Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “nanowrimo

Några tankar inför NaNoWriMo 2018

Så var det dags igen, en av årets stora höjdpunkter står för dörren. I skrivande stund är det lite drygt två timmar kvar tills NaNoWriMo 2018 drar igång. Men det var ingen självklarhet att ställa upp för sjunde året i följd. Det är ingen hemlighet att jag har plågats av dålig hälsa, och till råga på allt är jag mitt upp i en penicillinkur. Dess biverkningar har gjort att jag förstod hur Christopher Nolan kom på idén till att göra Inception. På grund av att jag har svårt att lyfta fötterna ordentligt råkade jag sparka i högerfoten en gång för mycket och drog på mig en infektion. Men sådant är egentligen vardagsmat vid den här tiden på året. Av mina sju NaNoWriMo har egentligen bara två genomförts under ”normala omständigheter” (dvs. inget yttre krångel som stjäl fokus). Allt krångel och elände verkar alltid inträffa under just November.

En annan, till synes obetydlig, sak höll också på att ställa in årets deltagande. Jag hade problem med en så banal sak som tangentbordet! Varken mellanslagstangenten eller Ä-tangenten fungerade riktigt som de skulle. Jag provade ett gammalt trådlöst tangentbord som jag hade, men om jag skrev ett ord så föll flera bokstäver bort, och flera av siffertangenterna fungerade inte alls. Behöver jag ens nämna att det höll på att driva mig till vansinne …? Räddningen blev när Maria lyckades få tag i ett väldigt billigt tangentbord som använts som skyltexemplar hos en välkänd elektronikkedja. Jag trodde aldrig att en sådan till synes obetydlig detalj skulle få mig att vilja avstå NaNoWriMo. Tangentbord och datormusar är precis som glödlampor, man ägnar dem inte en tanke så länge de fungerar.

Men det som trots allt fällde avgörandet att gå igenom den här skärselden en sjunde gång var att jag hade en alldeles fantastisk idé till en roman. Årets projekt heter Försoningens väg, och är som brukligt fantasy i dess renaste form, men utan alver och drakar, och med en oväntat stor dos verklighet. Årets roman kommer att fokusera på människors ständiga problem att kunna leva sida vid sida, både på nära håll (inom familjen) och på längre håll (i ett rike). Det här är ett komplext och researchtungt projekt som jag började planera redan i mars 2013 (enligt mina anteckningar). Jag hade egentligen tänkt skriva den här romanen redan för flera år sedan, men dess komplexitet fick mig att tveka. Istället valde jag enklare projekt. Men i år hade jag insett att man inte blir yngre, och ett sådant här spännande projekt borde inte ligga och samla damm i mappen med planerade skrivprojekt. Det var dags att göra slag i saken. Jag kan utlova att det blir en spännande roman som ger läsaren mycket att fundera över. Det är inte riktigt så enkelt att alla lever lyckliga i alla sina dar så fort de onda är dräpta. Och vem är det egentligen som är ond …?

Varför mitt stora intresse för NaNoWriMo? Jag hade egentligen mer eller mindre gett upp skrivandet när NaNoWriMo kom in i mitt liv. Både motivationen och hälsan var borta med vinden. Men sedan första gången jag deltog, 2012, har jag hittills skrivit sex romaner som jag är oerhört nöjd med. Och jag har gott om idéer till kommande års skrivande. Jag har ytterligare ett researchtungt och spännande projekt i pipelinen, men det får vänta till 2020. Nästa år blir det ett enklare projekt, det kan jag lova redan nu.

Annonser

Vad är väl en NaNoWriMo på slottet?

Som ni kanske har noterat har jag tagit bort NaNoWriMo-widgeten som har prytt den här bloggen under november månad. De senaste dagarnas händelser har gjort att det känns tämligen utsiktslöst att fortsätta. Jag kan inte svara på om romanen jag skrev på någonsin kommer att bli färdig eller inte, men det kommer under alla omständigheter inte att ske under november.

Det känns lite bittert att tvingas ge upp. Förra året tvingade en del oförutsedda händelser mig att ge upp efter 36 700 ord (av de 50 000 man förväntas skriva). I år hann jag med 37 700 ord. Ibland är ödet så ironiskt att det inte ens är roligt.

Med anledning av det som hänt kommer bloggen åter att gå i vila på obestämd tid. Vis av erfarenhet kommer jag inte att säga att den är nedlagd, men det kommer inte att bli fler inlägg inom överskådlig framtid.


Det finns änglar!

NaNoWriMo

NaNoWriMo

Jag har ägnat mycket tid av mitt liv åt olika skrivarforum. Även om jag har lärt känna flera av mina absolut bästa vänner där så har de även fått mig att tappa tron på mänskligheten några gånger. Men som bilden ovan visar finns det även änglar. Glorian som pryder min profilbild på NaNoWriMo visar att någon för mig okänd ängel har donerat pengar till dem (som är en helt ideell verksamhet) i mitt namn!

Vem du än är: Tusen tack!!! Såna här saker betyder så mycket för mig att det inte går att beskriva i ord!


I Write Like

I Write Like

I Write Like

I Write Like är en sida där man kan klistra in sina texter och sedan få dem jämförda mot en databas över olika författares texter. Det fungerar bara på engelska, så skriver man på svenska måste man översätta texten genom Google Translate först.

