Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Diverse

Behöver du ett omslag?

Söker du efter snygga bokomslag till konkurrenskraftiga priser? Kan varmt rekommendera ett besök på min vän Rebecca Mörtbergs hemsida. Extra låga priser fram till 25 december!

http://www.rebeccamortberg.com/

Det här omslaget kan bli ditt!


11 frågor om att läsa

Fick en intressant utmaning av min vän Anna Vintersvärd. Hon utmanade mig att besvara de här 11 frågorna, och det kan jag ju förstås göra.

1. Vilken bok läser du just nu?
Just för stunden är jag mellan två böcker, men det kommer snart att ändras.

2. När och hur blev du en bokmal?
Det var i väldigt unga år. Var det något som det inte rådde brist på hemma så var det böcker. I föräldrahemmet hade vi ett rum ett rum kallat biblioteket där det fanns böcker från golv till tak, och där jag tillbringade många timmar av dygnet. (Det fanns så mycket böcker och bokhyllor där att de fula 60-talstapeterna bakom dem knappt syntes.)

3. Ungefär hur många av de böcker du läser på ett år uppskattar du?
Svårt att svara på, men de allra flesta. Jag skulle absolut inte kalla mig själv kräsen, men jag väljer böcker som jag känner kommer att ge mig någonting, vilket innebär att jag sällan blir besviken.

4. I vilka sammanhang eller när på dygnet läser du helst, varför?
Jag läser så fort jag får tid över. Det beror lite grann på humör och dagsform.

5. Om du fick hitta på ett helt nytt format för böcker vad skulle det bli?
Jag har alltid drömt om att skapa någonting som är ett mellanting mellan en bok och ett dataspel, ett äventyr som utvecklas och påverkas utifrån läsarens egna val. Jag vet att det har gjorts en del försök inom den genren (textbaserade rollspel, böcker där man får bläddra till olika sidor beroende på vilket val man gör, etc.), men jag skulle vilja skapa någonting med lite högre ambitionsnivå, och som inte bara blir ihågkommet som någon tokighet man sysslade med på 90-talet …

6. Hur hittar du böcker som du vill läsa?
Mestadels nätet. Har även tillbringat x antal timmar genom åren med att söka igenom biblioteken efter intressanta böcker.

7. Vilka böcker har satt djupast avtryck i dig?
Det finns flera att välja på. Lloyd Alexanders Prydainkrönika gjorde avtryck genom att vara mitt första omtumlande möte med fantasyn. En annan bok som måste nämnas är Sotarpojken av Lisa Tetzner. Man måste vara gjord av sten för att inte bli helt tagen av den.

8. Var är din favoritläsplats?
Tråkigt svar, men jag har faktiskt ingen.

9. Vad betyder din/a bokhylla/or för dig?
Äger faktiskt väldigt få böcker, men de som ändå står där betyder alla väldigt mycket för mig. Det är till största delen böcker som jag själv medverkar i, och böcker som jag fått till skänks av mina skrivarvänner (Tusen tack!!!).

10. Vad får dig att vilja läsa om en bok?
Om den på något sätt berörde mig, eller om jag känner att den fortfarande har mer att ge mig.

11. Vilken bok längtar du efter att få läsa just nu?
Det ryktas att Tad Williams skriver på en uppföljare till Minne, sorg och törne, en minst sagt imponerande trilogi som tyvärr aldrig fick den uppskattning den förtjänade här i Sverige. Den ser jag utan tvekan fram emot. I övrigt har jag tyvärr extremt dålig koll på vad som är på gång på landets alla bokdiskar. Uppdatera mig gärna!

