Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Senaste

Kulturelit på cykeltur

Aftonbladet 1 maj 2015

Aftonbladet 1 maj 2015

Nej, det blir sällan rätt när kultureliten ska leka åsiktspoliser. Ovanstående citat är hämtat från den här artikeln, skriven av Jan-Olov Andersson. Det innehåller så mycket trams att jag knappt vet var jag ska börja, men jag vet att jag inte kan hålla tyst kring detta. Kultureliten får inte stå oemotsagda.

Vad Alejandro González Iñárritu menar med att superhjältefilmerna är ”högervridna” hade varit intressant att veta. Vad jag tror att han egentligen försöker säga är att filmerna inte ger uttryck för just de åsikter som passar honom. Det är sånt man måste lära sig att leva med. Alla människor tycker olika, och det är faktiskt meningen att filmer (precis som böcker) ska ge uttryck för åsikter som kan tyckas opassande. Det är själva meningen med att skapa. Långtifrån alla karaktärer jag har skrivit om i mina verk har åsikter som stämmer överens med mina egna. Mina karaktärer gör saker som jag själv aldrig skulle göra. Varför? Jo för att jag vill ge mina läsare någonting att fundera över. Jag säger inte vem som gör rätt eller fel, det är läsaren som ska avgöra det. Till skillnad från Alejandro González Iñárritu ser jag inga problem med att människor tycker olika.

”Kulturellt folkmord”? Det påståendet är så enfaldigt att jag inte tänker bemöda mig med att kommentera det. Det får stå för Alejandro González Iñárritu och Jan-Olov Andersson själva. ”Våldsförhärligande”? Det håller jag verkligen inte med om. Utifrån det jag har sett av superhjältefilmer är det snarare tvärtom, att tittaren får se precis hur hemskt det faktiskt är med våld. För min del fick det gärna vara ännu mer realistiskt, för att verkligen visa vilken skada våldet orsakar. Men vad som hindrar detta är att man inte vill riskera att gå miste om en stor del av den potentiella publiken genom att sätta en hög åldersgräns på filmen. Det är förståeligt. Precis som Jan-Olov Andersson vill ha betalt för sina krönikor vill filmskaparna tjäna pengar på sina filmer. Inga konstigheter där inte.

Daniél Espinosa tycker att filmer med människor med superkrafter är låtsashistorier. Det stämmer. Men Snabba Cash och Safe House är också låtsashistorier. Alla böcker Astrid Lindgren skrev under sin karriär är låtsashistorier. Henning Mankells böcker är låtsashistorier, precis som J.K. Rowlings. Jag skriver också låtsashistorier, och det är jag stolt över. Jag skildrar verkligheten, fast inte min egen eller din verklighet, och då blir det låtsashistorier. Snabba Cash är en bok som är sprungen ur författaren Jens Lapidus fantasi, med andra ord en låtsashistoria. Boklådor och bibliotek över hela landet är fyllda av låtsashistorier. Och fackböcker, för den som inte vill ha låtsashistorier.

Ett citat, yttrat av en okänd upphovsman, som jag burit med mig i flera år är: Barn ska inte läsa om magi, för det finns ju inte på riktigt. Det finns inte på riktigt, nej, och det är just därför man ska läsa om det. Superhjältar (i form av exempelvis Iron Man eller Batman) finns inte heller på riktigt, och det är just därför man ska göra såna filmer. The Dark Knight skildrar verkligheten, fast inte min eller Daniél Espinosas verklighet. Alla människor har inte behov av att se filmer som skildrar den verklighet som man ändå lever i 24 timmar av dygnet, och genom att uppleva någon annans verklighet kan man både låta sig underhållas och utvecklas som människa. Att uppleva någon annans verklighet mellan varven skadar ingen.

11 frågor om att läsa

Fick en intressant utmaning av min vän Anna Vintersvärd. Hon utmanade mig att besvara de här 11 frågorna, och det kan jag ju förstås göra.

1. Vilken bok läser du just nu?
Just för stunden är jag mellan två böcker, men det kommer snart att ändras.

2. När och hur blev du en bokmal?
Det var i väldigt unga år. Var det något som det inte rådde brist på hemma så var det böcker. I föräldrahemmet hade vi ett rum ett rum kallat biblioteket där det fanns böcker från golv till tak, och där jag tillbringade många timmar av dygnet. (Det fanns så mycket böcker och bokhyllor där att de fula 60-talstapeterna bakom dem knappt syntes.)

