i Paris och sedan på ett dussin språk inom ett par månader. Flera av översättningarna gjordes som lagarbete; i den svenska, som utfördes på mindre än en månad, lär minst tio personer ha varit inblandade även om Hans Björkegren står som enda angivna namn. Då fanns det utan tvekan vissa sekretesshänsyn men inget i den här stilen – men det är förstås inte lika många journalister som läser ryska.

    2013/01/17 kl. 12:57

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s