Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “astrid lindgren

Norrländskor får inte spela Astrid!

expressen_161001

Expressen 1 oktober 2016

Det här var bland det knäppaste jag hört. Filmbolaget Nordisk Film planerar att göra en långfilm om Astrid Lindgrens liv, men de har väldigt specifika krav på vem som ska spela henne. Norrländskor göre sig icke besvär på castingen! Jag begriper inte alls varför en norrländska inte skulle kunna spela henne. De allra flesta skådespelare klarar med lätthet av att ändra sin dialekt, om nu det är problemet. Att en skådespelare är bosatt i landets norra ände (till skillnad från dess södra) borde heller inte vara några problem rent logistikmässigt, så vad är egentligen problemet …?

Det är lätt att skratta åt det här, men tänk efter en gång till. Vill vi verkligen bedöma människor utifrån deras ursprung? Det här är rent horribelt och skulle aldrig accepteras i något annat sammanhang. Sådant ska inte behöva ske på den här sidan medeltiden!

När vi ändå är inne på ämnet förtjänar det att nämnas hur jag fick reda på hennes bortgång. Beskedet kom mitt under en föreläsning i bildproduktion på Högskolan Dalarna i Falun. Våran lärare hade en gång arbetat tillsammans med Astrid Lindgren, och då alla vi närvarande utan tvekan hade en relation till allt som Astrid skapat föreslog jag att vi skulle ha en tyst minut, vilket också skedde. Det var en fin stund. Att Nordisk Film däremot försöker solka ned minnet av Astrid genom sitt konstiga urval av hoppfulla skådespelartalanger är mindre fint. Då Astrid hämtade en hel drös av namnen i Ronja Rövardotter från olika platser i Lappland tror jag inte att hon skulle ha några problem med att en norrländsk skådespelerska provfilmar för rollen som henne.

Annonser

Till fantasyns försvar

Hobbit: En oväntad resa toppar biograftoppen. Jag skriver detta inlägg innan filmen haft premiär så jag vet egentligen inte, men jag är så säker på att den kommer att toppa listan över de mest sedda filmerna i Sverige att jag ändå vågar skriva det. Folk kommer att vallfärda till biograferna för att se filmerna, precis som när 22 procent av befolkningen såg The fellowship of the ring på biograferna år 2001. Ändå rör det sig om en mycket styvmoderligt behandlad genre i Sverige. Alla svenskar kan nämna en eller flera deckarförfattare, hur många tror ni kan nämna namnet på en svensk som skriver fantasy? (Astrid Lindgren räknas, men jag tror inte att någon skulle nämna henne, trots att hon skrivit både Mio, min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter.)

Fantasy är ingen genre man skriver om man vill bli tagen på allvar här. Jag har till och med fått frågan om jag inte borde skriva deckare istället (något som givetvis aldrig kommer att hända). Därför skriver jag det här inlägget till fantasyns försvar. I en tid där diskbänksrealismen verkar vara det mest eftersträvansvärda förtjänar det att än en gång framhållas att alla inte är intresserade av att läsa om sådant som de ändå upplever i sin vardag dygnets alla vakna timmar. Somliga av oss ser det inte som någonting fel att få uppleva någonting annat för ett tag, en verklighet som inte är din eller min.

Jag har stött på exempel där fantasy har avfärdats med orden Magi finns ju inte på riktigt. Det är just därför som fantasyn behövs! Det är just eftersom magi inte finns i verkligheten som jag skriver fantasy. Alla våra vardagliga problem finns redan. Jag har redan smutsig disk och en fylld tvättkorg, med andra ord har jag inget intresse av att läsa om det. Jag tror att alldeles för många människor har missat det, trots att de vallfärdar till biograferna för att se Hobbit: En oväntad resa (kanske har samma människor även sett en eller flera av Harry Potter-filmerna på bio). Även filmen Avatar skulle kunna klassas som fantasy, det är samma typ av verklighetsflykt.

Mitt liv berikas inte av att läsa om andra som upplever samma saker som jag, men mitt liv berikas av sådant som beskriver en verklighet som jag aldrig själv får möjlighet att uppleva. Men fantasy måste inte nödvändigtvis bestå av magi och drakar (som nog är det första många kommer att tänka på). Jag har skrivit fantasymanus som inte innehåller något av det men som ändå är fantasy. Och de som saknar diskbänksrealismen skulle nog förvånas över hur mycket av vår egen verklighet som ändå finns med i min fantasy. Jag tror att många har haft alldeles för bråttom att döma ut fantasyn.

Hobbit: En oväntad resa är ett praktexempel på fantasy, men det finns otroligt mycket mer. Den gemensamma nämnaren är inte magi eller drakar, utan att det inte är just din eller min verklighet som skildras, utan någon annans.