Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “fantasy

Några tankar inför NaNoWriMo 2018

Så var det dags igen, en av årets stora höjdpunkter står för dörren. I skrivande stund är det lite drygt två timmar kvar tills NaNoWriMo 2018 drar igång. Men det var ingen självklarhet att ställa upp för sjunde året i följd. Det är ingen hemlighet att jag har plågats av dålig hälsa, och till råga på allt är jag mitt upp i en penicillinkur. Dess biverkningar har gjort att jag förstod hur Christopher Nolan kom på idén till att göra Inception. På grund av att jag har svårt att lyfta fötterna ordentligt råkade jag sparka i högerfoten en gång för mycket och drog på mig en infektion. Men sådant är egentligen vardagsmat vid den här tiden på året. Av mina sju NaNoWriMo har egentligen bara två genomförts under ”normala omständigheter” (dvs. inget yttre krångel som stjäl fokus). Allt krångel och elände verkar alltid inträffa under just November.

En annan, till synes obetydlig, sak höll också på att ställa in årets deltagande. Jag hade problem med en så banal sak som tangentbordet! Varken mellanslagstangenten eller Ä-tangenten fungerade riktigt som de skulle. Jag provade ett gammalt trådlöst tangentbord som jag hade, men om jag skrev ett ord så föll flera bokstäver bort, och flera av siffertangenterna fungerade inte alls. Behöver jag ens nämna att det höll på att driva mig till vansinne …? Räddningen blev när Maria lyckades få tag i ett väldigt billigt tangentbord som använts som skyltexemplar hos en välkänd elektronikkedja. Jag trodde aldrig att en sådan till synes obetydlig detalj skulle få mig att vilja avstå NaNoWriMo. Tangentbord och datormusar är precis som glödlampor, man ägnar dem inte en tanke så länge de fungerar.

Men det som trots allt fällde avgörandet att gå igenom den här skärselden en sjunde gång var att jag hade en alldeles fantastisk idé till en roman. Årets projekt heter Försoningens väg, och är som brukligt fantasy i dess renaste form, men utan alver och drakar, och med en oväntat stor dos verklighet. Årets roman kommer att fokusera på människors ständiga problem att kunna leva sida vid sida, både på nära håll (inom familjen) och på längre håll (i ett rike). Det här är ett komplext och researchtungt projekt som jag började planera redan i mars 2013 (enligt mina anteckningar). Jag hade egentligen tänkt skriva den här romanen redan för flera år sedan, men dess komplexitet fick mig att tveka. Istället valde jag enklare projekt. Men i år hade jag insett att man inte blir yngre, och ett sådant här spännande projekt borde inte ligga och samla damm i mappen med planerade skrivprojekt. Det var dags att göra slag i saken. Jag kan utlova att det blir en spännande roman som ger läsaren mycket att fundera över. Det är inte riktigt så enkelt att alla lever lyckliga i alla sina dar så fort de onda är dräpta. Och vem är det egentligen som är ond …?

Varför mitt stora intresse för NaNoWriMo? Jag hade egentligen mer eller mindre gett upp skrivandet när NaNoWriMo kom in i mitt liv. Både motivationen och hälsan var borta med vinden. Men sedan första gången jag deltog, 2012, har jag hittills skrivit sex romaner som jag är oerhört nöjd med. Och jag har gott om idéer till kommande års skrivande. Jag har ytterligare ett researchtungt och spännande projekt i pipelinen, men det får vänta till 2020. Nästa år blir det ett enklare projekt, det kan jag lova redan nu.


Ett år sedan Skuggan över Dianor

Idag har det gått exakt ett år sedan min debutroman Skuggan över Dianor utkom för första gången. Det känns verkligen jättestort att se min egen bok i bokhyllan, och veta att någon tyckte att den var så pass bra att de ville ge ut den. Jag är tacksam för alla som har köpt den och läst den. Att få en bok utgiven är stort, och den stora drömmen för väldigt många.

Men allting runtomkring bokreleasen har varit mindre roligt. Den 17 maj 2014 tillbringade jag i en sjuksal på sjukhuset i Gällivare, tillsammans med tre personer med diverse infektionssjukdomar. Någon releasefest var aldrig aktuell på grund av bristande ekonomi och sviktande hälsa. Det kunde inte hjälpas. Men jag trodde aldrig att dagen när min debutroman äntligen nådde bokdiskarna skulle se ut sådär.