Och en bonusfråga: Föredrar du tryckta böcker eller e-böcker, varför?
Det här svaret är nog inte så förvånande för den som läst min blogg förut, jag föredrar e-böcker. För mig, som under större delen av livet rest väldigt mycket (bostad i Luleå, familj i Bollnäs, fästmö i Kiruna, ja du förstår vad jag menar), har det alltid underlättat om jag kunnat ta med mig så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Under studieåren i Luleå reste jag ofta med kursböckerna i bagaget. De var i regel tjocka som tegelstenar och vägde bly. Tänk om jag hade haft dem som e-böcker istället, vad mycket enklare allting hade varit! Det finns även andra anledningar till att jag föredrar e-böcker, men det här får räcka för stunden.

(Egentligen ska jag själv hitta på 11 frågor och utmana någon annan att svara på dem nu, men det får bli nästa gång Gustav Vasa är kung. Man ska ju ha något att se fram emot också.)


I Write Like

I Write Like

I Write Like

I Write Like är en sida där man kan klistra in sina texter och sedan få dem jämförda mot en databas över olika författares texter. Det fungerar bara på engelska, så skriver man på svenska måste man översätta texten genom Google Translate först.

Jag provade med NaNoWriMo-romanen som jag håller på med just nu, och fick det något oväntade resultatet ovan. Det var inte riktigt vad jag väntade mig …

Jag gjorde samma test med novellen Elnora en gång, och fick då resultatet L. Frank Baum (som skrev Trollkarlen från Oz). Jag är ganska säker på att Aska och storm, när den är klar, kommer att ligga närmare L. Frank Baum än William Shakespeare, även om romantiteln utan tvekan låter mer som Shakespeare.


Stolt debutant!

Bloggaren Andreas Ljungström, a.k.a. Farbror Atlas, tar sig en närmare titt på Epok Förlags utgivning i det här blogginlägget. Jag citerar följande stycke:

Förlaget har under sin korta livstid hunnit med att etablera sig som en av landets mest spännande utgivare av fantastik med bra bredd och kvalité. Jag gillar dessutom Jesper Holms omslagsdesign och den starka grafiska profilen som genomsyrar förlagets släpp. Sånt är också viktigt!

Jag är utan tvekan mycket stolt över att vara den förste debutanten på Epok!
 


En livslång kärlekssaga

Flera av er har säkert stött på den, den tecknade skämtserien med en gammal, trött bok och en kaxig läsplatta, som slutar med att boken, inför hotet att bli uppeldad av läsplattan, stänger av läsplattan, och där tar historien slut. Många av er skrattade säkert. Jag skrattade inte alls. Det var förvisso en skämtserie, där man inte kan förvänta sig någon större verklighetsförankring. Jag skulle kunna raljera ganska ordentligt över den där serien och påpeka alla brister i den, men jag låter bli det. Jag nöjer mig med att konstatera att jag och e-boken har en livslång kärleksrelation.

Det var just en e-bok som gjorde att mitt förlag fick upp ögonen för mitt skrivande och valde att ge ut mina böcker i tryckt form. Skuggan över Dianor fanns under en period tillgänglig gratis på Smashwords, och det var där min förläggare läste den och så småningom bestämde sig för att ge ut den. Skratta ni åt e-boken, den som känner för det, men för mig hjälpte en e-bok till att uppfylla en livslång dröm. Tack vare en e-bok kunde jag bocka av den översta kvarvarande punkten på min bucket list.

Och självklart finns Skuggan över Dianor att köpa som e-bok för den som önskar!


DN tycker att Neil Gaiman suger

DN 4 juni 2014

DN 4 juni 2014

Det här ämnet har jag berört förut, och det är lika tröttsamt varje gång. Äldre skribenter envisas med att försöka använda ordet ”sugande” i positiv bemärkelse, trots att det har genomgått en minst sagt omfattande förändring i betydelse (vilket inte är ovanligt. En gång i tiden betydde ordet kåt faktiskt glad.) Ringer det verkligen inga som helst varningsklockor när man försöker använda ordet ”sugande” om någonting som faktiskt är positivt? Vore det inte bättre att använda ett mindre laddat uttryck som inte bäddar för missförstånd?

