Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Arkiv för november, 2014

Sorg över Epok Förlag

Omslaget till "Silverspegeln"

Omslaget till ”Silverspegeln”

Har just nåtts av beskedet att Epok Förlag lägger ned sin verksamhet. Det är ett mycket tråkigt besked. Man gjorde en mycket ambitiös satsning, men dessvärre blev förlagets saga alltför kort. Det var ett förlag som verkligen behövdes som motvikt till alla deckare och självbiografier av redan kända människor, men tyvärr. Förlaget avvecklar sin verksamhet med omedelbar verkan.

Bilden som pryder det här inlägget är förmodligen välbekant vid det här laget. Det är omslaget till boken ni aldrig kommer att få läsa. Jag fick tillbaka det korrekturlästa manuset till den, men två dagar senare stod jag utan förlagskontrakt. Rättigheterna till Det magiska förbundet har återgått i min ägo, men jag har absolut inga planer för den.

Jag lyckades för övrigt, till min egen stora förvåning, avsluta NaNoWriMo-romanen Aska och storm. Efter ett fem dagar långt uppehåll i skrivandet insåg jag att jag behövde skrivandet för att hålla verkligheten borta. Det var för övrigt just av den anledningen Det magiska förbundet en gång kom till. Jag behövde ett sätt att hantera en komplicerad tillvaro. Resultatet blev en sju delar lång fantasysvit, som genren till trots har mer gemensamt med verkligheten än vad en genomsnittlig svensk deckare har.

Det känns inte roligt just nu.


Vad är väl en NaNoWriMo på slottet?

Som ni kanske har noterat har jag tagit bort NaNoWriMo-widgeten som har prytt den här bloggen under november månad. De senaste dagarnas händelser har gjort att det känns tämligen utsiktslöst att fortsätta. Jag kan inte svara på om romanen jag skrev på någonsin kommer att bli färdig eller inte, men det kommer under alla omständigheter inte att ske under november.

Det känns lite bittert att tvingas ge upp. Förra året tvingade en del oförutsedda händelser mig att ge upp efter 36 700 ord (av de 50 000 man förväntas skriva). I år hann jag med 37 700 ord. Ibland är ödet så ironiskt att det inte ens är roligt.

Med anledning av det som hänt kommer bloggen åter att gå i vila på obestämd tid. Vis av erfarenhet kommer jag inte att säga att den är nedlagd, men det kommer inte att bli fler inlägg inom överskådlig framtid.


Tråkiga nyheter

På grund av finansiella problem hos mitt förlag, liksom sjukdom bland förlagets medarbetare, kommer de sex återstående delarna i Det magiska förbundet dessvärre inte att kunna ges ut.

Det är ett mycket tråkigt besked, men jag är ändå glad och tacksam över att jag fått vara med om det fantastiska som det innebär att få en bok utgiven. Skuggan över Dianor var dessutom den allra första roman jag skrev, så den ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag är väldigt tacksam över att Epok Förlag valde att satsa på mig, och jag önskar dem och deras medarbetare all lycka i framtiden.

Stort tack till alla som köpte och läste boken.


Det finns änglar!

NaNoWriMo

NaNoWriMo

Jag har ägnat mycket tid av mitt liv åt olika skrivarforum. Även om jag har lärt känna flera av mina absolut bästa vänner där så har de även fått mig att tappa tron på mänskligheten några gånger. Men som bilden ovan visar finns det även änglar. Glorian som pryder min profilbild på NaNoWriMo visar att någon för mig okänd ängel har donerat pengar till dem (som är en helt ideell verksamhet) i mitt namn!

Vem du än är: Tusen tack!!! Såna här saker betyder så mycket för mig att det inte går att beskriva i ord!


I Write Like

I Write Like

I Write Like

I Write Like är en sida där man kan klistra in sina texter och sedan få dem jämförda mot en databas över olika författares texter. Det fungerar bara på engelska, så skriver man på svenska måste man översätta texten genom Google Translate först.