Jag fick en välbehövlig lektion i att saker sällan blir som man hoppats på (om jag nu mot förmodan skulle ha behövt fler lektioner i det, mitt liv har bjudit på rätt många såna). Enligt den ursprungliga planen skulle uppföljaren, andra delen av sju i Det magiska förbundet, Silverspegeln, ha landat på bokdiskarna i oktober förra året, och den tredje delen Det helande landet ha varit aktuell för utgivning i dagarna. Så blev det inte. Två dagar efter att jag fått tillbaka det korrekturlästa manuset till Silverspegeln avvecklade förlaget sin verksamhet med omedelbar verkan. Några ångestfyllda månader följde innan den förlagslösa Skuggan över Dianor övertogs av mitt nuvarande förlag, Undrentide (som övertagit mitt tidigare förlag Epok som imprint).

Framtiden för Det magiska förbundets övriga sex delar är oviss, men jag hoppas verkligen att Silverspegeln så småningom blir utgiven. Det är en roman som jag är mycket stolt över. Jag hoppas verkligen att alla ska få ta del av väktaren Rasals svåra flykt undan sina tidigare bundsförvanter, och Elios kamp, både mot väktarna och sig själv.


11 frågor om att läsa

Fick en intressant utmaning av min vän Anna Vintersvärd. Hon utmanade mig att besvara de här 11 frågorna, och det kan jag ju förstås göra.

1. Vilken bok läser du just nu?
Just för stunden är jag mellan två böcker, men det kommer snart att ändras.

2. När och hur blev du en bokmal?
Det var i väldigt unga år. Var det något som det inte rådde brist på hemma så var det böcker. I föräldrahemmet hade vi ett rum ett rum kallat biblioteket där det fanns böcker från golv till tak, och där jag tillbringade många timmar av dygnet. (Det fanns så mycket böcker och bokhyllor där att de fula 60-talstapeterna bakom dem knappt syntes.)

3. Ungefär hur många av de böcker du läser på ett år uppskattar du?
Svårt att svara på, men de allra flesta. Jag skulle absolut inte kalla mig själv kräsen, men jag väljer böcker som jag känner kommer att ge mig någonting, vilket innebär att jag sällan blir besviken.

4. I vilka sammanhang eller när på dygnet läser du helst, varför?
Jag läser så fort jag får tid över. Det beror lite grann på humör och dagsform.

5. Om du fick hitta på ett helt nytt format för böcker vad skulle det bli?
Jag har alltid drömt om att skapa någonting som är ett mellanting mellan en bok och ett dataspel, ett äventyr som utvecklas och påverkas utifrån läsarens egna val. Jag vet att det har gjorts en del försök inom den genren (textbaserade rollspel, böcker där man får bläddra till olika sidor beroende på vilket val man gör, etc.), men jag skulle vilja skapa någonting med lite högre ambitionsnivå, och som inte bara blir ihågkommet som någon tokighet man sysslade med på 90-talet …

6. Hur hittar du böcker som du vill läsa?
Mestadels nätet. Har även tillbringat x antal timmar genom åren med att söka igenom biblioteken efter intressanta böcker.

7. Vilka böcker har satt djupast avtryck i dig?
Det finns flera att välja på. Lloyd Alexanders Prydainkrönika gjorde avtryck genom att vara mitt första omtumlande möte med fantasyn. En annan bok som måste nämnas är Sotarpojken av Lisa Tetzner. Man måste vara gjord av sten för att inte bli helt tagen av den.

8. Var är din favoritläsplats?
Tråkigt svar, men jag har faktiskt ingen.

9. Vad betyder din/a bokhylla/or för dig?
Äger faktiskt väldigt få böcker, men de som ändå står där betyder alla väldigt mycket för mig. Det är till största delen böcker som jag själv medverkar i, och böcker som jag fått till skänks av mina skrivarvänner (Tusen tack!!!).

10. Vad får dig att vilja läsa om en bok?
Om den på något sätt berörde mig, eller om jag känner att den fortfarande har mer att ge mig.

11. Vilken bok längtar du efter att få läsa just nu?
Det ryktas att Tad Williams skriver på en uppföljare till Minne, sorg och törne, en minst sagt imponerande trilogi som tyvärr aldrig fick den uppskattning den förtjänade här i Sverige. Den ser jag utan tvekan fram emot. I övrigt har jag tyvärr extremt dålig koll på vad som är på gång på landets alla bokdiskar. Uppdatera mig gärna!

Och en bonusfråga: Föredrar du tryckta böcker eller e-böcker, varför?
Det här svaret är nog inte så förvånande för den som läst min blogg förut, jag föredrar e-böcker. För mig, som under större delen av livet rest väldigt mycket (bostad i Luleå, familj i Bollnäs, fästmö i Kiruna, ja du förstår vad jag menar), har det alltid underlättat om jag kunnat ta med mig så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Under studieåren i Luleå reste jag ofta med kursböckerna i bagaget. De var i regel tjocka som tegelstenar och vägde bly. Tänk om jag hade haft dem som e-böcker istället, vad mycket enklare allting hade varit! Det finns även andra anledningar till att jag föredrar e-böcker, men det här får räcka för stunden.

