Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “böcker

11 frågor om att läsa

Fick en intressant utmaning av min vän Anna Vintersvärd. Hon utmanade mig att besvara de här 11 frågorna, och det kan jag ju förstås göra.

1. Vilken bok läser du just nu?
Just för stunden är jag mellan två böcker, men det kommer snart att ändras.

2. När och hur blev du en bokmal?
Det var i väldigt unga år. Var det något som det inte rådde brist på hemma så var det böcker. I föräldrahemmet hade vi ett rum ett rum kallat biblioteket där det fanns böcker från golv till tak, och där jag tillbringade många timmar av dygnet. (Det fanns så mycket böcker och bokhyllor där att de fula 60-talstapeterna bakom dem knappt syntes.)

3. Ungefär hur många av de böcker du läser på ett år uppskattar du?
Svårt att svara på, men de allra flesta. Jag skulle absolut inte kalla mig själv kräsen, men jag väljer böcker som jag känner kommer att ge mig någonting, vilket innebär att jag sällan blir besviken.

4. I vilka sammanhang eller när på dygnet läser du helst, varför?
Jag läser så fort jag får tid över. Det beror lite grann på humör och dagsform.

5. Om du fick hitta på ett helt nytt format för böcker vad skulle det bli?
Jag har alltid drömt om att skapa någonting som är ett mellanting mellan en bok och ett dataspel, ett äventyr som utvecklas och påverkas utifrån läsarens egna val. Jag vet att det har gjorts en del försök inom den genren (textbaserade rollspel, böcker där man får bläddra till olika sidor beroende på vilket val man gör, etc.), men jag skulle vilja skapa någonting med lite högre ambitionsnivå, och som inte bara blir ihågkommet som någon tokighet man sysslade med på 90-talet …

6. Hur hittar du böcker som du vill läsa?
Mestadels nätet. Har även tillbringat x antal timmar genom åren med att söka igenom biblioteken efter intressanta böcker.

7. Vilka böcker har satt djupast avtryck i dig?
Det finns flera att välja på. Lloyd Alexanders Prydainkrönika gjorde avtryck genom att vara mitt första omtumlande möte med fantasyn. En annan bok som måste nämnas är Sotarpojken av Lisa Tetzner. Man måste vara gjord av sten för att inte bli helt tagen av den.

8. Var är din favoritläsplats?
Tråkigt svar, men jag har faktiskt ingen.

9. Vad betyder din/a bokhylla/or för dig?
Äger faktiskt väldigt få böcker, men de som ändå står där betyder alla väldigt mycket för mig. Det är till största delen böcker som jag själv medverkar i, och böcker som jag fått till skänks av mina skrivarvänner (Tusen tack!!!).

10. Vad får dig att vilja läsa om en bok?
Om den på något sätt berörde mig, eller om jag känner att den fortfarande har mer att ge mig.

11. Vilken bok längtar du efter att få läsa just nu?
Det ryktas att Tad Williams skriver på en uppföljare till Minne, sorg och törne, en minst sagt imponerande trilogi som tyvärr aldrig fick den uppskattning den förtjänade här i Sverige. Den ser jag utan tvekan fram emot. I övrigt har jag tyvärr extremt dålig koll på vad som är på gång på landets alla bokdiskar. Uppdatera mig gärna!

Och en bonusfråga: Föredrar du tryckta böcker eller e-böcker, varför?
Det här svaret är nog inte så förvånande för den som läst min blogg förut, jag föredrar e-böcker. För mig, som under större delen av livet rest väldigt mycket (bostad i Luleå, familj i Bollnäs, fästmö i Kiruna, ja du förstår vad jag menar), har det alltid underlättat om jag kunnat ta med mig så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Under studieåren i Luleå reste jag ofta med kursböckerna i bagaget. De var i regel tjocka som tegelstenar och vägde bly. Tänk om jag hade haft dem som e-böcker istället, vad mycket enklare allting hade varit! Det finns även andra anledningar till att jag föredrar e-böcker, men det här får räcka för stunden.