Om man lyckas få en intervju med en av världens absolut främsta författare tycker jag faktiskt att man kan presentera den på ett betydligt trevligare sätt.


Vildsint för beställning!

Vildsint: Gryning finns nu att beställa genom bland annat Bokus! Finns det något bättre sätt att fira nationaldagen än genom att beställa den för endast 57 kronor? Tror inte det.


Ny header!

Notera den nya headern på bloggen! Eftersom jag i juni månad medverkar i inte mindre än två novellantologier med extremt snygga omslag anser jag att jag faktiskt får skryta litet grann. Omslaget till Bländverk är gjort av Ila Örtlund och Johan Örtlund medan omslaget till Vildsint: Gryning gjorts av Julia Kroge.


Brott lönar sig alltid

glr_130507

Somliga av er känner till att jag ofta brukar ställa upp i tävlingar där man remixar andra artisters låtar. Det är inget som på något sätt är lönsamt (man frånsäger sig alltid alla rättigheter och anspråk genom att man deltar), men det är en kul hobby. Jag kan skapa en remix på en bråkdel av den tid det tar att skriva en bok. Dessutom är det avsevärt fler personer som lyssnar på mina remixer än som lyssnar på mina egna låtar eller som läser det jag skriver, men nog om detta.

I en tävling som jag ställde upp i stod tydligt i reglerna att deltagaren måste vara 16 år fyllda för att få delta. Det hindrade dock inte en 15-åring från att delta och dessutom vinna! Jag är inte på något sätt dålig förlorare utan tycker bara att det hela är mycket intressant och sänder ett viktigt budskap till oss alla: Strunta i reglerna om du vill ha en chans att vinna! Den 15-årige talangen (som slog 660 andra tävlande, däribland mig) får en lysande start på sin karriär i och med detta. Att han bröt mot reglerna är troligtvis glömt redan imorgon. No great story ever started with a salad, som någon sa. Det är de vassaste armbågarna som vinner.

Själv överväger jag att ställa upp i en annan remixtävling där reglerna kräver att den som deltar måste vara bosatt i USA. Jag har aldrig ens varit där, men regler verkar trots allt inte vara så viktiga om man skapar det vinnande bidraget. Brott (mot regler) lönar sig alltid.


Bra där, DN!

DN 5 maj 2013

DN 5 maj 2013

Såhär ska det se ut! Bilden kommer från DN:s hemsida. Färst är inget påhittat ord utan står faktiskt med i SAOL. Ändå påstås det ofta att ordet få saknar superlativform. Om det beror på ohejdad vana eller ren okunnighet vet jag inte, men det stämmer som sagt inte. Bra där, DN!


Nu ska hela rasket rivas

Sådana här nyheter dyker upp lite då och då och känns alltid lika konstiga. Författaren P O Enquists gamla hus i Hjoggböle ska rivas. Så sent som häromdagen minns jag en nyhet om att ett gammalt hus där Ringo Starr en gång bott skulle rivas. Det blev även rabalder om ett gammalt hus där Cornelis Wreesvijk en gång bott. Det går inte att bevara precis vartenda hus där någon kändis bott någon gång under sitt liv!

Att man vill bevara det som en person skapat under sitt liv kan jag mycket väl förstå, men att folk är så ivriga att bevara vartenda ställe där personerna i fråga har bott kan jag inte förstå. Enquists kåk i Hjoggböle är knappast Mårbacka. Har folk verkligen inget viktigare att lägga sin tid på …? Riv eländet! Hus som inte går att använda på något meningsfullt sätt behöver inte bevaras bara för att någon kändis bott där. Bygg bostäder där folk kan bo istället! Det börjar bli dags att göra någonting åt bostadsbristen nu.

(Som en ren anekdot i sammanhanget kan nämnas att en av de nio adresser där jag bott under mitt liv faktiskt var huset mittemot det hus i Falun i vilket Selma Lagerlöf bodde när hon skrev Nils Holgersson och Jerusalem. Det är faktiskt lite kul.)