(Egentligen ska jag själv hitta på 11 frågor och utmana någon annan att svara på dem nu, men det får bli nästa gång Gustav Vasa är kung. Man ska ju ha något att se fram emot också.)


Glada nyheter!

Tänk om man fick skriva en sån rubrik lite oftare, men nu har jag i alla fall en mycket positiv nyhet att dela med mig utav: Min debutroman Skuggan över Dianor finns åter tillgänglig, efter att ha varit utgången en tid!

Epok Förlag har tagits över av Undrentide Förlag och fungerar numer som ett imprint till det senare. Den mörkare delen av Undrentide, som det så träffande uttrycks.

Jag lånar presentationstexten härifrån:

Följ med den unge krigaren Elio, hans syster Isabella, prinsessan Novalie och kammarjungfrun Kiara när de dras in i striderna mot den fientlige ärkemagikern Zamudar som sedan 100 år tillbaka härskar över hela Dianor.

Skuggan över Dianor är första delen av sju i fantasyserien Det magiska förbundet, en bokserie för barn och ungdom som handlar om att välja sin egen väg i livet och ta reda på vem man är.


Såhär ska det se ut!

Akademibokhandeln i Lysekil

Akademibokhandeln i Lysekil

Bara måste dela med mig av den här fantastiska bilden som min vän Rebecca Mörtberg tog på Akademibokhandeln i Lysekil. Kolla vilket sällskap jag har hamnat i! Det här känns stort kan jag lova.


Äkta glädje!

Min debutroman, "Skuggan över Dianor".

Min debutroman, ”Skuggan över Dianor”.

Det här är äkta glädje, fick hem ett exemplar av min debutroman Skuggan över Dianor igår! Epok Förlag har verkligen gjort ett jättebra arbete med den. Såväl omslag som inlaga ser helt fantastiska ut.

Stort tack till alla som redan har beställt den!


Skuggan över Dianor på Bokus och AdLibris

"Skuggan över Dianor" på Bokus

”Skuggan över Dianor” på Bokus

Skuggan över Dianor finns tillgänglig att köpa både från Bokus och AdLibris, både som tryckt bok och som e-bok. Bilden ovan visar ett axplock av sökresultaten när man söker på mitt namn på Bokus. Ingen hade nog riktigt räknat med att det skulle finnas två författare med så snarlika namn, men bokdiskarna är såklart stora nog för oss båda!


En dröm har gått i uppfyllelse!

Bild

Det var dessvärre inte igår jag senast skrev något blogginlägg, och de kommer troligtvis även i fortsättningen att vara oregelbundna, men idag väljer jag att bryta tystnaden för att meddela att min debutroman Skuggan över Dianor, första delen av sju i romansviten Det magiska förbundet, från och med idag finns utgiven genom Epok Förlag. Detta gläder mig givetvis stort. Att få en roman utgiven har varit en av mitt livs riktigt stora drömmar, och nu har den äntligen gått i uppfyllelse.

Det fantastiska omslaget är gjort av Jesper Holm.


Bländverk på Facebook

Jag hoppas att ingen har missat att Bländverk har en egen sida på Facebook? Jag uppmanar er alla att gå in och gilla den! Och nämnde jag att den faktiskt är gratis? Bara att ladda ner härifrån för den som är sugen på en stor läsupplevelse!

Författarna som medverkar är (förutom jag): Caroline L. Jensen, Finn Cederberg, Kristoffer Leandoer, Mattias Lönnebo, Susanne Samuelsson, Johannes Pinter, Oskar Källner, Stewe Sundin, Anna Kerubi, Jason Meredith, Sofie Trinh Johansson och Malin Rydén.


Bländverk!

Omslaget till Bländverk

Omslaget till Bländverk

Det är inte ofta man har förmånen att vara dubbelt aktuell, men nu i juni är jag faktiskt det. Först ut är Bländverk, en samling bestående av 13 skräcknoveller utgiven av Swedish Zombie. Den är utgiven i form av gratis e-bok som finns tillgänglig på Smashwords. Jag medverkar med novellen Solvisaren, en fantasynovell med inslag av skräck om en ung, förtvivlad magiker som tvingas försöka sig på magi som han egentligen inte behärskar för att rädda livet på den han älskar.

Bland övriga författare som medverkar kan nämnas Caroline L Jensen, Kristoffer Leandoer samt Sofie Trinh Johansson. Det fantastiskt vackra omslaget är gjort av Ila och Johan Örtlund. Eldsjälen som förverkligat hela projektet och hållit i alla trådar är Jonny Berg. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt av er kommer att kolla in Bländverk. Jag känner mig verkligen stolt över att få medverka bland så pass namnkunniga författare. Som tidigare påpekats är den alldeles gratis, så det finns ingen anledning att missa denna fantastiska novellsamling. Stort tack till Jonny för att du gjorde det här projektet möjligt och tillfrågade mig om att medverka!