(Egentligen ska jag själv hitta på 11 frågor och utmana någon annan att svara på dem nu, men det får bli nästa gång Gustav Vasa är kung. Man ska ju ha något att se fram emot också.)

Annonser

Låt bli att elda upp böcker!

Den här nyheten (från DN) om att biblioteket i Backe i Jämtland bränner upp böcker som inte längre får plats på grund av sparkrav känns riktigt, riktigt tråkig. Att böckerna rensats ut är inget skäl till bränna upp dem, särskilt inte med tanke på att ortsbor erbjudit sig att ta hand om dem och förvara dem tills de kunnat skänkas bort. Enda anledningen att bränna upp en bok är om den är helt utsliten, men i det här fallet verkar det även handla om böcker i relativt gott skick, och då bränner man dem inte, punkt! Bokbränning hör inte hemma i en demokrati på 2000-talet.

Dock går det inte att blunda för att böcker faktiskt tar väldigt stor plats, och med tanke på att det hela tiden kommer ut fler växer behovet av ytterligare ytor som i värsta fall kostar stora summor. Problemet som uppstått i Backe riskerar även att uppstå på andra håll. I det här fallet går det inte att blunda för att e-boken har en fördel gentemot de tryckta böckerna. E-böcker upptar inga stora ytor och behöver heller inte kasseras för att de inte längre får plats. Förhoppningsvis kommer de böcker som ges ut enbart som e-böcker att bli allt fler i framtiden, vilket minskar behovet av lagringsytor.

Utan tvekan är det viktigt att vi har bibliotek, de är en av de absolut viktigaste samhällsinstitutioner vi har, men de kan inte bli hur stora som helst i kvadratmeter räknat, och då uppstår såna här problem, sorgligt nog. Jag hoppas innerligt att Strömsunds kommun tar sitt förnuft till fånga och låter bli att elda upp böckerna!


Sju procent nedåt

Den här nyheten, om att bokförsäljningen under årets första åtta månader minskat med sju procent, är föga glädjande. Att Bonnierförlagen till följd av detta måste dra ned på anställda och antal utgivningar per år är givetvis en ovälkommen nyhet (för jag misstänker starkt att det inte är deckarna man kommer att dra ned på, utan de andra titlarna …)

Men den minskade bokförsäljningen är inte bara en tråkig nyhet för bokbranschen, utan även för oss med författardrömmar men som ännu inte fått möjlighet att debutera. Det kommer knappast att skickas in färre manus till förlagen i och med detta. Antalet personer med författardrömmar lär inte minska bara för att möjligheten att bli utgiven minskar. Det här riskerar att innebära att konkurrensen om de få möjligheter som finns att bli utgiven blir ännu hårdare. Det är bara att gratulera deckarförfattarna, det krävs inget större snille för att begripa att förlagen i kärva tider kommer att satsa mer på det som drar in mest pengar. Logiskt, men definitivt inte roligt. För oss som skriver i smalare genrer blir det förstås svårare.

Den tråkiga sanningen när det gäller bokvärlden är att den obalans mellan skrivande och läsande som finns lär bli allt större. Det skrivs mycket, men tyvärr läser man uppenbarligen inte lika mycket. Det är ett sorgligt faktum. Att folk vill skriva är inget problem, men att folk inte vill läsa är däremot ett problem. Ett annat problem i sammanhanget är att svenskens nyfikenhet på litteratur som inte är utgiven av de stora förlagen synes vara obefintlig. Det underlättar definitivt inte för oss som drömmer om att bli lästa men som inte skriver litteratur som toppar försäljningslistorna.

Jag brukar säga att ”Vad ska vi göra åt det här? Ska vi nöja oss med att prata om det eller ska vi göra något åt det?” Men i det här fallet vet jag ärligt talat inte alls vad man kan göra.