3. Ungefär hur många av de böcker du läser på ett år uppskattar du?
Svårt att svara på, men de allra flesta. Jag skulle absolut inte kalla mig själv kräsen, men jag väljer böcker som jag känner kommer att ge mig någonting, vilket innebär att jag sällan blir besviken.

4. I vilka sammanhang eller när på dygnet läser du helst, varför?
Jag läser så fort jag får tid över. Det beror lite grann på humör och dagsform.

5. Om du fick hitta på ett helt nytt format för böcker vad skulle det bli?
Jag har alltid drömt om att skapa någonting som är ett mellanting mellan en bok och ett dataspel, ett äventyr som utvecklas och påverkas utifrån läsarens egna val. Jag vet att det har gjorts en del försök inom den genren (textbaserade rollspel, böcker där man får bläddra till olika sidor beroende på vilket val man gör, etc.), men jag skulle vilja skapa någonting med lite högre ambitionsnivå, och som inte bara blir ihågkommet som någon tokighet man sysslade med på 90-talet …

6. Hur hittar du böcker som du vill läsa?
Mestadels nätet. Har även tillbringat x antal timmar genom åren med att söka igenom biblioteken efter intressanta böcker.

7. Vilka böcker har satt djupast avtryck i dig?
Det finns flera att välja på. Lloyd Alexanders Prydainkrönika gjorde avtryck genom att vara mitt första omtumlande möte med fantasyn. En annan bok som måste nämnas är Sotarpojken av Lisa Tetzner. Man måste vara gjord av sten för att inte bli helt tagen av den.

8. Var är din favoritläsplats?
Tråkigt svar, men jag har faktiskt ingen.

9. Vad betyder din/a bokhylla/or för dig?
Äger faktiskt väldigt få böcker, men de som ändå står där betyder alla väldigt mycket för mig. Det är till största delen böcker som jag själv medverkar i, och böcker som jag fått till skänks av mina skrivarvänner (Tusen tack!!!).

10. Vad får dig att vilja läsa om en bok?
Om den på något sätt berörde mig, eller om jag känner att den fortfarande har mer att ge mig.

11. Vilken bok längtar du efter att få läsa just nu?
Det ryktas att Tad Williams skriver på en uppföljare till Minne, sorg och törne, en minst sagt imponerande trilogi som tyvärr aldrig fick den uppskattning den förtjänade här i Sverige. Den ser jag utan tvekan fram emot. I övrigt har jag tyvärr extremt dålig koll på vad som är på gång på landets alla bokdiskar. Uppdatera mig gärna!

Och en bonusfråga: Föredrar du tryckta böcker eller e-böcker, varför?
Det här svaret är nog inte så förvånande för den som läst min blogg förut, jag föredrar e-böcker. För mig, som under större delen av livet rest väldigt mycket (bostad i Luleå, familj i Bollnäs, fästmö i Kiruna, ja du förstår vad jag menar), har det alltid underlättat om jag kunnat ta med mig så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Under studieåren i Luleå reste jag ofta med kursböckerna i bagaget. De var i regel tjocka som tegelstenar och vägde bly. Tänk om jag hade haft dem som e-böcker istället, vad mycket enklare allting hade varit! Det finns även andra anledningar till att jag föredrar e-böcker, men det här får räcka för stunden.

(Egentligen ska jag själv hitta på 11 frågor och utmana någon annan att svara på dem nu, men det får bli nästa gång Gustav Vasa är kung. Man ska ju ha något att se fram emot också.)

Gästbloggare på Debutantbloggen!

Jag hoppas att ni alla har läst mitt gästinlägg på Debutantbloggen, som handlar om att få förlagskontrakt efter att ha lagt upp sitt manus på nätet.

Det förtjänar att nämnas att en av mina stora drömmar en gång faktiskt var att vara skribent på just den bloggen. Så blev det aldrig, men att få gästblogga där är precis lika kul!

Glada nyheter!

Tänk om man fick skriva en sån rubrik lite oftare, men nu har jag i alla fall en mycket positiv nyhet att dela med mig utav: Min debutroman Skuggan över Dianor finns åter tillgänglig, efter att ha varit utgången en tid!