Senare den här månaden utkommer Vildsint: Gryning, som för närvarande befinner sig på tryckeriet. Känns som att den här månaden kommer att bli svår att toppa.


Vildsint är på gång!

Omslaget till "Vildsint: Gryning"

Omslaget till ”Vildsint: Gryning”

Den tredje utgåvan av Vildsint är på gång. Den här gången är temat gryning. Jag medverkar med novellen Fazio och elden, som är tre kapitel från min opublicerade roman Elden som befriar som arbetats om till en novell. Häromdagen fick jag tryckfilen för påseende och mailade över några smärre korrigeringar till korrekturläsaren, därefter kommer den att skickas till tryckeriet och nå bokdiskarna i juni.

Den som är intresserad av att läsa mer om projektet och hur du kommer över ditt alldeles eget ex av boken kan läsa mer här!

Det snygga omslaget är gjort av Julia Kroge.


Ny recension av ”Skuggan över Dianor”

Till min stora glädje har Skuggan över Dianor, första delen av sju i min fantasysvit Det magiska förbundet recenserats ännu en gång. Recensenten heter Rebecca Mörtberg. Jag citerar några rader ur hennes recension (texten i sin helhet kan läsas här):

Trots mina anmärkningar så måste jag säga att boken var bra i dess helhet. Perfekt som ungdomsfantasy, men kan även uppskattas av vuxna/unga vuxna. Jag är dessutom väldigt imponerad och glad i att få läsa en gratis e-bok som är välskriven från början till slut. Ordentligt korrekturläst, enkelt uppbyggda karaktärer, inga överdådiga beskrivningar och definitivt värt att ge sin tid att läsas. Jag läste den från början till slut och väntar nyfiket på en fortsättning på deras äventyr.

Kan inte annat än känna mig mycket glad över att en bok som inte är officiellt utgiven faktiskt blivit recenserad inte mindre än tre gånger, och alla gångerna med mycket positiva omdömen! Sånt värmer verkligen, även om jag mycket väl förstår att ingen skribent någonsin klarar sig ett helt liv utan dåliga recensioner emellanåt. Jag hoppas att nästa steg blir att något förlag kommer att intressera sig för den och seriens övriga sex delar. Men så länge den inte fått förlagskontrakt är den tillgänglig gratis via Smashwords.


Upp- och nedvända världen

Världen har plötsligt vänts upp och ned. Kunde inte tro mina ögon när jag läste de här båda nyheterna idag, att filmatiseringen av ”Lars Keplers” bok skjuts upp och att Benny Andersson ser till att filmatiseringen av Cirkeln blir av. Vanligtvis hade man förväntat sig det motsatta, att ännu en dussindeckare blir film medan fantasyfilmatiseringar är lika sällsynta som uppehållsväder på midsommarafton. Det här var faktiskt en väldigt glad nyhet. Förhoppningsvis kommer filmatiseringen av Cirkeln att bidra både till att fler fantasyböcker blir utgivna i landet, samt att de även filmatiseras.

Det är kul med glada nyheter, och det är utan tvekan kul att få känna sig både överraskad och förvånad. Det här hade jag aldrig gissat. Deckarna har ju som bekant barrikaderat både bokdiskar, tv-tablåer, den offentliga litterära diskussionen och ”det litterära finrummet”. Nu får ni faktiskt maka på er och släppa fram annat också.


Tystnad är det farligaste som finns

SvD 7 april 2013

SvD 7 april 2013

Jag börjar bli väldigt less nu. Less på kulturskribenternas ständiga värnande om yrket som norm. Denna yrkeskår kommer högst troligen aldrig att inse att det finns människor som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller som inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden av andra anledningar. För kulturskribenten är världen svartvit, frågan är inte om du har ett arbete utan vad du arbetar med. Något annat är otänkbart. Citatet ovan kommer härifrån. Jag skulle gärna vilja berätta för den verklighetsfrånvända recensenten vad konsekvenserna av att inte ha något arbete är. Är dock inte helt säker på att skribenten i fråga skulle lyssna.

Boken som recenseras handlar om en utarbetad psykiater som drabbas av utbrändhet. Jag vet någon som drabbades av utbrändhet på grund av arbetslöshet, nämligen jag! Förstörde jag er rubbade världsbild nu? Att vara arbetslös är inte ett heltidsarbete, det är ett dubbelt heltidsarbete! Det är dessutom ett arbete där ingen någonsin kommer att säga att du gör någonting bra och du kommer aldrig att komma i närheten av en möjlighet att förhandla upp din lön genom att kunna berätta vad du har gjort bra. Ingen tycker att du är en bra människa för att du sliter som ett djur för att hitta ett arbete. SvD:s kulturskribenter arbetar gissningsvis 07-16. Den arbetslöse arbetar 00-24.