En liten ljusglimt

Aftonbladet 22 april 2013

Aftonbladet 22 april 2013

Att läsa svenska försäljnings- och utlåningslistor är sällan någon munter läsning, men den här listan kändes faktiskt lite positiv ändå. En av böckerna på pockettoppen (Little bee av Chris Cleave) är faktiskt ingen deckare, utan en bok där en av huvudpersonerna är asylsökande. Enligt bokens sida på Wikipedia är en filmatisering på gång, och det känns som att det faktiskt finns förutsättningar för att den kommer att klara Lindbäcktestet.

På boktoppen ser det ännu bättre ut, där är endast en av böckerna deckare. Många suckar kanske över att tre av platserna på listan ockuperas av 50 nyanser-serien, men det gör definitivt inte jag. Att något annat än svenska/nordiska dussindeckare blir lästa är för mig ytterst positivt. Mer sånt här!


Ordet finns faktiskt!

Språkrådet på Twitter 19 april 2013

Språkrådet på Twitter 19 april 2013

Jag följer språkrådet på Twitter, och deras inlägg brukar i regel vara mycket intressanta. Det här inlägget var extra intressant. Frågeställaren undrar om det finns någon veckomotsvarighet till ordet månatlig, och det gör det ju faktiskt! Av någon anledning verkar folk ofta tro att vissa ord inte finns när de faktiskt gör det. Ett annat ord som många verkar ha missat är färst (superlativformen av ; få, färre, färst). Det ordet är så okänt att jag får ett rött streck under det när jag skriver det här, eftersom WordPress tror att det är ordet fräst jag försöker skriva. Färst står dock på sidan 251 i SAOL på nätet.

Ett gott råd är att innan man utgår ifrån att ett visst ord inte finns istället kolla i SAOL, som finns väldigt lättillgängligt på nätet (går även att ladda ned gratis till datorn för att använda om man inte är uppkopplad). Och vore det så att man behöver använda ett visst ord som inte står med i SAOL så är det antagligen bara att uppfinna det själv och använda det ändå. Ordet hen har ju tagits emot med öppna armar, trots att det inte står med i SAOL i dess nya betydelse. Hen står ju i var och varannan tidningsartikel nuförtiden.


Hur sjutton …? Del 2

Första april förra året listade jag lite diverse underligheter som mina älskade bloggläsare googlat på innan de besökt min blogg och jag tänkte göra samma sak även i år. Tänkte dock börja med att lista de fem vanligaste sökningarna:

  1. fifty shades of grey svenska
  2. alexander söderberg
  3. johan lindbäck
  4. situationstecken (sic!)
  5. allvetande berättare

Alexander Söderberg är deckarförfattare på Norstedts förlag. Jag har omnämnt honom i ett inlägg en gång, men jag kan inte riktigt förstå hur han kunnat bli den näst mest eftersökta termen som fört läsare till min blogg.

Efter att detta avhandlats tänkte jag ta upp lite diverse ”annorlunda” sökord som förekommit. De allra flesta sökningarna har varit relevanta och har anknutit till något som jag bloggat om, men sedan finns det undantag … (Observera att alla söktermer är copy/pejstade, så det är inte mina egna språkliga grodor som står.) Jag ber även om ursäkt i förväg ifall någon uppfattar mina kommentarer som dryga, jag är inte ute efter att göra mig lustig över någon utan detta är tänkt att uppfattas som ren humor.

    • förslag på vad kungen skriker twitter 

Jag tror att han skriker ”Avskaffa monarkin nu, sha-la-la-la-la!”

    • hur långt bör ett kapitel vara? / hur lång ska en bok vara 

Hur långt bör ett snöre vara? Hur djup bör en snödriva vara? Nej, det finns inget svar på den frågan.

