Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “egenutgivning

Ibland är det ju bra med digitalt

Dagens inlägg tar vid där gårdagens slutade, eftersom det handlar om ett mycket närliggande ämne. E-böcker och musikfiler kan tyckas vara två mycket närbesläktade medieformat, ändå tycks det som att en hel värld skiljer de båda åt. Medan marknaden för cd-skivor i stort sett har utplånats av musik på internet (både legal och illegal sådan) har e-boken inte alls fått samma varma mottagande. Tvärtom har e-boken fått ett mycket kyligt mottagande och på sina håll mötts av glåpord vars like jag aldrig sett om musik på internet. Det är svårt att låta bli att undra varför.

Är man så starkt emot att läsa böcker i digital form borde man väl vara lika starkt emot att lyssna på musik från annat än fysiska medium. Bokhandlar finns i nästan varenda stad (en ny bokhandel öppnade exempelvis här i Kiruna i fjol), men när öppnade en skivaffär senast någonstans …? I det här fallet är det dock inte ens fråga om att e-boken är på väg att konkurrera ut de tryckta böckerna. E-böckerna står för en mycket liten andel av de sålda böckerna i Sverige.

Jag uppskattar både tryckta böcker och cd-skivor, men jag uppskattar även dessa båda former av medier i digital form (dvs. i form av e-böcker och musikfiler) och kan inte låta bli att undra varför bemötandet blivit så olika. Jag har svårt att se att det skulle finnas en sådan enorm skillnad mellan musikens värld och litteraturens värld. Uppenbarligen tyckte man att det var bra med digitalt för musikens del, men inte alls lika bra med digitalt för litteraturens del. Jag lär nog aldrig förstå varför.

Skillnaden blir nog allra tydligast om man tänker sig att många kan vara beredda att betala (låt säga) 50 spänn för en egenutgiven bok, men hur många betalar samma summa för en egenutgiven cd-skiva? Risken är stor att man istället letar upp skivan på Spotify (vilket ger väldigt lite pengar till upphovsmannen), eller i värsta fall någon fildelningstjänst där man laddar ned skivan illegalt … (Och som alltid när det handlar om fildelning vill jag betona att all fildelning inte är illegal, men i det här exemplet syftar jag på sådan fildelning som är illegal.)

Annonser

Olika sätt att få ut e-böcker

En av mina skribentvänner på kapitel 1 ställde en intressant fråga angående hur man gör för att ge ut en e-bok. Jag tyckte att frågan var så pass intressant att jag lät svaret jag skrev ligga till grund för det här inlägget.

Det är inte alls svårt att ge ut en e-bok! Det kan ta lite tid, men svårt är det inte. Inte heller behöver det kosta något, beroende på vilket alternativ man väljer.

Det finns flera alternativ. Vill du göra allting själv och släppa e-böckerna i egen regi kan du läsa på min blogg hur jag gjorde e-bok av Skuggan över Dianor (se exempelvis här och här).

Vill man att e-boken ska vara tillgänglig genom elib kan man anlita bland andra Recito. De gör hela jobbet med konvertering och sånt. Det kostar 2000 per bok. Fördelen med att göra på detta sätt är att boken kan lånas genom elib (dvs. lånas som e-bok via nätet med ett vanligt lånekort) samt att den kan köpas via nätbokhandlar (som e-bok).

Vill man få ut den för försäljning på Amazon och liknande är Smashwords det givna valet. Smashwords sköter all konvertering, men manuset måste vara formaterat enligt deras riktlinjer för att det ska godkännas. Man kan själv välja om man vill ta betalt för e-boken eller låta den vara gratis.

Värt att nämna är att det inte behövs något ISBN-nummer om man bara ger ut sin publikation som e-bok i egen regi. ISBN behövs bara om man ger ut en bok i tryckt version. Om man däremot ger ut en bok i både tryckt version och som e-bok behöver de olika nummer.


Nej tack till egenutgivna böcker

En utveckling som verkar bli allt vanligare på amerikanska bokbloggar och som är djupt tragisk är den växande motviljan när det gäller att recensera egenutgivna böcker. Skälen varierar. En blogg jag läste uppgav att egenutgivna böcker ofta innehöll undermåligt språkbruk, stavfel och outvecklad handling och att bloggaren i fråga därför inte vill recensera egenutgivna böcker. Men ett skäl som varit återkommande, och som på sätt och vis är förståeligt, är att författare som själv givit ut sina böcker tenderar att fästa större vikt vid recensionen än någon som är utgiven genom ett förlag och därför inte drar sig för att gå till angrepp mot recensenten om denne väljer att såga boken.