Att Jenny Åkervall, författaren som skrivit boken som recenseras, inte vet hur det känns att vara arbetslös framstår som så pass uppenbart att det inte ens är värt att kommentera. En bra recensent borde dock ha vetat att ifrågasätta författarens normtänkande och balansera denna. Det sker inte här, av den enkla anledningen att kulturskribenterna hyllar en norm som möjligtvis var riktig 1913 men inte 2013 där vi befinner oss nu.

Här bör även tilläggas att det finns något djupt tragiskt över författare som skriver romaner med sitt eget yrke som utgångspunkt (Åkervall är långt ifrån ensam om det). Jag har själv arbetat med att utreda brott men det innebär inte att jag skriver deckare. Vad jag gjorde under min arbetstid påverkade inte på något sätt vad jag skrev på fritiden. Arbetet lämnade jag kvar på jobbet när jag gick hem för dagen. Och dessutom har jag aldrig fallit för yrkesnormen. Många av personerna i mina manus lider av olika former av utanförskap. Som jag skrev i ett tidigare inlägg känns det nästan som att mina fantasymanus ligger närmare verkligheten än den yrkescentrerade litteratur som idag ockuperar bokdiskarna. I mina manus är det långt ifrån självklart att de som skildras har ett arbete.

Jag utmanar landets alla förlag att ge ut litteratur som inte ställer yrket och yrkesnormen i centrum. Jag har tidigare utmanat landets alla kulturredaktioner att bjuda in någon människa som drabbats av utanförskap till redaktionen och låta dem berätta sin historia. Jag begriper att inget av det någonsin kommer att hända, men det måste ändå sägas eftersom tystnad är bland det farligaste som finns.

Kom ihåg att kulturskribenter är makthavare i och med att de tillhör de viktigaste opinionsbildare vi har. De är dock inte demokratiskt valda så det finns ingen möjlighet att rösta bort dem som du saknar förtroende för.

Och när kommer det att skrivas en deckare där huvudpersonen är arbetslös? De kan ha precis vilket yrke som helst som inte har det minsta med polisarbete att göra, men arbetslösa är de aldrig. Jag som trodde att det var deckarna som gjorde anspråk på att vara realistiska, inte min fantasy.


Recension av ”Skuggan över Dianor”

Det här är faktiskt en riktigt rolig nyhet, Pebbles Karlsson AmbroseBookiecookiez har recenserat min bok Skuggan över Dianor (första delen av Det magiska förbundet) och gillade den! Jag citerar ett stycke ur hennes recension:

Det händer mycket saker och det är lätt att tycka om de olika karaktärerna. Ungdomarna kämpar för att göra vad som är rätt och riktigt och bryr sig om varandra på ett väldigt omtänksamt sätt. De reflekterar också mycket över sig själva och andra mycket sympatiskt. Till och med när fem av dem blir utsända, tillsammans med en rebell, att hitta ett magiskt svärd oroar sig Elio till exempel om dynamiken i gruppen. De är inte heller så klyschiga fantasyfigurer […]

Jag har gjort den tillgänglig gratis på Smashwords så länge den inte är antagen av något förlag. Seriens övriga sex delar är färdigskrivna sedan länge, men jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska göra av dem. Hoppas fortfarande på att något förlag ska vilja ge ut hela serien, så därför har jag avvaktat med att lägga upp de resterande delarna på Smashwords. Dock har diverse hälsobekymmer gjort att arbetet med att hitta en utgivare har legat ordentligt på is ett tag (liksom alla mina övriga projekt). Har inte alls orkat tagit tag i den frågan. Jag hoppas dock att allting ska ordna sig till det bästa. Vill ju inget hellre än att Det magiska förbundet på något sätt ska kunna ges ut.


Nu blev det komplicerat

ab_130319

Aftonbladet 19 mars 2013

Ibland kommer det nyheter som både är bra och dåliga på samma gång. Det här är ett utmärkt exempel på detta. Yohio vill skriva en fantasyroman, han och hans manager/pappa har haft ett möte med ett förlag som är intresserat, trots att boken inte är skriven än! Jag älskar tanken på att Yohio skriver en fantasyroman, det kommer att ge hela genren välbehövlig uppmärksamhet och kan (med lite tur) vara startskottet på en länge efterlängtad fantasyboom i Sverige. En okänd person som skriver fantasy får ingen uppmärksamhet alls av svenska medier (för dem är det bara deckare, kokböcker och självbiografier som räknas), men det är helt annat med en kändis, då skrivs det om det. Aftonbladets artikel är ett strålande exempel på det. Det är kopplingen till Melodifestivalen som gör dem intresserade, inte att det handlar om fantasy.