    • robyn riktiga namn 

Du har hamnat på fel blogg …

    • johan 28 facebook 

28? Det var 2009, och då varken bloggade jag eller hade Facebook.

    • bra titel till deckaree

”Mannen som blev dödad”, kanske?

    • vem är den nya skådisen i stället för antony hopkins 

Ursäkta …?

    • är mannen intresserad 

Ursäkta …?!

    • tony rickardsson skilsmässa

Ursäkta …?!?

    • johan disneydags

Tacka vet jag Disney Channel. Phineas & Ferb får man aldrig nog av.

    • roland hassels heter elin 

Det där förstod jag inte riktigt …

(Obs: Jag skrev det här inlägget för en dryg månad sedan, innan Melodifestivalen och Martin Rolinskis låtstöld (som gjorde att jag fick 2500 oväntade läsare på en och samma kväll), så därför stämmer det inte riktigt längre. Det här inlägget är skrivet med utgångspunkt från hur läget såg ut då. Trodde inte det skulle hinna förändras så mycket, men jag hade uppenbarligen fel.)


Ibland har man otur när man tänker

DN 22 mars 2013

DN 22 mars 2013

Att det inte alltid blir helt rätt när kulturskribenter försöker tänka är ett ganska välbekant faktum vid det här laget. En person som ligger bakom en hel del egendomliga påståenden, Expressens Anders Nunstedt, avfärdade idag världens alla dj:s som ”anonyma” (utan förklaring eller motivering). Men de regerar ju ändå hela musikvärlden, så vad gör det att Nunstedts kontor är en vit fläck på deras världskarta?

Men idag var det ändå DN som tog priset i sin recension av 50 nyanser av honom. Seriöst, ”utländsk titel”? Viiskümmend halli varjundit (som boken heter på estniska) är en utländsk titel. Fifty shades of Grey är en originaltitel! Viss skillnad där. Åker man till Estland så är det dock ingen utländsk titel utan en inhemsk titel (också viktigt att tänka på).

Bättre lycka med tankeverksamheten nästa vecka, nu tar vi helg!


En riktigt glad nyhet!

Elib 18 mars 2013

Elib 18 mars 2013

Det här är faktiskt en glad nyhet. Elibs 10 i topp-lista över mest utlånade böcker brukar i vanliga fall vara en sorglig uppräkning över diverse svenska deckare, men den här veckan ser vi att hälften av böckerna faktiskt är annat än deckare. Och extra roligt är att den som toppar listan är en debutant som inte har skrivit en deckare, kan bara gratulera Fredrik Backman till den välförtjänta förstaplatsen!

Det lär nog dröja några år innan vi ser någon fantasybok på 10 i topp-listan, men tills dess är det positivt att se att deckarna faktiskt har fått lite konkurrens, och att folkets nyfikenhet verkar ha blivit större. Lite tråkigt att Fredrik Backman är den ende debutanten/mindre kände författaren bland nio ”säkra kort”, men En man som heter Ove toppar trots allt listan och det är en bra början på att öka läsarnas nyfikenhet och få dem att vidga sina vyer.


Det är aldrig för sent

Den här nyheten var faktiskt riktigt rolig. Den handlar om 91-årige Bertil Malmqvist som just debuterat med boken Kommissarie KrafftIdus Förlag. För någon som, i likhet med mig, redan vid 32-års ålder lider av åldersnoja och emellanåt grubblar över om jag är för gammal för att debutera som författare är det en nyttig påminnelse och ett bevis på att det aldrig är för sent.


Öppet inlägg till Anders Nunstedt

Min blogg, 2 mars 2013

Min blogg, 2 mars 2013

Expressens musikskribent Anders Nunstedt undrade i den här artikeln vem som bryr sig om Martin Rolinskis påstådda låtstöld. Svaret ser du ovan. Det här var vad 2300 personer googlade på för att komma till min vanligtvis ganska sällan besökta blogg. Ställ inga retoriska frågor om du inte är beredd att få svar på dem!