Ibland är det ju bra med digitalt

Dagens inlägg tar vid där gårdagens slutade, eftersom det handlar om ett mycket närliggande ämne. E-böcker och musikfiler kan tyckas vara två mycket närbesläktade medieformat, ändå tycks det som att en hel värld skiljer de båda åt. Medan marknaden för cd-skivor i stort sett har utplånats av musik på internet (både legal och illegal sådan) har e-boken inte alls fått samma varma mottagande. Tvärtom har e-boken fått ett mycket kyligt mottagande och på sina håll mötts av glåpord vars like jag aldrig sett om musik på internet. Det är svårt att låta bli att undra varför.

Är man så starkt emot att läsa böcker i digital form borde man väl vara lika starkt emot att lyssna på musik från annat än fysiska medium. Bokhandlar finns i nästan varenda stad (en ny bokhandel öppnade exempelvis här i Kiruna i fjol), men när öppnade en skivaffär senast någonstans …? I det här fallet är det dock inte ens fråga om att e-boken är på väg att konkurrera ut de tryckta böckerna. E-böckerna står för en mycket liten andel av de sålda böckerna i Sverige.

Jag uppskattar både tryckta böcker och cd-skivor, men jag uppskattar även dessa båda former av medier i digital form (dvs. i form av e-böcker och musikfiler) och kan inte låta bli att undra varför bemötandet blivit så olika. Jag har svårt att se att det skulle finnas en sådan enorm skillnad mellan musikens värld och litteraturens värld. Uppenbarligen tyckte man att det var bra med digitalt för musikens del, men inte alls lika bra med digitalt för litteraturens del. Jag lär nog aldrig förstå varför.

Skillnaden blir nog allra tydligast om man tänker sig att många kan vara beredda att betala (låt säga) 50 spänn för en egenutgiven bok, men hur många betalar samma summa för en egenutgiven cd-skiva? Risken är stor att man istället letar upp skivan på Spotify (vilket ger väldigt lite pengar till upphovsmannen), eller i värsta fall någon fildelningstjänst där man laddar ned skivan illegalt … (Och som alltid när det handlar om fildelning vill jag betona att all fildelning inte är illegal, men i det här exemplet syftar jag på sådan fildelning som är illegal.)


Nej, den boken vill jag inte läsa

Det finns bra sätt att marknadsföra böcker, och mindre bra sätt. I det här inlägget tänker jag ta upp några marknadsföringsknep som definitivt inte får mig att vilja läsa en bok, trots att den som givit ut den verkar tro det.

*Nästan slutsåld. Att påpeka att en produkt nästan är slutsåld är ett vanligt knep. Men det säger egentligen ingenting om hur bra en produkt är. För att det ens ska kännas lite imponerande måste den upplagan som nästan är slutsåld ha varit väldigt stor, men det framgår i stort sett aldrig om så var fallet. Och varför skulle jag vara intresserad av att köpa någonting som kanske kommer att vara restnoterat i flera månader tills en ny upplaga hunnit tryckas?

*Storsäljare. Att kalla någonting för storsäljare väcker säkert somligas nyfikenhet, dock inte min. Att påpeka att en bok har sålt mycket är tänkt att öka nyfikenheten, man förväntas känna att man måste ta reda på vad det är som har gjort att boken säljer så bra, och därigenom ökar förhoppningsvis försäljningen. Att kalla en bok storsäljare är ganska riskfritt, för hur ska jag eller någon annan kunna kontrollera hur många exemplar den egentligen har sålt i? Värt att tänka på.

*Det här är min sista bok. Att marknadsföra en bok med att det blir den sista bok man kommer att skriva är en garanti för att få mycket uppmärksamhet i medierna, det har vi sett flera exempel på. Men såvida författaren inte är 89 år gammal är det helt omöjligt att utlova att det verkligen blir den sista boken, för på några år kan man hindra ändra sig flera gånger om. Det har vi också sett flera exempel på.

