Det där med magi

Det där med magi i berättelser är någonting riktigt svårt. Risken finns både att trovärdigheten går åt skogen (även om man accepterar användandet av magi i sig) och att man använder sig av ad hoc-lösningar i ett fåfängt försök att få allting att hålla ihop och göra det så spännande som möjligt. (Ad hoc innebär att man anpassar någonting efter ändamålet utan någon bakomliggande regel.)

Ett sorgligt exempel på en ren ad hoc-lösning är Pixar-filmen Modig. Jag såg verkligen fram emot den filmen när jag först hörde talas om den, men när jag läste att en del av handlingen går ut på att huvudpersonen måste förvandla sin mor tillbaka från björn till människa inom en viss tid, för annars kommer förtrollningen att vara för evigt, dog en del av min entusiasm. Det låter som en riktigt krystad lösning, och den har även använts förut. Även om magin kan tänkas fungera på det viset i världen där filmen utspelar sig blir det väldigt mycket för biopubliken att acceptera. Det känns för mig enbart som ett krystat sätt att göra handlingen mer spännande. (Den som i likhet med mig alltid följde Sabrina: Tonårshäxan fick stöta på det där fenomenet rätt många gånger …)

Det är en stor utmaning att få magi att fungera i en berättelse. Som fantasyförfattare måste man ha mycket trovärdiga förklaringar till varför en magiker i princip inte kan rädda hela världen på en gång genom att uttala en magisk formel. Jag kan lova att detta är något som jag har ägnat mycket tid och möda åt när jag har skrivit mina projekt Det magiska förbundet och Eldskungen. I båda projekten har jag använt tydliga grundregler för användandet av magi. Det finns tydliga (och förhoppningsvis trovärdiga) förklaringar till hur magin fungerar och varför man inte kan rädda världen på en gång.

2012/09/19 | Kategorier: Skrivande | Tags: ad hoc, Det magiska förbundet, Eldskungen, fantasy, magi, modig, pixar, sabrina, tonårshäxan | 2 kommentarer