Det där med låtstölder

Jag har inte tittat på Melodifestivalen sedan 2003. Musiken tilltalar mig inte, det är inte sån musik jag lyssnar på, och själva programidén som sådan tilltalar mig inte heller. Påståendet om låtstölder brukar sägas vara en klassisk del av tävlingen. Det brukar vanligtvis vara ganska tröttsamt, för enbart det faktum att två låtar har liknande sound och en del toner som är exakt lika innebär inte att det är en stöld. Därtill ska man komma ihåg att många låtar bygger på ackordföljder som förekommer i massor av andra låtar, och en ackordföljd har i regel ingen verkshöjd (dvs. att det kan inte anses som plagiat för att två låtar bygger på samma ackordföljd).

Men det här var ett tilltag utöver det vanliga. Jag reagerade på att Modern Talking faktiskt trendade på Twitter efter den tredje deltävlingen. Det nämndes att In and out of love av Martin Rolinski var ett plagiat av den tyska duon. Deras gamla hitlåtar Brother Louie och Cheri Cheri Lady nämndes. I lördags, när alla bidrag blev tillgängliga att lyssna på efter fjärde deltävlingen, passade jag på att lyssna på Rolinskis bidrag. Det rådde ingen tvekan om att låten lät precis som Modern Talking och jag kände genast igen den. Det var dock den mindre kända Sweet Little Sheila från 1986 som blivit plagierad. Två låtar kan låta lika av ren tillfällighet, men här var likheterna så stora att det knappast kan röra sig om en ren tillfällighet. Notera att till och med Modern Talkings falsettkör (som blivit något av deras signum) finns med i refrängen på Rolinskis låt!

En mindre insatt journalist på någon av kvällstidningarna skrev en gång att ”anklagelserna om låtstöld brukar i regel sluta med en axelryckning”. Det stämmer inte alls. Ett branschproffs (vars namn jag inte nämner) berättade en gång för mig att anklagelser om låtstöld i regel slutar med att de inblandade förlagen gör upp sinsemellan, att den kompositör vars låt blivit plagierad anses som medkompositör på plagiatet och får betalt därefter. Detta sker dock långt ifrån offentlighetens ljus. Det är ytterst få plagiatfall som leder till rättegång. Det allra vanligaste är att man träffar en överenskommelse utan att det behöver leda till rättegång. Det är dock långt ifrån detsamma som att det hela slutar med en ”axelryckning” eller att det rinner ut i sanden.

En fråga man bör ställa sig är hur troligt det är att upphovsmännen bakom Rolinskis låt hört originalet. Det är inte någon av Modern Talkings mer kända låtar, den släpptes aldrig som singel. Men, den fanns med i den så kallade Space Mix som avslutade albumet Alone från 1999, som sålde platina i Sverige (den hörs mellan 8:11-9:35). Det är väldigt troligt att upphovsmännen har hört det albumet.

I det här fallet skulle jag gissa att Dieter Bohlen (som skrivit Sweet Little Sheila) så småningom kommer att crediteras som låtskrivare på In and out of love.

Avslutningsvis bör nämnas att det där med låtstölder/plagiat är ett gissel för alla oss som komponerar musik. Givetvis är man alltid rädd att den fantastiska låt man arbetar med visar sig låta precis som någon annan låt. Det kan som sagt hända av ren olyckshändelse. Det bästa man kan göra då är att antingen skrota låten, försöka ändra det som låter för likt eller kontakta upphovsman/förlag och försöka träffa en uppgörelse. Utan tvekan har allmänheten en mycket låg tolerans mot låtstölder, så att försöka stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det regnar är ingen bra idé.

