Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “refusering

Ni skrattar åt fel sak!

Ni har nog alla hört talas om det, antingen läst det på Twitter eller i kvällstidningarna, J.K. Rowlings refuseringsbrev när hon försökte få sin deckare Gökens rop antagen under pseudonymen Robert Galbraith. En hel värld sitter och skrattar åt att en förlagsredaktör bad henne att gå en kurs i skrivande. Hur klantigt påpekandet än var så skrattar ni åt fel sak.

När bokens första upplaga släpptes sålde den inget vidare. Men så snart den okände Robert Galbraiths rätta identitet avslöjades steg boken från plats #4709 till #1 på Amazons försäljningslista. Plötsligt hyllades boken av en hel värld. Exakt samma bok som strax innan var Amazons 4709:e bäst säljande bok. Det är inte förlagsredaktörerna som refuserade den som ni ska skratta åt, utan er själva. Alla som inte brydde sig det minsta om Robert Galbraith har anledning att sätta skrattet i halsen. När boken steg 4708 placeringar på försäljningslistan var det inte för att folk ville läsa Robert Galbraith, de ville läsa J.K. Rowling! I mina ögon är det en av de pinsammaste händelserna i litteraturhistorien. Det visar precis hur personfixerade vi är. Alla älskar J.K. Rowling, men det hon skriver verkar vara mindre viktigt.

Det är boken som ska läsas, inte författaren!

Annonser

Litteraturen behöver idéer – inte proffs

Att skriva blogginlägg för att kommentera och påpeka uppenbarliga felaktigheter och konstigheter i artiklar eller krönikor skrivna av journalisterna på de större redaktionerna är inte det roligaste man kan göra som bloggare, men det måste ändå göras. Den dag någon tillåts vara helt oemotsagd är vi ute på mycket hal is. Det som kommenteras i det här inlägget är den här artikeln av Annina Rabe. I skottgluggen står de egenutgivna böckerna. Rabe skriver bland annat såhär:

Jag har läst ett stort antal egenpublicerade böcker de senaste åren och måste tyvärr säga att ytterst få av dem har hållit någon större verkshöjd. Det kan för all del ha varit trevliga läsupplevelser ändå, men summan av det hela är att man oftast ändå förstår varför förlagen har fattat de beslut de har gjort.

Jag är nog den förste att medge att kvalitén på egenutgivna böcker kan vara mycket ojämn, men, detsamma gäller även för böcker som givits ut genom ett förlag. Jag har stött på mycket besvärande felaktigheter och konstigheter även i sådana böcker, och Rabes journalistkollegor har i sina recensioner många gånger anmärkt på dåligt redigerade böcker. Med andra ord är det en mycket konstig kritik att rikta enbart mot böcker som inte är utgivna via förlag. Alla som läser mycket böcker har nog flera gånger stött på förlagsutgivna böcker där man funderat hur förlaget resonerat när de beslutat sig för att ge ut boken i fråga.

Att det finns hundratals förfördelade PO Enquistar där ute som aldrig får chansen är helt enkelt inte sant.

Det där är nog bland det dummaste jag någonsin läst! Det finns många anledningar till att ett manus refuseras. Av de tusentals manus ett förlag får ta emot varje år från förhoppningsfulla skribenter är det bara ett fåtal som antas. Det kan finnas många anledningar till att ett manus refuseras, en av dem är att manuset är i en genre som just den förlagsredaktören som läste manuset inte fastnade för, medan en annan redaktör hade gjort en helt annan bedömning. Dessutom kan en deckare (säljande genre) ha enklare att passera nålsögat än en fantasybok (något mindre säljande). Förlagen gör ingen hemlighet av att frågan huruvida det finns en marknad för boken är avgörande i fråga om den kommer att antas eller inte. Med andra ord håller inte Rabes resonemang.

Litteraturen behöver proffs, skriver Rabe i sin rubrik. Jag håller inte med, litteraturen behöver idéer! Men det största tankefelet av alla begår Rabe när hon inte verkar tro att det finns författare bland manusbuntarna på förlagen som har möjlighet att sälja massupplagor. Ibland är det slumpen som avgör vilka författare som får chansen, och sedan blir det ytterligare ett slumpmoment vilka av dem som blir utgivna som kommer att skriva en bestseller. Litteraturhistorien är full av exempel på författare som refuserats gång på gång men sedan slutligen blivit antagna och skrivit storsäljare. Med Rabes egendomliga resonemang borde egentligen bara Camilla Läckberg (som aldrig blivit refuserad och vars första bok blev en storsäljare) fått chansen.

Det är de som vågar fortsätta och aldrig ger upp som är litteraturens framtid. Somliga föraktar uttryck som kulturelit, men vilket annat ord ska man använda om journalister som ser ned på dem som verkligen har idéer och engagemang …? Att ge ut böcker är inget som ska vara förbehållet dem som haft turen att få förlagskontrakt, den möjligheten ska alla ha!