Men problemet är att förlagen är intresserade trots att boken ännu inte är skriven! Jag tycker definitivt inte om tanken att författaren är viktigare än boken. Att förlagen väljer att ”ge ut författaren istället för manuset” är ett hån mot alla oss som kämpar för att skriva ett så bra manus som möjligt för att förlagen ska vilja ge ut dem. Jag tvivlar inte alls på att Yohio kan skriva en bra fantasyroman, han verkar vara en ovanligt begåvad person, men att förlagen visar intresse innan boken ens är skriven känns helt åt skogen.

Jag önskar Yohio lycka till och ber förlagen att skärpa sig!


Färdigredigerat!

Äntligen är jag färdig med redigeringen av mitt NaNoWriMo-projekt! Den går numer under namnet Solen och astroblemet och blev mycket bättre än jag vågat hoppas på när jag började skriva på den i november förra året. Det var en intressant upplevelse att redigera den. Jag hade glömt så mycket av det jag skrivit att det kändes som att gå igenom någon annans manus. Jag skrattade till lite vid några fyndiga formuleringar, och en plottwist gjorde till och med mig rejält överraskad eftersom jag helt hade glömt den.

Vad är det för berättelse? Genren är givetvis fantasy (fast med vissa drag av det närbesläktade sci-fi). I handlingens centrum står en ung flicka som förlorat sitt hem, en ung pojke med svåra handikapp och ett komplicerat liv och en general som alltmer börjar ifrågasätta sin härskare, som skapat ett imperium uppbyggt av spillrorna av flera mindre riken som gått under. Mer än så väntar jag nog litet grann med att avslöja, men jag känner mig mycket nöjd med den. Jag har vid flera tillfällen beskrivit den som en blandning mellan Rambo: First Blood och Guldkompassen, och jag tror att den beskrivningen stämmer ganska väl.

Vad händer med den nu? Tills vidare får den vila i mappen som heter Färdiga manus, jag har ingen panik med att göra något av det.


DN spär på fördomarna

DN gillar inte fantasy

DN gillar inte fantasy

Att det inte är sådär alldeles enkelt att vara fantasyentusiast i Sverige är knappast någon nyhet. Trots att intresset för fantasy faktiskt är ganska stort ges det knappast överhuvud taget ut någon fantasy i Sverige som inte är översatt (eller engelskspråkiga böcker i originalversion), och biblioteken placerar fantasyböckerna per automatik bland barnböckerna trots att de långt ifrån alltid är några barnböcker. DN gör ingenting för att förbättra det hela. Den här bilden, hämtad från DN:s hemsida den 19 januari 2013, säger allt. Varför skulle någon ”växa ifrån” fantasy? Vad är det som säger att fantasy endast är för barn?

Eftersom jag inte är pluskund hos DN har jag inte läst den aktuella artikeln, men rubriken är illa nog. Den spär på alla fördomar som finns om fantasy och dem som läser det. Fantasy är enligt deras resonemang per definition för barn. Jag kan faktiskt inte förstå denna häxjakt som bedrivs mot fantasyn. Alla människor är faktiskt inte intresserade av Henning Mankell och Karl Ove Knausgård eller den senaste nobelpristagaren, det finns faktiskt dem som läser annat också och det måste DN respektera. Med det där heltokiga resonemanget skulle man ju även kunna kalla deckare för barnböcker eftersom Enid Blyton knappast skrev för vuxna. Men det lär nog dröja innan vi hittar Enid Blyton och Lars Kepler på samma hylla på biblioteket. Det är ju fantasyn som det bedrivs häxjakt på, inte deckarna.

Jag fyller 32 år imorgon, men även om jag lever tills jag är 320 år så kommer jag ändå inte att ”växa ifrån” fantasyn eftersom det inte är någonting man växer ifrån. Det är någonting man antingen uppskattar eller inte uppskattar, och det har man faktiskt all rätt att göra utan att DN ska komma med sina moraliserande pekpinnar och hitta en massa fel i detta. Jag uppskattar fantasy minst lika mycket idag som när jag var 12.

För att ge ett sammanhang till artikeln som illustreras ovan så kan nämnas att Lev Grossman är aktuell med boken Magikerna, som är fantasy, men definitivt inte av det barnvänligare slaget. Att sådana böcker faktiskt existerar kommer nog dock som en nyhet för många svenska kulturskribenter.