Jag provade med NaNoWriMo-romanen som jag håller på med just nu, och fick det något oväntade resultatet ovan. Det var inte riktigt vad jag väntade mig …

Jag gjorde samma test med novellen Elnora en gång, och fick då resultatet L. Frank Baum (som skrev Trollkarlen från Oz). Jag är ganska säker på att Aska och storm, när den är klar, kommer att ligga närmare L. Frank Baum än William Shakespeare, även om romantiteln utan tvekan låter mer som Shakespeare.


Funkofobi

Funkofobi, har du hört det uttrycket förut? Trots att jag själv är funktionshindrad stötte jag på uttrycket för första gången så sent som idag när jag läste den här debattartikeln, skriven av 24-åriga Caroline Eriksson från Göteborg. I artikeln skriver hon bland annat:

Ordet ”funkofobi” kan definieras som de fördomar som finns om personer med funktionsvariationer. […] När funkofobi går från att vara ett internt samlingsnamn till ett nationellt begrepp skrivet i Svenska Akademiens ordlista, kommer det resultera i en utbredd kunskap.

Initiativet är lovvärt, och folks fördomar om personer med funktionshinder är definitivt ett problem som det behövs ett specifikt uttryck för, men man ska komma ihåg att Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) är en samling av ord som faktiskt används av folket. De tar inte in ord för att folk ska eller bör använda dem, utan för att vi använder dem! Men genom att skriva det här blogginlägget har åtminstone jag dragit mitt strå till stacken för att visa att det är ett ord som faktiskt brukas. Förhoppningsvis kommer det så småningom att vara ett etablerat uttryck.

När jag ändå är inne på temat funktionshinder och SAOL vill jag passa på att rikta den allra skarpaste kritik som jag förmår utdela mot att ordet dårhus förekommer i SAOL, utan något som helst påpekande om att det är ett ålderdomligt och stötande uttryck. Det är utan tvekan ett ord som används, men det är inget acceptabelt uttryck, och det måste framgå.


No Hate-dagen.

Många av er har säkert noterat att det idag är internationella No Hate-dagen, en dag då vi alla tar avstånd ifrån näthat. Även om det behövs 364 fler såna dagar på ett år (365 fler om det är skottår) så är initiativet lovvärt. Trots att jag emellanåt har uttryckt ganska starka åsikter här på bloggen och på Twitter är det lyckligtvis ytterst få gånger som jag blivit utsatt för näthat, och de gånger det väl har skett har det sällan berott på sådana saker som man förväntade sig skulle leda till näthat. Jag tänkte ge några exempel. Jag hade förväntat mig hat på grund av mitt engagemang för e-böcker, något som är ytterst kontroversiellt i Sverige, men hatet har kommit på grund av helt andra anledningar.

  • Mitt första näthat var en klassiker. Jag skrev att jag gillade prequel-trilogin av Star Wars bättre än original-trilogin. Jag fick ett lååångt (och, bör noteras, välformulerat) meddelande som svar på varför jag hade fel.
  • Att jag kritiserade SvD:s kampanj om att berätta om sitt första yrke var inte populärt. Någon skrev på engelska och kallade mig ”unemployed bastard” och tyckte att jag skulle hålla tyst och vara tacksam för att människor arbetade och försörjde mig.
  • Justin Biebers fans kritiseras ofta för att vara hetlevrade, men de är ingenting i jämförelse med Bruce Springsteens fans. Jag blev ombedd att ”hålla käft” för att jag tyckte att Expressen skrev alldeles för mycket om hans konsert på Ullevi. Värt att notera är att personen som gick igång i det här fallet var betydligt äldre än Justin Biebers fans …

Det mest tragiska av allt är dock att det ens ska behövas en sån här dag. Och man tycks ha insett betydelsen av den först nu, när näthat har funnits lika länge som internet.