Jag provade med NaNoWriMo-romanen som jag håller på med just nu, och fick det något oväntade resultatet ovan. Det var inte riktigt vad jag väntade mig …

Jag gjorde samma test med novellen Elnora en gång, och fick då resultatet L. Frank Baum (som skrev Trollkarlen från Oz). Jag är ganska säker på att Aska och storm, när den är klar, kommer att ligga närmare L. Frank Baum än William Shakespeare, även om romantiteln utan tvekan låter mer som Shakespeare.


NaNoWriMo 2014

Så var det dags igen. För tredje året gör jag ett försök med NaNoWriMo (National Novel Writing Month, ett slags upprop för att de som deltar ska skriva en roman på minst 50 000 ord under november månad). Beslutet var inte helt okomplicerat, med tanke på hälsoläget, men eftersom jag hade en så pass bra idé liggandes kände jag att det vore fel att inte göra ett försök. Och dessutom vet jag att jag skulle ångra mig om jag inte åtminstone försökte.

Årets projekt blir en mycket mörk fantasyroman med arbetsnamnet Aska och storm. Handlingen kan enklast beskrivas som Hungerspelen v/s Trollkarlen från Oz. År 2012, när jag ställde upp för första gången, skrev jag Solen och astroblemet och klarade utmaningen. Förra året skrev jag Den övergivna solen, men efter 36 000 ord gick det inte längre och fiaskot var ett faktum. Till min egen stora förvåning plockade jag dock faktiskt upp den igen för några veckor sedan och avslutade den, knappt tio månader försent.

NaNoWriMo har kritiserats för att deltagarna skriver ”dåliga romaner som ingen har bett om” (enligt en kommentator). Det är ingenting som jag har upplevt. Tvärtom tillhör mina två tidigare NaNo-romaner det bästa jag någonsin skrivit. Men även om ingen av de tusentals romaner som tillkommer i november varje år är nobelprismaterial (vilket vi i och för sig vet väldigt lite om) fyller NaNoWriMo en viktig funktion för att få alla med författardrömmar att äntligen göra slag i saken. Och NaNo-forumet är en bra plats för den som vill ha tips och råd från likasinnade.

I skrivande stund är jag 1821 ord närmare drömmen. Man bör skriva i genomsnitt 1667 ord per dag för att klara målet på 50 000 ord, så det ser faktiskt lovande ut såhär långt.


Tre kapitel senare

Jag skrev häromdagen ett inlägg där jag konstaterade att min roman Solen och astroblemet (med arbetsnamnet Solens yttersta dom) var färdigskriven och färdigredigerad. Det var i alla fall vad jag trodde då, men sedan började jag fundera. Gick det inte lite väl snabbt på slutet? Fick läsaren verkligen en tillräckligt klar bild av vad som hände, och varför? Jag insåg att några händelser blivit aningen förenklade och att några karaktärsporträtt aldrig blivit så tydligt tecknade som jag önskat. Därför planerade jag in tre extra kapitel som löste alla dessa problem, och när nu dessa är färdigskrivna och redigerade tror jag att jag vågar säga att manuset är färdigt på riktigt!

Med tanke på hur pass nöjd jag blev med det här manuset kändes det fel att inte se till att göra det så bra som möjligt. Hade jag inte skrivit de tre extra kapitlen som lade alla pusselbitar på plats skulle det ha känts som en sten i skon som hela tiden skavde. Det är så jag brukar känna när det finns någonting i mina manus som jag inte är helt nöjd med. Det är inte alls ovanligt att jag skriver extra kapitel i efterhand som ger en tydligare bild av händelser och fördjupar karaktärerna.

När jag redigerade första delen i min planerade trilogi Eldskungen slutade det med att jag faktiskt lade till hela 12 kapitel. De sju delarna i Det magiska förbundet fick i genomsnitt fem nya kapitel i samband med redigeringen, men det hände förstås också att kapitel ströks. Det finns till och med exempel där jag har strukit ett kapitel som jag skrivit i efterhand för att jag insåg att det inte passade in så bra som jag trott.

Kapitlet i tredje delen av Det magiska förbundet som blev till novellen Den som passerat skymningen är faktiskt ett exempel på ett sådant kapitel som skrevs i efterhand. I första utkastet av romanen konstaterades det att en by angripits och bränts ned, men i och med att jag skrev det extra kapitlet fick läsaren även uppleva hur det hela gick till.


Färdigredigerat!

Äntligen är jag färdig med redigeringen av mitt NaNoWriMo-projekt! Den går numer under namnet Solen och astroblemet och blev mycket bättre än jag vågat hoppas på när jag började skriva på den i november förra året. Det var en intressant upplevelse att redigera den. Jag hade glömt så mycket av det jag skrivit att det kändes som att gå igenom någon annans manus. Jag skrattade till lite vid några fyndiga formuleringar, och en plottwist gjorde till och med mig rejält överraskad eftersom jag helt hade glömt den.

Vad är det för berättelse? Genren är givetvis fantasy (fast med vissa drag av det närbesläktade sci-fi). I handlingens centrum står en ung flicka som förlorat sitt hem, en ung pojke med svåra handikapp och ett komplicerat liv och en general som alltmer börjar ifrågasätta sin härskare, som skapat ett imperium uppbyggt av spillrorna av flera mindre riken som gått under. Mer än så väntar jag nog litet grann med att avslöja, men jag känner mig mycket nöjd med den. Jag har vid flera tillfällen beskrivit den som en blandning mellan Rambo: First Blood och Guldkompassen, och jag tror att den beskrivningen stämmer ganska väl.

Vad händer med den nu? Tills vidare får den vila i mappen som heter Färdiga manus, jag har ingen panik med att göra något av det.