Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

SVT gillar yrkesnormen

DN 1 februari 2013

DN 1 februari 2013

Jag avslutar den här ”debattveckan” med att ta upp en krönika som faktiskt är riktigt bra och som ger en ordentlig känga åt den förhatliga yrkesnormen. Den är skriven av DN:s Niklas Wahllöf och är egentligen en kommentar till SVT:s nya serie Molanders. Jag håller med Wahllöf, varför kan man inte för en enda gångs skull lyfta fram oss som sitter fast i olika typer av utanförskap? Det känns som att SVT är tämligen frikopplat från verkligheten. Tack Niklas Wahllöf för att du ger en känga åt SVT:s yrkesfixering! (Det var den kanalen som för inte alltför länge sedan faktiskt sände underhållningsprogrammet Upp till bevis, som gick ut på att de tävlande skulle gissa vilket yrke ett gäng personer hade, en högst vedervärdig idé enligt mig.)

Svaret på varför SVT inte gör något för att lyfta fram arbetslösa i sina serier är förstås att det är arbetet som är normen. Du förväntas ha ett arbete. Arbete ger status och visar att du är någon. Du får inte frågan om du har något arbete utan vad du arbetar med. Ett bra exempel på detta är frågesportsprogrammet Vem vet mest?, där de tävlandes olika yrken ägnas förvånansvärt stor uppmärksamhet.

Att det finns många som kämpar för att fördjupa klyftan mellan de som har arbete och de som är sjuka/ofrivilligt arbetslösa/sitter fast i FAS 3 råder det knappast någon tvekan om. Att någon skulle vara beredd att göra något för att höja statusen på oss som fastnat i utanförskapet känns ganska osannolikt. Ingen har något intresse av det. Trots att vi utgör en tämligen stor del av landets befolkning får man ibland känslan av att ju fler vi blir desto mer osynliga och ointressanta blir vi. Och det arbetar ju knappast någon i SVT:s ledning som är arbetslös. Troligen har de heller inga bekanta eller släktingar som saknar arbeten.

Det finns inget tråkigare än olika typer av normer. Wikipedia skriver i sin artikel om ämnet ”normer [kan] bidra till att upprätthålla ogynnsamma sociala system, till exempel orättvis maktfördelning och förtryck”. För en form av förtryck är precis vad det är, varken mer eller mindre. Att förväntas svara på frågan vad man arbetar med, när man faktiskt inte har något arbete, är förtryck och inget annat. Det är dags att ändra på den saken nu.

Skrota yrkesnormen och låt varje människa själv få presentera sig och avgöra vad man anser vara viktigt i sitt liv! Dessutom utmanar jag SVT att låta tidigare okända människor vara med i På spåret. Själv känner jag inget större behov av att sitta och titta på förmögna och framgångsrika människor på kändisfixerade SVT. (Tittar däremot gärna på Vem vet mest?, som bortsett från yrkesfixeringen är ett riktigt bra program.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s