Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Oäkting utan anställning

Tycker egentligen inte alls om att skriva ”debattartiklar”, men det finns trots allt vissa ämnen som jag brinner för så pass mycket att det är svårt att låta bli att ta upp det emellanåt. Arbetslöshet och utanförskap är en fråga som jag brinner extra mycket för. Den som tvivlar på vad utanförskapet kan orsaka kan bara titta på vad som har hänt i Husby m.fl. ställen. Även om jag inte på något sätt försvarar beteendet med att bränna ner bilar och att angripa räddningspersonal finns det trots allt en anledning till att sådana saker händer, och det beror inte på att somliga människor helt enkelt bara är onda, det fungerar inte så.

Gårdagens inlägg, där jag skrev om SvD:s hashtag #mittförstajobb tog skruv ordentligt. En anonym skribent skrev ”Fuck you, unemployed bastard” och påpekade även att jag borde vara tacksam för att de som arbetar försörjer mig. Det där var ett tankefel modell värre. Varför ska någon som är ofrivilligt arbetslös eller långtidssjukskriven vara tacksam för att det finns andra som arbetar? Ska jag vara tacksam för att någon annan fick alla jobb som jag har sökt? Nej, personen som skrev det var ute på en rejäl cykeltur.

Den försörjning som en arbetslös eller sjukskriven får är det vi kallar välfärd. Jag har hittills aldrig hört någon säga ”Är det inte dags att avskaffa den där himla välfärden snart?”. Vi ska vara tacksamma att den finns. Olyckan behöver inte nödvändigtvis vara längre än en separation/skilsmässa, en uppsägning, ett oväntat dödsfall i familjen eller ett sjukdomsbesked bort. Ödet är nyckfullt. En gång var det jag som arbetade och hjälpte mina mindre lyckligt lottade medmänniskor genom mina skattepengar. Idag är det jag själv som drar nytta av de skattepengar jag betalat. Det är så det fungerar i Sverige. Jag hade föredragit att kunna fortsätta betala skatt och därigenom hjälpa mina medmänniskor, men tyvärr ville ödet annorlunda för min del.

Frank Sinatra sjöng en gång You’re ridin’ high in April, shot down in May. Den som gör sig rolig över andra människors olycka i juni kan själv vara den som råkar i knipa i juli. Den som anser att han/hon försörjer mig idag kan upptäcka en knöl i bröstet imorgon, eller upptäcka att PSA-värdet blivit förhöjt, och då är man tacksam att det finns hjälp att få genom socialförsäkringarna. Välfärden hjälper oss alla.

(Rubriken på det här inlägget syftar på ”Fuck you, unemployed bastard”, som någon skrev till mig igår. Eftersom jag föddes innan mina föräldrar gift sig så är jag ju faktiskt en ”oäkting utan anställning”, även om jag själv tycker att ”oäkting” är ett tämligen förlegat ord.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s