Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Några tankar kring NaNoWriMo 2018

Så var det dags igen, en av årets stora höjdpunkter står för dörren. I skrivande stund är det lite drygt två timmar kvar tills NaNoWriMo 2018 drar igång. Men det var ingen självklarhet att ställa upp för sjunde året i följd. Det är ingen hemlighet att jag har plågats av dålig hälsa, och till råga på allt är jag mitt upp i en penicillinkur. Dess biverkningar har gjort att jag förstod hur Christopher Nolan kom på idén till att göra Inception. På grund av att jag har svårt att lyfta fötterna ordentligt råkade jag sparka i högerfoten en gång för mycket och drog på mig en infektion. Men sådant är egentligen vardagsmat vid den här tiden på året. Av mina sju NaNoWriMo har egentligen bara två genomförts under ”normala omständigheter” (dvs. inget yttre krångel som stjäl fokus). Allt krångel och elände verkar alltid inträffa under just November.

En annan, till synes obetydlig, sak höll också på att ställa in årets deltagande. Jag hade problem med en så banal sak som tangentbordet! Varken mellanslagstangenten eller Ä-tangenten fungerade riktigt som de skulle. Jag provade ett gammalt trådlöst tangentbord som jag hade, men om jag skrev ett ord så föll flera bokstäver bort, och flera av siffertangenterna fungerade inte alls. Behöver jag ens nämna att det höll på att driva mig till vansinne …? Räddningen blev när Maria lyckades få tag i ett väldigt billigt tangentbord som använts som skyltexemplar hos en välkänd elektronikkedja. Jag trodde aldrig att en sådan till synes obetydlig detalj skulle få mig att vilja avstå NaNoWriMo. Tangentbord och datormusar är precis som glödlampor, man ägnar dem inte en tanke så länge de fungerar.

Men det som trots allt fällde avgörandet att gå igenom den här skärselden en sjunde gång var att jag hade en alldeles fantastisk idé till en roman. Årets projekt heter Försoningens väg, och är som brukligt fantasy i dess renaste form, men utan alver och drakar, och med en oväntat stor dos verklighet. Årets roman kommer att fokusera på människors ständiga problem att kunna leva sida vid sida, både på nära håll (inom familjen) och på längre håll (i ett rike). Det här är ett komplext och researchtungt projekt som jag började planera redan i mars 2013 (enligt mina anteckningar). Jag hade egentligen tänkt skriva den här romanen redan för flera år sedan, men dess komplexitet fick mig att tveka. Istället valde jag enklare projekt. Men i år hade jag insett att man inte blir yngre, och ett sådant här spännande projekt borde inte ligga och samla damm i mappen med planerade skrivprojekt. Det var dags att göra slag i saken. Jag kan utlova att det blir en spännande roman som ger läsaren mycket att fundera över. Det är inte riktigt så enkelt att alla lever lyckliga i alla sina dar så fort de onda är dräpta. Och vem är det egentligen som är ond …?

Varför mitt stora intresse för NaNoWriMo? Jag hade egentligen mer eller mindre gett upp skrivandet när NaNoWriMo kom in i mitt liv. Både motivationen och hälsan var borta med vinden. Men sedan första gången jag deltog, 2012, har jag hittills skrivit sex romaner som jag är oerhört nöjd med. Och jag har gott om idéer till kommande års skrivande. Jag har ytterligare ett researchtungt och spännande projekt i pipelinen, men det får vänta till 2020. Nästa år blir det ett enklare projekt, det kan jag lova redan nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s