Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Bechdeltestets brister

Jag grubblade länge över om jag skulle våga skriva det här inlägget. Det berör ett mycket känsligt politiskt ämne och jag är inte någon vidare debattsugen person, därför var jag osäker på om jag skulle våga skriva detta. Men jag litar på mina läsare, att ni förstår mitt resonemang och att jag slipper elaka kommentarer. Jag begär dock givetvis inte att ni måste dela mina åsikter, det här handlar bara om hur jag ser på saken.

Jag läste den här artikeln som handlar om att DN utfört det så kallade Bechdeltestet på olika svenska filmer som varit populära de senaste 10 åren. Testet, som blivit mycket inflytelserikt och ofta kommer till användning skapades med tanke på filmer, men har även kommit att användas på litteratur (källa). För att en film (eller bok) ska klara testet måste följande kriterier vara uppfyllda:

  • Ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
  • …som pratar med varandra
  • …om något annat än män.

Osökt började jag fundera över hur mina manus klarar testet. Resultatet visade sig bli mycket varierande. Serierna Det magiska förbundet och Eldskungen klarar testet utan problem, eftersom kvinnlig vänskap är ett viktigt tema i båda serierna. Men några av mina fristående manus klarar inte testet. Detta ser jag dock inte som ett tecken på att jag är en skribent som inte bryr mig om kvinnor. Jag är väldigt noga med att antalet manliga och kvinnliga karaktärer ska vara ungefär lika, samt att styrkeförhållandet dem emellan ska vara jämnbördigt. Det finns kvinnor i mina berättelser som inte sköter sig alltför väl, men även män som sköter sig lika illa. Det finns starka och förståndiga män, men även lika starka och förståndiga kvinnor. (Min fru berömde mig en gång för jag hade god jämställdhet bland mina karaktärer, och det berömmet värmde.) Jag avskyr alla former av sexism och är mycket noga med att undvika sånt i mitt skrivande. Sexism är en stenåldersföreteelse som förstör vilken berättelse det än dyker upp i. Att några av mina fristående romaner har lite svårare att klara testet beror på en inneboende svaghet hos Bechdeltestet som jag tänkte illustrera med ett exempel.

Min novell Elnora (publicerad i Vildsint (2010)), som bygger på ett kapitel från Det magiska förbundet, klarar inte testet. Elnora är den enda kvinnan i denna novell. För den som läser novellen råder det ingen tvekan om att hon är den starkare av de båda karaktärerna, men texten kan aldrig bli godkänd enligt Bechdeltestet. I åtskilliga övriga kapitel i originalmanuset fortsätter Elnora vara den som är stark och pådrivande, men hon är fortfarande ensam kvinna (tillsammans med Elio, i vars sällskap hon är på flykt). Är novellen Elnora ett bevis på jag hellre låter männen dominera? Definitivt inte, allting handlar om att testet ger ett resultat som inte riktigt blir användbart utifrån det materialet! Bechdeltestet missar nämligen en mycket viktig faktor i sammanhanget: Styrkeförhållandet.

Ett tankeexperiment: Om Elnora hade bestått av två kvinnliga karaktärer, och där handlingen hela tiden kretsar till att de båda försöker öppna en konservburk, då hade den faktiskt klarat Bechdelstestet. Men jag tror ändå att resultatet skulle vara en tämligen stötande text. Bechdeltestet är mycket grovt utformat och tar inte alls någon hänsyn till vem som är den pådrivande i handlingen. Jag skulle faktiskt vilja formulera ett alternativt test:

  • Ha minst en (namngiven) kvinnlig rollfigur
  • …som deltar i diskussioner på egna och lika villkor
  • …där samtalsämnena inte är kopplade till deras kön.

På det viset blir testet lika användbart och rimligt, samtidigt som det tar hänsyn till bristerna i Bechdeltestet. Att man deltar i en diskussion på egna villkor innebär att man frivilligt deltar i diskussionen, att man inte framställs som en avsevärt (och oförklarligt) svagare part än den man diskuterar med, och att diskussionen inte föranleddes av (exempelvis) en kommentar om utseende. Jag tycker att kravet på att kvinnorna ska tala med varandra för att Bechdeltestet ska vara uppfyllt är lite väl strängt. En kvinna som har ett jämlikt och jämställt samtal med en man (och där samtalsämnet inte kretsar kring deras respektive roller som man och kvinna) borde också räknas som godkänt, men så är inte fallet.

Repliken Om du inte har någonting dumt att säga, säg ingenting alls! (utväxlat mellan två cheerleadertjejer, en smart och en som inte är särskilt smart) gör att programmet A.N.T.Disney Channel klarar Bechdeltestet (två namngivna kvinnliga rollfigurer pratar med varandra om annat än män). Det skulle dock inte klara mitt alternativa test, eftersom diskussionen inte sker på lika villkor (den ena tjejen är helt uppenbart mycket mer begåvad än den andra och samtalet förs inte på lika villkor). Bechdelstestet ser (som jag uppfattat det) bara till formen. Jag tycker att innehållet är viktigare.

Två (påhittade) exempel i korthet:

  • Två kvinnor öppnar en konservburk (och samtalar om hur de ska öppna den) Godkänt enligt Bechdeltestet.
  • En kvinna lär en man hur man skjuter pilbåge, vilket gör mannen glad eftersom han inte kunde det tidigare. Inte godkänt enligt Bechdeltestet.

Jag tror att ni alla ser problemet. Det senare exemplet känns för mig betydligt mer jämställt, men godkänns inte utifrån testets kriterier. Jag säger inte att Bechdeltestet borde skrotas, men det behöver helt klart kompletteras och utvidgas en aning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s