Självklart är det fruktansvärt att en författare inte respekterar bloggarens åsikter, men jag anser ändå att det är ett dåligt skäl att neka att recensera en egenutgiven bok. Som jag visade i det här inlägget finns det även förlagsutgivna författare som inte sköter sig. Jag har även stött på ett fall där agenten till en författare som givits ut på ett förlag kallade en recensent för bitch på grund av en sågning (ordet bitch kan verka harmlöst i svenska öron, men för en amerikan är det något helt annat).

Jag hoppas verkligen att bloggare världen över med tiden kommer att ändra sin inställning till att recensera egenutgivna böcker. Tyvärr tror jag att problemet med mindre välskrivna böcker är svårt att komma till rätta med, men det är ändå inget argument för att helt vägra recensera en egenutgiven bok. Märker man redan i bokens början att den inte kommer att hålla måttet kan man välja att inte läsa vidare. När det gäller författare som inte kan acceptera en sågning kan man bara hoppas att världens alla indieförfattare inser vilken skada sånt beteende leder till. Ett litet fåtal ställer till det för den stora massan.

Antalet böcker som skrivs av författare utan förlagskontrakt lär knappast bli färre, och de egenutgivna böckerna har definitivt framtiden för sig. Därför vore det synd om världens alla bokbloggare inte gav dem en chans.


Det finns hopp!

Det är alltid lika kul att kunna berätta riktigt glada nyheter som visar att det finns hopp både för oss som skriver fantasy och oss som kämpar för att våra verk ska upptäckas. Det här inlägget handlar om serien om Oksa Pollock, vars första del Det sista hoppet nu utkommer på svenska genom Raben & Sjögren. Författarna bakom serien heter Anne Plichota och Cendrine Wolf, två bibliotekarier från Strasbourg i Frankrike.

Vad som gör deras historia så intressant är att vägen till utgivning var allt annat än spikrak. Efter att seriens första del refuserats av ett flertal förlag bestämde de sig för att själva ge ut den. De skapade en hemsida och drev själva en fanclub för serien. Även seriens andra del (De vilsnas skog, som kommer på svenska i juni) gavs ut i egen regi. Det var först inför seriens tredje del som de båda författarna fick kontrakt med förlaget XO Editions som återutgav de båda första delarna. Kontraktet omfattar fem böcker och bokserien är för närvarande såld till 20 länder (källa).

Nyheten om framgångarna med serien om Oksa Pollock är det roligaste jag läst på mycket länge. Det inger hopp för alla oss strävande skribenter, och särskilt för oss som verkar inom en så pass styvmoderligt behandlad genre som fantasy. Dessutom är det ett ypperligt bevis på att egenutgivning inte behöver vara något hinder för att samma bok/böcker ska plockas upp av ett förlag i ett senare skede. Författarparet Plichota och Wolf är väl värda alla sina framgångar, tack för att ni ger mig hopp!

Seriens namn kommer från titelfiguren Oksa Pollock, en trettonårig orädd tjej som påstås agera först och tänka efter sedan. Den som vill veta mer om seriens handling kan läsa här!


En tankeställare

Ibland får man sig oväntade tankeställare. Jag läste det här blogginlägget, skrivet av Kajsa Ingemarsson, där hon beskriver den kluvna känslan inför glädjen att ha kommit på en ny bokidé samtidigt som hon kommer att tänka på allt det negativa som är förknippat med att ge ut en bok. Jag citerar några rader från inlägget, som ganska väl beskriver vad det hela handlar om:

Men så kommer jag att tänka på allt det andra och då liksom svalnar lusten. Som kalla grötrester ställda i blöt.

Vad är då allt det andra? Hur mycket som helst. Avtalsförhandlingar, förlagskontakter, upplagesiffror, strategier, recensioner, media, intervjuer, journalister, kritiker, topplistor, förhoppningar, jämförelser, besvikelser, bedömningar och tyckanden …