Uppdatering 130302: Enligt det här reportaget uppger Rolinski att hans låt är en ”hyllning” till Modern Talking. Är det standardreceptet för att slingra sig undan plagiatanklagelser? Känns som att man har hört det förut. Hade det varit en hyllning till Modern Talking borde Rolinski ha uppgivit det innan tävlingen, men det har han mig veterligen inte gjort. Reportaget tar även upp andra påstådda plagiat i årets festival, somliga mer uppseendeväckande än andra. Caroline af Ugglas låt lät nästan lite väl lite lik Lars Winnerbäck och Miss Li:s låt.


Humlan kan visst flyga!

SvD 24 februari 2013

SvD 24 februari 2013

Många av mina inlägg har tyvärr varit kommentarer till egendomliga påståenden från kulturskribenterna på DN och SvD. Det är tråkigt men nödvändigt. Kulturskribenter utgör en viktig maktfaktor i samhället och de måste granskas på samma sätt som politiker. De innehar maktpositioner, och all form av makt behöver granskas. Påståendet från Jan Lumholdt i den här recensionen är ett utmärkt exempel på varför det är viktigt att kulturskribenterna granskas och ifrågasätts.

Att humlor ”egentligen inte kan flyga” är en ytterst seglivad myt som det gör mig ont att någon väljer att föra vidare. Jag citerar följande (källbelagda) text från Wikipedia:

En långlivad myt om humlor är att de enligt fysiska lagar inte borde kunna flyga, och att det är en gåta att de flyger ändå. Denna myt blev populär på 1930-talet när den berömde aerodynamikern och föreläsaren John McMasters återberättade en anekdot om en schweizisk aerodynamiker som vid en middagsbjudning gjorde några ungefärliga beräkningar, och konstaterade att enligt hans ekvationer så kunde inte humlor flyga. Alltså, enligt vad dåtidens aerodynamiker kände till, i form av aerodynamikens grundlagar – så borde inte en humla kunna skapa tillräckligt med lyftkraft på grund av sina relativt små vingar, låga flyghastighet och tyngd. Men det är dock inget bevis på att de inte kan flyga, snarare ett bevis på att humlor inte kan glidflyga.

Man kan inte återberätta en sådan myt bara för att man tycker att den är illustrativ och ”bra”. Rimligtvis borde Lumholdt ha hänvisat till ”myten om att humlan inte kan flyga” istället för att framställa det som en sanning. Men vis av erfarenhet vet jag att folk inte brukar tycka om när man påpekar att deras favoritmyter är just myter och inte sanning. Det är dock bara att tugga i sig och acceptera att man haft fel. Humlan kan flyga, punkt.

Det kan tyckas vara helt obetydligt huruvida en humla kan flyga eller inte, men vilken myt är det som sprids nästa gång? Och vilket påstående är det som kulturskribenterna missar att kolla upp innan de publicerar nästa gång?


Ytterligare en klyscha som gjort sitt

Något som jag tycker är intressant är att göra jämförelser mellan filmens värld och litteraturens värld, och i det här inlägget tänkte jag diskutera litet grann om en klyscha som ofta förekommer i filmer/tv-serier, men som jag (lyckligtvis) aldrig stött på inom litteraturen. Klyschan i fråga består i att filmens karaktärer samlas kring en tv för att lyssna på när någon på tv meddelar något som är väsentligt för handlingen (oftast är det en nyhetsuppläsare). (Det kan förstås även vara något som sägs på radio.) Sedan tar nyhetsuppläsaren en oväntad paus och sändningen blir tyst tillräckligt länge för att karaktärerna kring tv:n ska kunna kommentera vad som sagts. Därefter fortsätter nyhetsuppläsaren som om ingenting hänt.

Tanken är troligtvis att man inte kan ha två personer som pratar i munnen på varandra. Men den krystade lösningen för att komma runt detta problem fungerar inte heller. Det får inte vara tyst i tv eller radio. I radio finns det i regel system som automatiskt börjar spela musik om så kallad dead air (oväntad tystnad) uppstår. Därför är det tämligen ologiskt att det plötsligt skulle bli tyst. Huruvida allting behöver vara fullständigt logiskt eller inte i en fiktiv berättelse kan förstås diskuteras, men utifrån alla oräkneliga recensioner jag läst genom åren vet jag att ologiska beteenden ofta är något som lyfts fram som något negativt.

