Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Allmänt

Norrländskor får inte spela Astrid!

expressen_161001

Expressen 1 oktober 2016

Det här var bland det knäppaste jag hört. Filmbolaget Nordisk Film planerar att göra en långfilm om Astrid Lindgrens liv, men de har väldigt specifika krav på vem som ska spela henne. Norrländskor göre sig icke besvär på castingen! Jag begriper inte alls varför en norrländska inte skulle kunna spela henne. De allra flesta skådespelare klarar med lätthet av att ändra sin dialekt, om nu det är problemet. Att en skådespelare är bosatt i landets norra ände (till skillnad från dess södra) borde heller inte vara några problem rent logistikmässigt, så vad är egentligen problemet …?

Det är lätt att skratta åt det här, men tänk efter en gång till. Vill vi verkligen bedöma människor utifrån deras ursprung? Det här är rent horribelt och skulle aldrig accepteras i något annat sammanhang. Sådant ska inte behöva ske på den här sidan medeltiden!

När vi ändå är inne på ämnet förtjänar det att nämnas hur jag fick reda på hennes bortgång. Beskedet kom mitt under en föreläsning i bildproduktion på Högskolan Dalarna i Falun. Våran lärare hade en gång arbetat tillsammans med Astrid Lindgren, och då alla vi närvarande utan tvekan hade en relation till allt som Astrid skapat föreslog jag att vi skulle ha en tyst minut, vilket också skedde. Det var en fin stund. Att Nordisk Film däremot försöker solka ned minnet av Astrid genom sitt konstiga urval av hoppfulla skådespelartalanger är mindre fint. Då Astrid hämtade en hel drös av namnen i Ronja Rövardotter från olika platser i Lappland tror jag inte att hon skulle ha några problem med att en norrländsk skådespelerska provfilmar för rollen som henne.


Ni skrattar åt fel sak!

Ni har nog alla hört talas om det, antingen läst det på Twitter eller i kvällstidningarna, J.K. Rowlings refuseringsbrev när hon försökte få sin deckare Gökens rop antagen under pseudonymen Robert Galbraith. En hel värld sitter och skrattar åt att en förlagsredaktör bad henne att gå en kurs i skrivande. Hur klantigt påpekandet än var så skrattar ni åt fel sak.

När bokens första upplaga släpptes sålde den inget vidare. Men så snart den okände Robert Galbraiths rätta identitet avslöjades steg boken från plats #4709 till #1 på Amazons försäljningslista. Plötsligt hyllades boken av en hel värld. Exakt samma bok som strax innan var Amazons 4709:e bäst säljande bok. Det är inte förlagsredaktörerna som refuserade den som ni ska skratta åt, utan er själva. Alla som inte brydde sig det minsta om Robert Galbraith har anledning att sätta skrattet i halsen. När boken steg 4708 placeringar på försäljningslistan var det inte för att folk ville läsa Robert Galbraith, de ville läsa J.K. Rowling! I mina ögon är det en av de pinsammaste händelserna i litteraturhistorien. Det visar precis hur personfixerade vi är. Alla älskar J.K. Rowling, men det hon skriver verkar vara mindre viktigt.

Det är boken som ska läsas, inte författaren!


Ett år sedan Skuggan över Dianor

Idag har det gått exakt ett år sedan min debutroman Skuggan över Dianor utkom för första gången. Det känns verkligen jättestort att se min egen bok i bokhyllan, och veta att någon tyckte att den var så pass bra att de ville ge ut den. Jag är tacksam för alla som har köpt den och läst den. Att få en bok utgiven är stort, och den stora drömmen för väldigt många.

Men allting runtomkring bokreleasen har varit mindre roligt. Den 17 maj 2014 tillbringade jag i en sjuksal på sjukhuset i Gällivare, tillsammans med tre personer med diverse infektionssjukdomar. Någon releasefest var aldrig aktuell på grund av bristande ekonomi och sviktande hälsa. Det kunde inte hjälpas. Men jag trodde aldrig att dagen när min debutroman äntligen nådde bokdiskarna skulle se ut sådär.