Det var en intressant tankeställare för mig, som hela tiden varit ytterligt avundsjuk på alla författare med förlagskontrakt. Jag har nog i min enfald trott att allt blir frid och fröjd så fort ett förlag köper upp ens manus. Det kanske det blir för somliga, men jag blir mer och mer övertygad om att det inte skulle hjälpa mig. Fantasy är ingen genre som säljer några massupplagor, i alla fall inte här i Sverige. Hur kan jag vara säker på att ett förlag skulle vilja ge ut alla sju delarna av Det magiska förbundet? Tänk om första delen skulle fastna i ett kontrakt med ett förlag som inte vill ge ut resterande delar och jag sitter där med del 2-7 som jag inte vet vad jag ska göra av? Det vore en riktig mardrömssituation. Och hur skulle jag, som har sådana svårigheter med mitt tal på grund av min sjukdom, kunna göra intervjuer eller liknande marknadsföring? För den delen vet jag inte ens hur jag skulle klara av processen att redigera om mina manus, om ett eventuellt förlag skulle begära det. Bara en sån enkel sak skulle ställa till stora problem för mig.

Lusten att ge ut mina verk i egen regi har nog aldrig varit så stor. Men att starta ett eget förlag är heller ingen möjlighet. Jag har varken ork eller ekonomi till det. Det som jag hela tiden sett som det primära är att göra mina verk tillgängliga via elib, men utan eget förlag faller den möjligheten fullständigt. Möjligheten som finns kvar är att helt enkelt ge ut verken som e-böcker via min egen hemsida. Jag lär aldrig få möjligheten att kalla mig författare (eftersom det brukar krävas ett förlagskontrakt för att kunna kalla sig det), men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att alla som är intresserade har möjlighet att ta del av mina verk.

Dock tror jag ändå inte att allt är så enkelt som det framstår i Ingemarssons blogginlägg. Det finns ingen anledning att på något vis se ned på eller förakta medier och journalister. De är inget nödvändigt ont, det är dem som hjälper dig till framgång! På gott och ont är det dem som har förlagskontrakt som får uppmärksamhet i medierna, och som sedan säljer böcker och tjänar pengar. Det finns inga pengar i att ge ut en bok på egen hand, så länge man inte redan har fått ett genombrott på annat sätt. Och onekligen hade det varit en välbehövlig egoboost att kunna känna känslan av att man skapat ett verk som var så pass bra att ett förlag ville ta den ekonomiska risken att ge ut det. Men, det finns annat som är viktigt här i livet. I min värld är det viktigaste som skribent att skapa upplevelser för sina läsare.


God dag yxskaft, kära kulturskribent!

Ibland läser man saker som är så hårresande att man måste backa i texten och läsa det hela en gång till bara för att förvissa sig om att man faktiskt läste rätt, och därefter fundera över ifall man ska skratta eller gråta. Följande citat kommer från en artikel av Maria Schottenius i DN. (Jag ska erkänna att det inte är första gången jag har reagerat på liknande sätt när jag läst hennes artiklar …)

Författare i all ära. Det skulle inte bli några böcker utan författare. Men det skulle inte heller bli så många böcker utan förläggare, och just nu sprutar kreativiteten i denna lilla yrkeskår.

God dag yxskaft! Det skulle nog bli nästan exakt lika många böcker även utan förläggare, däremot skulle det bli svårare för varje enskild författare att nå ut till en bredare publik (det är dock inte detta som Schottenius anför). Läste hon igenom sin egen text innan hon publicerade den? Det står massor med möjligheter till buds för den skribent som inte får förlagskontrakt, och en egenutgiven bok är precis lika mycket bok som en bok som givits ut av ett större förlag. Det finns väl ändå inget som tyder på att det skulle skrivas färre böcker om det fanns färre förläggare? Påståendet är helt orimligt! Schottenius råkade nog, i sin iver att lovprisa novellförlaget Novellix (som hittills enbart givit ut verk av redan kända författare), skriva detta påstående som blev en aning överilat.


Det finns hopp!

Bilden ovan föreställer elibs topp 10-lista över utlånade e-böcker på landets samtliga bibliotek. På plats #8 hittar vi Operation Nordvind av Kaj Karlsson, som är den enda egenutgivna boken bland de 10. Fast egentligen borde man ju såklart vara överlycklig över att en egenutgiven bok överhuvudtaget kan slå sig in på topp 10-listan. Vore världen perfekt skulle det vara 50/50 mellan egenutgivna och förlagsutgivna böcker, men det lär nog troligtvis aldrig hända (men hoppas kan man såklart alltid).

(Jag räknar inte riktigt Mankells eller Guillous böcker, även om de på sätt och vis är egenutgivna, eftersom de båda författarna fått sina genombrott på andra förlag. Det hör till sakens natur att det är enklare för en författare som redan fått sitt genombrott att ge ut sina böcker själv.)