Första utkastet klart

Äntligen! Första utkastet till min NaNoWriMo-roman Solens yttersta dom är klart! Merparten av manuset skrevs under 20 intensiva dagar i november och det är först nu som jag kommit mig för att avsluta det. Slutet var riktigt svårt att skriva. Men nu har jag äntligen fått hela berättelsen på plats. Jag har dessutom hunnit justera några detaljer som jag skrev i november, och de fyra karaktärerna X, Y, Z och AA har fått riktiga namn (orkade inte klara av den detaljen i november). Det kan eventuellt dyka upp något extra kapitel som knyter ihop vissa skeenden i handlingen, men på det stora hela är allting klart.

Förmodligen kommer jag att skicka manuset till olika förlag någon gång i början av nästa år. Troligtvis februari. I januari lär förlagen bli bombarderade av manus som folk skrivit färdigt under julledigheten. Jag tror så pass mycket på det här manuset att jag vill ge det så goda förutsättningar som möjligt.

Misstänker dock att jag är aningen utarbetad. När jag gick igenom textstycken som jag skrev i november var reaktionen flera gånger Det här ser ju bra ut, vem har skrivit det här? Jag?! Jag kom helt enkelt knappt ihåg något av det jag skrivit … Men vad gör det, det viktiga är ju att det blev bra!


Till fantasyns försvar

Hobbit: En oväntad resa toppar biograftoppen. Jag skriver detta inlägg innan filmen haft premiär så jag vet egentligen inte, men jag är så säker på att den kommer att toppa listan över de mest sedda filmerna i Sverige att jag ändå vågar skriva det. Folk kommer att vallfärda till biograferna för att se filmerna, precis som när 22 procent av befolkningen såg The fellowship of the ring på biograferna år 2001. Ändå rör det sig om en mycket styvmoderligt behandlad genre i Sverige. Alla svenskar kan nämna en eller flera deckarförfattare, hur många tror ni kan nämna namnet på en svensk som skriver fantasy? (Astrid Lindgren räknas, men jag tror inte att någon skulle nämna henne, trots att hon skrivit både Mio, min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter.)

Fantasy är ingen genre man skriver om man vill bli tagen på allvar här. Jag har till och med fått frågan om jag inte borde skriva deckare istället (något som givetvis aldrig kommer att hända). Därför skriver jag det här inlägget till fantasyns försvar. I en tid där diskbänksrealismen verkar vara det mest eftersträvansvärda förtjänar det att än en gång framhållas att alla inte är intresserade av att läsa om sådant som de ändå upplever i sin vardag dygnets alla vakna timmar. Somliga av oss ser det inte som någonting fel att få uppleva någonting annat för ett tag, en verklighet som inte är din eller min.

Jag har stött på exempel där fantasy har avfärdats med orden Magi finns ju inte på riktigt. Det är just därför som fantasyn behövs! Det är just eftersom magi inte finns i verkligheten som jag skriver fantasy. Alla våra vardagliga problem finns redan. Jag har redan smutsig disk och en fylld tvättkorg, med andra ord har jag inget intresse av att läsa om det. Jag tror att alldeles för många människor har missat det, trots att de vallfärdar till biograferna för att se Hobbit: En oväntad resa (kanske har samma människor även sett en eller flera av Harry Potter-filmerna på bio). Även filmen Avatar skulle kunna klassas som fantasy, det är samma typ av verklighetsflykt.

Mitt liv berikas inte av att läsa om andra som upplever samma saker som jag, men mitt liv berikas av sådant som beskriver en verklighet som jag aldrig själv får möjlighet att uppleva. Men fantasy måste inte nödvändigtvis bestå av magi och drakar (som nog är det första många kommer att tänka på). Jag har skrivit fantasymanus som inte innehåller något av det men som ändå är fantasy. Och de som saknar diskbänksrealismen skulle nog förvånas över hur mycket av vår egen verklighet som ändå finns med i min fantasy. Jag tror att många har haft alldeles för bråttom att döma ut fantasyn.

Hobbit: En oväntad resa är ett praktexempel på fantasy, men det finns otroligt mycket mer. Den gemensamma nämnaren är inte magi eller drakar, utan att det inte är just din eller min verklighet som skildras, utan någon annans.


Hur kommer det här sig?

SvD 11 december 2012

SvD 11 december 2012

Jag kan inte sluta grubbla över det här. Texten från SvD:s artikel om den nya Hobbit-filmen talar för sig själv. Jag blev alldeles paff, jag hade ärligt talat ingen aning om att vi var så många som såg de filmerna på bio. Ändå är den svenska utgivningen av fantasy närmast obefintlig. Nästan all fantasy som ges ut är översatt. Uppenbarligen finns det intresse för genren, så varför tar inte förlagen till vara på det och ökar sin utgivning? Uppenbarligen är folk intresserade av annat än bara deckare, och jag har mycket svårt att tro att det helt enkelt inte skrivs tillräckligt bra fantasymanus i Sverige. Jag kan bara hoppas att Hobbit: En oväntad resa gör att förlagen äntligen får upp ögonen för genren och att fantasyn får göra deckarna sällskap i det litterära finrummet.