Epok Förlag har tagits över av Undrentide Förlag och fungerar numer som ett imprint till det senare. Den mörkare delen av Undrentide, som det så träffande uttrycks.

Jag lånar presentationstexten härifrån:

Följ med den unge krigaren Elio, hans syster Isabella, prinsessan Novalie och kammarjungfrun Kiara när de dras in i striderna mot den fientlige ärkemagikern Zamudar som sedan 100 år tillbaka härskar över hela Dianor.

Skuggan över Dianor är första delen av sju i fantasyserien Det magiska förbundet, en bokserie för barn och ungdom som handlar om att välja sin egen väg i livet och ta reda på vem man är.

Elak jämförelse

Somliga gånger får man faktiskt inte att hålla tyst. Ett exempel är när jag läste den här artikeln. Den handlar om hot som riktas mot olika svenska myndigheter. Ämnet i sig är naturligtvis viktigt, men generalfelet man gör är att jämställa och klumpa ihop dödshot med självmordshot. Det är inte samma sak.

Den som riktar ett dödshot mot en myndighetsperson är kriminell. Den som hotar med att ta livet av sig är inte kriminell utan lever i en mycket svår situation där ett myndighetsbeslut riskerar att bli droppen som får bägaren att rinna över. Jag ser inget konstigt i att hålla en myndighet informerad om att ett visst typ av beslut faktiskt kan få mycket svåra personliga konsekvenser, där följden blir att man saknar förutsättningar för att kunna leva vidare. Det är inte på något sätt detsamma som att begå en kriminell handling.

Svenska myndigheter bär ett ansvar för dödsfall genom självmord. Läs exempelvis den här artikeln som illustrerar det hela på ett skrämmande tydligt sätt. Nästa gång man ska göra någon liknande undersökning som den som det refereras till i artikeln förväntar jag mig att man håller dödshot och självmordshot mycket tydligt åtskilda.

(Jag har själv haft ett arbete på en myndighet där jag dagligen kom i kontakt med människor som hade det väldigt svårt.)

Sorg över Epok Förlag

Omslaget till "Silverspegeln"

Omslaget till ”Silverspegeln”

Har just nåtts av beskedet att Epok Förlag lägger ned sin verksamhet. Det är ett mycket tråkigt besked. Man gjorde en mycket ambitiös satsning, men dessvärre blev förlagets saga alltför kort. Det var ett förlag som verkligen behövdes som motvikt till alla deckare och självbiografier av redan kända människor, men tyvärr. Förlaget avvecklar sin verksamhet med omedelbar verkan.

Bilden som pryder det här inlägget är förmodligen välbekant vid det här laget. Det är omslaget till boken ni aldrig kommer att få läsa. Jag fick tillbaka det korrekturlästa manuset till den, men två dagar senare stod jag utan förlagskontrakt. Rättigheterna till Det magiska förbundet har återgått i min ägo, men jag har absolut inga planer för den.

Jag lyckades för övrigt, till min egen stora förvåning, avsluta NaNoWriMo-romanen Aska och storm. Efter ett fem dagar långt uppehåll i skrivandet insåg jag att jag behövde skrivandet för att hålla verkligheten borta. Det var för övrigt just av den anledningen Det magiska förbundet en gång kom till. Jag behövde ett sätt att hantera en komplicerad tillvaro. Resultatet blev en sju delar lång fantasysvit, som genren till trots har mer gemensamt med verkligheten än vad en genomsnittlig svensk deckare har.

Det känns inte roligt just nu.

Vad är väl en NaNoWriMo på slottet?

Som ni kanske har noterat har jag tagit bort NaNoWriMo-widgeten som har prytt den här bloggen under november månad. De senaste dagarnas händelser har gjort att det känns tämligen utsiktslöst att fortsätta. Jag kan inte svara på om romanen jag skrev på någonsin kommer att bli färdig eller inte, men det kommer under alla omständigheter inte att ske under november.

Det känns lite bittert att tvingas ge upp. Förra året tvingade en del oförutsedda händelser mig att ge upp efter 36 700 ord (av de 50 000 man förväntas skriva). I år hann jag med 37 700 ord. Ibland är ödet så ironiskt att det inte ens är roligt.

Med anledning av det som hänt kommer bloggen åter att gå i vila på obestämd tid. Vis av erfarenhet kommer jag inte att säga att den är nedlagd, men det kommer inte att bli fler inlägg inom överskådlig framtid.