Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Tacka handen som föder dig?

En sak som jag länge funderat över är de mer eller mindre obligatoriska tacksidorna som förekommer i många böcker, såväl svenska som utländska. Vilka är det som brukar tackas? Vänner och familj får ofta ett tack. De som hjälpt till att läsa igenom manuskriptet får också ofta ett tack. I engelskspråkiga böcker får redaktören ofta ett tack (det förekommer mer sällan i svenska böcker). Men vad som verkar vara gemensamt är att förlaget mycket sällan får något tack! Detta oavsett om det är en debutbok eller en bok som skrivs senare i karriären.

För mig känns det tämligen konstigt. Skulle jag skriva en tacksida i en bok skulle jag definitivt tacka dem som varit villiga att göra en sådan chansning och ett sådant risktagande som det skulle innebära att ge ut en okänd skribent.

Som en jämförelse kan nämnas att det är betydligt vanligare att skivbolag får ett tack i konvoluten till skivorna. Givetvis finns det en skillnad mellan musikens och litteraturens värld, men grundprincipen borde vara detsamma. Om någon tror så pass mycket på mig att de är villiga att ta en risk för min skull borde jag faktiskt tacka dem. Det är inte alla människor som har turen att få uppleva att någon verkligen tror på dem. Och det är få författare/musiker som lyckats slå igenom utan att någon gång under karriären ha fått hjälp av ett förlag eller ett skivbolag. Borde man inte tacka handen som föder dig?

Är det fler än jag som har reagerat över detta? Eller finns det någon uppenbar förklaring till att förlaget sällan tackas som jag helt enkelt missat?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s