Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “journalist

Varför pissa på de svagaste?

kadhammar_160207

Peter Kadhammar i Aftonbladet den 7 februari 2016

Det där var ju inte särskilt trevligt skrivet av Aftonbladets Peter Kadhammar i den här artikeln. Man tillhör alltså ”de gamla vanliga … socialfallen” om man befinner sig i en så pass svår livssituation att ens enda utväg är att vända sig till den kommunala socialförvaltningen. Vad är det egentligen för människosyn?

Jag kan garantera att Kadhammar många gånger under sin karriär har suttit och fikat tillsammans med kollegor som någon gång under sitt liv tvingats ta hjälp av socialen för att överleva. Det är inte så att de som någon gång tvingats ta hjälp av dem är konstiga människor som själva har orsakat sin situation. Det är helt normala människor som under kortare eller längre tid hamnat i en livskris. Människor som behöver stöd under en period för att förhoppningsvis i ett senare skede klara sig på egen hand. Människor som är extremt sårbara och de absolut mest utsatta i samhället. Det är ingenting som ger en välmående journalist med stora journalistpriset under bältet rätt att svänga sig med sådana uttryck. Det är verkligen att pissa på de svagaste och mest utsatta personerna i samhället.

Man kunde tro att journalister stod på de svagas sida.


Integritet med förhinder

Aftonbladet 120926

Få begrepp väcker så mycket uppmärksamhet och rör upp så starka känslor som just ordet integritet. Det här inlägget handlar inte om integriteten i sig, utan om det faktum att om man som journalist gärna bör ha koll på vad man egentligen skriver när man skriver om ett så pass känsligt och politiskt brännande ämne. I det här fallet tror jag inte att det blev riktigt rätt. Journalisten som skrivit den gulmarkerade texten ovan verkar alltså mena att den nya Facebookfunktionen gjorde att det ifrågasattes huruvida användarna behövde integritet eller inte. Jag tror inte att det var så det var menat, men det är så det står!

Ska man ge sig in i en av de mest infekterade debatter som finns i det här landet bör man nog börja med att kontrollera att man har skrivit rätt. En enkel felskrivning kan göra att budskapet blir rakt det motsatta mot vad som var tanken … (Jag tror att journalisten menade att integriteten kompromissades.)

(Texten kommer härifrån.)


Journalist på cykeltur

Jag retar mig litet grann på när reportrar och recensenter försöker smyga in sina egna åsikter i texter som inte är krönikor. Ett uppenbart och riktigt pinsamt exempel förekom i recensionen av Jakten på Jack 1. Trolldom i gamla stan av Martin Olczak och Anna Sandler, där recensenten Per Israelson skriver följande:

Men även formgivning och den genremedvetna marknadsföringen spelar en betydande roll. På så vis sammanfattar böckerna något av den samtida kulturens kreativa möjligheter mitt i all kommersialism.

Det är den sista meningen jag reagerar på. På något vis lyckas Isrealson göra gällande att det finns en motsättning mellan kreativitet och kommersialism. Nej, inte ens jag som skriver föga storsäljande fantasy och avskyr marknadsanpassade deckare (och givetvis deckare över huvudtaget) anser att det finns någon motsättning mellan kreativitet och kommersialism. För att kunna skapa någonting som drar så pass stor publik eller lockar så pass många bokköpare att det inte blir en ren förlustaffär för alla inblandade krävs det kreativitet, punkt. Med andra ord förutsätter kommersialismen kreativitet.

Och jag har aldrig förstått hur kommersialism har kunnat stå för något nedlåtande! Trots att jag själv skriver böcker som inte är i närheten av några topplistor eller försäljningsrekord har jag absolut inget emot att någon skriver böcker som är anpassade för att tilltala dem som förväntas köpa dem. Israelsons uttalande synes mig vara politiskt snarare än att ha något med boken att göra. Men forumet är helt fel för ett sånt uttalande. Låt oss slippa politiska uttalanden i bokrecensioner!

När någon avfärdar någonting med orden Det där har han/hon/dem enbart gjort för att tjäna pengar! brukar jag svara: Ja, varför går man egentligen till jobbet? Antagligen bara för tjäna pengar. Då brukar det bli tyst.