Det är jättetråkigt att fantasy i Sverige i stort sett uteslutande är förknippad med Tolkien (och delvis förstås även J.K. Rowling), men all uppmärksamhet som genren får är av godo.


Also sprach Kultureliten

shm_121201

Det här kommer att bli ytterligare ett sånt där debattinlägg som jag egentligen avskyr att skriva, men som ändå trots allt måste skrivas eftersom det inte går att låta folk säga precis vad som helt oemotsagt. Tråkigt att inleda julmånaden med ett sånt här inlägg, men vad ska man göra? Så, vad gäller då saken den här gången? Bilden ovan är hämtad från den här artikelnExpressens hemsida. Skribenten heter Alexandra Sundqvist. Sundqvist är arg på housemusiken i allmänhet och på Swedish House Mafia (SHM) i synnerhet. Men Sundqvist är ute på en farlig cykeltur här.

I alla andra sammanhang framhåller man gärna att man inte kan döma en helhet utifrån en eller ett par av deras beståndsdelar, givetvis av fullt förståeliga anledningar. Men sådana uppenbara förhållningsregler gäller förstås inte kultureliten. Att Sundqvist ogillar SHM ger henne inte rätt att angripa en hel musikgenre. Hon lyckas inte någonstans i sin artikel ge något stöd för påståendet att ”[k]ommersiell house är ofta kvinnofientlig”. Ett sådant agerande skulle inte ha accepterats i andra sammanhang, men kultureliten gör som de själva behagar. Sundqvist är dock inte den förste kulturskribent som begått det där misstaget, jag har tidigare skrivit det här inlägget. Den gången var det fantasyn som stod i skottgluggen. Nu är det housemusiken.

Jag stöder inte på något sätt de uttalanden av SHM som Sundqvist citerar. Det står för en kvinnosyn som jag inte delar och känns väldigt onödigt. SHM borde låta musiken tala istället. Men Sundqvists fel är att angripa en hel genre snarare än att angripa de uttalanden som stör henne. Sexist är man när man går till angrepp mot det motsatta könet, inte för att man gör housemusik! Som journalist kan man inte svinga vilt med nävarna och hoppas att ”alltid träffar man någon som förtjänar det” utan man måste anstränga sig betydligt bättre än så.


Drygt sju timmar kvar till NaNoWriMo

I skrivande stund återstår lite drygt sju timmar tills NaNoWriMo 2012 inleds. Jag bestämt mig för att satsa på projektet Solens yttersta dom, som är en fantasyhistoria för yngre läsare som utspelar sig i en sargad värld på väg mot undergång. Jag har alltid drömt om att skriva en roman med apokalyptiska undertoner, och det här projektet känns perfekt. Romanen kommer att skildra en rasande kamp mellan de sista magiker och icke-magiker som överlevt (jag lovar att beskriva det hela bättre när jag hunnit en bit på projektet).

Förhoppningsvis kommer det hela att vara färdigt inom 30 dagar, vilket ju är tanken med NaNoWriMo!


NaNoWriMo 2012

I dagens korta men kärnfulla inlägg tänkte jag meddela att jag bestämt mig för att göra ett försök med NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i år. För den som inte känner till detta så är det en form av utmaning där man utmanar sig själv att under november månad skriva en roman på minst 50 000 ord. Jag hoppas att det kommer att hjälpa mig att äntligen komma igång med skrivandet igen, det är ingen större hemlighet att det har gått riktigt dåligt ända sedan hjärtinfarkten i somras. Förhoppningsvis kommer NaNoWriMo att ge mig en knuff i rätt riktning.

Jag har inte helt och hållet bestämt vilken roman jag ska skriva ännu, utan kommer att använda den återstående tiden fram till 1 november för att klura på det. Jag har två projekt som båda är i princip färdiga att börja skriva på (båda givetvis fantasy). Båda projekten kommer (förhoppningsvis) att bli till färdiga böcker, men frågan är vilken av dem jag ska använda som NaNoWriMo-projekt. Det väger mellan projekten Vredens kung och Solens yttersta dom (två arbetstitlar som kan komma att ändras). På torsdag vet vi vilket det blir! För den som vill lägga till mig som writing buddy så heter jag JRL1981.

(Vill även passa på att be om ursäkt till er som skrivit kommentarer som jag inte svarat på. Jag har givetvis läst alla kommentarer och är väldigt tacksam för dem, men jag har tyvärr varit dålig på att svara …)