Det finns klyschor som faktiskt fungerar, men det här är inte en av dem. Det är dags att skrota den här klyschan nu. En skicklig manusförfattare kan enkelt planera så att man inte hamnar i en situation där nyhetsuppläsaren måste hålla tyst x antal sekunder för att handlingen ska fungera som planerat. De gånger någon måste agera ologiskt för att handlingen ska fungera borde varningsklockorna ringa för då finns risken att man faktiskt är ute och cyklar. Istället bör man fundera över om situationen går att lösa på annat sätt. Här har filmens värld något att lära av litteraturen.

Det finns även en liknande variant på den här klyschan där någon stänger av radion eller tv:n när en nyhet som är av vikt för handlingen meddelas, och den är ännu värre!


Bra bok suger

DN 13 februari 2013

DN 13 februari 2013

Boken av Jesper Weithz suger, tycker DN. Ändå ligger den på fjärde på plats på en lista med rubriken Dagens Nyheters kritiker listar de bästa nya böckerna. Nästan svårt att tänka sig. Ordet sugande dyker upp lite då och då som adjektiv. Av sammanhanget förstår man att det syftar på något positivt, men det är nästan provocerande att äldre kulturskribenter använder ett ord som genomgått en så pass omfattande förändring i betydelse.

Jag tror att de flesta människor idag tolkar att någonting suger som någonting starkt negativt. Att försöka ändra på detta får till följd att man åstadkommer en text som blir närmast skrattretande. DN hade lätt kunna använda något annat adjektiv här. Att skriva sådär känns tämligen respektlöst mot författaren till boken.

För ett tidigare inlägg om samma ämne se här.


Kul idé av tråkigt förlag

Ja vad annat kan man säga? Det tråkiga förlaget i rubriken är förstås Novellix, förlaget som aldrig tar några risker utan bara ger ut texter av skribenter som någon annan fått göra grovjobbet att lansera. Den roliga idén som de kommit med är att ge ut ljudböcker på Spotify. Det är faktiskt nytänkande (även om det har gjorts förut, snubblade på en talbok på tyska (!) på Spotify redan för flera år sedan). Först ut är Jens Lapidus, Karin Ström, Jonas Karlsson och Wille Craaford.

Härnäst ser vi dock fram emot att Novellix faktiskt tar steget och lanserar egna skribenter istället för att bara förlita sig på författare som andra förlag lanserat eller som blivit kända på andra sätt. Det finns gott om duktiga skribenter som kan skriva noveller runtom i landet och som Novellix har alla möjligheter att lansera. (Jag tillhör, som jag även tidigare nämnt, dock inte den skaran eftersom jag inte i första hand skriver noveller.)

För ett tidigare inlägg om Novellix läs här.


Andra Världar

I dagens inlägg tänkte jag passa på att göra reklam inför ett kommande evenemang som jag hoppas att så många som möjligt kommer att uppmärksamma, nämligen Andra Världar, arrangerat av eldsjälen Anna Vintersvärd. Andra Världar är en bokmässa för fantastik som kommer att arrangeras lör-sön 23-24 mars. Platsen är Sägnernas Hus i Sandhem i Mullsjö kommun utanför Jönköping.

Personligen tycker jag att initiativet är helt fantastiskt och jag hoppas att alla som har möjlighet passar på att besöka mässan. Det är en alldeles utmärkt plattform för oss som brinner för fantasy och närbesläktade genrer att visa upp oss. Och jag uppmanar även alla som läser det här inlägget att själva skriva blogginlägg om Andra Världar så att så många som möjligt får höra talas om det. Det här är en möjlighet som du helt enkelt inte får missa!