*Filmrättigheterna är sålda. Det här är det värsta av allt! Att framhålla att filmrättigheterna till en bok är sålda redan innan den ens kommit ut i handeln blir allt vanligare och känns allt fånigare. Tror utgivaren/författaren att ingen vill läsa en bok där filmrättigheterna inte redan är sålda innan den ens hunnit till tryckeriet? Ett svenskt förlag som skrivit en bok som handlar om att Året är 2017 och Håkan Juholt är statsminister ståtar med att de har sålt filmrättigheterna till den (vill du veta vilket förlag det gäller så får du googla). Räck upp en hand alla som är imponerade. Att säga att man sålt filmrättigheterna är ofarligt på flera sätt. Jag kan sälja rättigheterna till min fru, och därigenom ståta med att jag faktiskt sålt dem. Dessutom ska man komma ihåg att det kan vara väldigt lönsamt att köpa filmrättigheter i rent spekulationssyfte (”boken kan ju faktiskt bli en storsäljare …”). Något som många verkar missa är att sålda filmrättigheter inte på något sätt garanterar att filmatiseringen blir av. Tvärtom, det finns många exempel på fall där filmrättigheterna slutligen har återgått till författaren (men då är ju ”nyttan redan gjord”, så att säga). Dessutom är det fullständigt omöjligt för någon utomstående att kolla upp sanningshalten i påståendet, det finns ju inga offentliga handlingar att tillgå.

Det är dags att byta strategi nu. Ni är genomskådade!


När mannen själv får välja

Med risk för att detta framstår som ytterligare ett debattinlägg, men jag skriver detta för att kommentera den här artikeln, som publicerades i DN 15 augusti. I artikeln berättas om den stora skillnaden mellan män och kvinnor i fråga om att välja böcker. Artikelns rubrik antyder att män helst vill läsa om ”krig och brott”, och jag ser ärligt talat inga större problem i det. Man ska i första hand läsa om det man är intresserad av. Jag kan definitivt känna igen mig i konstaterandet att män sällan är intresserade av skönlitteratur. Jag har absolut inget emot skönlitteratur, men för varje skönlitterär bok jag läser läser jag antagligen 10 fackböcker (en stor del av dessa läser jag dock i researchsyfte för mitt eget skrivande).

Artikeln beskriver hur flera förlag inför hösten nischat sin utgivning för att den ska tilltala män. Personligen tycker jag att det är en jättebra idé. Det är ett ganska välbekant (men sorgligt) faktum att män läser betydligt mindre än kvinnor. Varför inte då ge ut såna böcker som intresserar män specifikt? Möjligheten är stor att intresset för läsande väcks hos dem som är läsovana, och det kan väl aldrig vara fel? Jag ser absolut inga problem i att litteratur är nischad mot det ena könet. Män och kvinnor har inte nödvändigtvis samma intressen, men det är väl inget konstigt med det? Det är heller inget konstigt i att en kvinna läser en bok som är nischad mot män om hon råkar vara intresserad av just det ämnet. Ett klassiskt uttryck när det gäller marknadsföring är att om man försöker nå alla kommer det att sluta med att man inte når någon.

Personligen anser jag att alla åtgärder som kan öka läsandet hos dem som vanligen tillhör ”lässvaga” grupper är bra! Det kan vara en sån åtgärd som väcker ett intresse som man inte visste att man hade, vilket gör att man i nästa steg söker sig till annan litteratur. Att man inte är intresserad av något innebär ju inte att man inte kan bli intresserad!