Jag fick en välbehövlig lektion i att saker sällan blir som man hoppats på (om jag nu mot förmodan skulle ha behövt fler lektioner i det, mitt liv har bjudit på rätt många såna). Enligt den ursprungliga planen skulle uppföljaren, andra delen av sju i Det magiska förbundet, Silverspegeln, ha landat på bokdiskarna i oktober förra året, och den tredje delen Det helande landet ha varit aktuell för utgivning i dagarna. Så blev det inte. Två dagar efter att jag fått tillbaka det korrekturlästa manuset till Silverspegeln avvecklade förlaget sin verksamhet med omedelbar verkan. Några ångestfyllda månader följde innan den förlagslösa Skuggan över Dianor övertogs av mitt nuvarande förlag, Undrentide (som övertagit mitt tidigare förlag Epok som imprint).

Framtiden för Det magiska förbundets övriga sex delar är oviss, men jag hoppas verkligen att Silverspegeln så småningom blir utgiven. Det är en roman som jag är mycket stolt över. Jag hoppas verkligen att alla ska få ta del av väktaren Rasals svåra flykt undan sina tidigare bundsförvanter, och Elios kamp, både mot väktarna och sig själv.


Gästbloggare på Debutantbloggen!

Jag hoppas att ni alla har läst mitt gästinlägg på Debutantbloggen, som handlar om att få förlagskontrakt efter att ha lagt upp sitt manus på nätet.

Det förtjänar att nämnas att en av mina stora drömmar en gång faktiskt var att vara skribent på just den bloggen. Så blev det aldrig, men att få gästblogga där är precis lika kul!


Glada nyheter!

Tänk om man fick skriva en sån rubrik lite oftare, men nu har jag i alla fall en mycket positiv nyhet att dela med mig utav: Min debutroman Skuggan över Dianor finns åter tillgänglig, efter att ha varit utgången en tid!

Epok Förlag har tagits över av Undrentide Förlag och fungerar numer som ett imprint till det senare. Den mörkare delen av Undrentide, som det så träffande uttrycks.

Jag lånar presentationstexten härifrån:

Följ med den unge krigaren Elio, hans syster Isabella, prinsessan Novalie och kammarjungfrun Kiara när de dras in i striderna mot den fientlige ärkemagikern Zamudar som sedan 100 år tillbaka härskar över hela Dianor.

Skuggan över Dianor är första delen av sju i fantasyserien Det magiska förbundet, en bokserie för barn och ungdom som handlar om att välja sin egen väg i livet och ta reda på vem man är.


Vad är väl en NaNoWriMo på slottet?

Som ni kanske har noterat har jag tagit bort NaNoWriMo-widgeten som har prytt den här bloggen under november månad. De senaste dagarnas händelser har gjort att det känns tämligen utsiktslöst att fortsätta. Jag kan inte svara på om romanen jag skrev på någonsin kommer att bli färdig eller inte, men det kommer under alla omständigheter inte att ske under november.

Det känns lite bittert att tvingas ge upp. Förra året tvingade en del oförutsedda händelser mig att ge upp efter 36 700 ord (av de 50 000 man förväntas skriva). I år hann jag med 37 700 ord. Ibland är ödet så ironiskt att det inte ens är roligt.

Med anledning av det som hänt kommer bloggen åter att gå i vila på obestämd tid. Vis av erfarenhet kommer jag inte att säga att den är nedlagd, men det kommer inte att bli fler inlägg inom överskådlig framtid.


Tråkiga nyheter

På grund av finansiella problem hos mitt förlag, liksom sjukdom bland förlagets medarbetare, kommer de sex återstående delarna i Det magiska förbundet dessvärre inte att kunna ges ut.

Det är ett mycket tråkigt besked, men jag är ändå glad och tacksam över att jag fått vara med om det fantastiska som det innebär att få en bok utgiven. Skuggan över Dianor var dessutom den allra första roman jag skrev, så den ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag är väldigt tacksam över att Epok Förlag valde att satsa på mig, och jag önskar dem och deras medarbetare all lycka i framtiden.

Stort tack till alla som köpte och läste boken.