Om höstens heta titlar

Det vore nästan tjänstefel att blogga om skrivande och inte kommentera höstens bokutgivning (okej att jag inte tjänar ett öre på att skriva det här, men jag tror att du förstår vad jag menar). Grubblade en lång stund över om det var värt att kosta på 35 kronor för att köpa Svensk Bokhandels höstkatalog i form av en pdf-fil, men eftersom jag i första hand bloggar om skrivande och inte om böcker ansåg jag inte att det var värt den kostnaden, utan jag utgår istället från de uppgifter som publicerades i DN igår. DN konstaterar att höstens utgivning är större än på länge, och rent spontant borde man ju tycka att det är jättebra. Men när man studerar utgivningen närmare får man känslan av att början av 00-talet snart kommer att maila och vilja ha tillbaka sin bokutgivning.

Till att börja med: 80 deckare! Och det tragiska i detta är inte att ytterligare 80 deckare kommer att dominera hyllorna i bokhandlarna, utan att det faktiskt säljer. Hade det stått 80 romaner hade jag blivit jätteglad. 76 kokböcker. Kokböcker har varit ”big business” ganska länge nu. Hur många gånger om dagen kan man egentligen äta sig mätt …? Jag är förvånad att den marknaden inte redan är mättad sedan länge. Ungefär lika många självhjälpsböcker. Vad ska man säga? Det riktigt tragiska är att folk anser sig behöva dem. Jag äger inte en enda sådan bok, och jag tror ändå att mitt liv har varit betydligt värre än många som köper såna böcker (inte för att det går att tävla om sånt, men jag tror inte att den bästa lösningen på personliga problem är att gå ut och köpa någon självhjälpsbok).

84 biografier känns betydligt roligare. Förvisso finns det någonting djupt tragiskt över människor som håller inne med saker som borde ha sagts långt tidigare tills de får en fet check för att skriva sin självbiografi, men biografier som sådana känns som en ljuspunkt i den här bokskörden (alla biografier är ju inte självbiografier). Som fantasyälskare är det såklart kul att se att DN faktiskt ägnar tre rader åt att konstatera att fantasyn är populär hos unga läsare och att förlagen söker de serier som kommer att ta över efter Harry Potter och Twilight. Nu var det egentligen inte artikeln som sådan jag skulle skriva om, men DN begår ett riktigt generalfel som tror att det bara är barn som läser fantasy! Även vuxna läser fantasy, men onekligen är mesta delen av den fantasy som ges ut i Sverige inriktad mot yngre läsare, vilket är trist för de som hellre vill läsa mer ”vuxen” fantasy (jag tillhör inte dem, men jag accepterar inte att fantasyn betraktas som en genre främst för barn).

Har försökt reda ut vilka fantasytitlar det är som kommer att ges ut och får intrycket av att det till största delen är översatta böcker som kommer att ges ut. Detta går fullständigt på tvärs med rådande trender i övrigt, då merparten av de böcker som kommer att ges ut är skrivna på svenska. Varför förlagen inte vågar satsa på svenskproducerad fantasy utan hellre vill satsa på ”säkra kort” från andra delar av världen skulle jag nog kunna skriva rätt mycket om, men det tänker jag inte göra just nu.

Även om det är kul att inhemsk litteratur får så stort utrymme är det även glädjande att se att litteratur som inte är engelskspråkig lyfts fram. Jag har absolut inga problem med engelskspråkig litteratur, men de författare som inte skriver på engelska (eller finns översatta till engelska) har mycket svårare att nå ut med sin litteratur eftersom färre människor behärskar deras språk (många läser gärna exempelvis fantasy på engelska, men hur ofta läser man fantasy på tyska eller ryska?). Det skrivs mycket fantasy på olika europeiska språk som vi svenskar i regel inte är så bra på. Nu är det i och för sig knappast den europeiska fantasyn som får sin stund i rampljuset, men trenden känns ändå lovande. (En av de mest uppmärksammade fantasyserierna på senare år, serien om The Witcher av Andrzej Sapkowski skrevs exempelvis på polska och har först relativt nyligen givits ut på engelska.)

(Det blir högre ph-värde på morgondagens inlägg, jag lovar!)