Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “reklam

Reklam i e-böcker

Bara rubriken på det här inlägget lär nog få somliga att sätta kaffet i halsen. Svensken i allmänhet avskyr e-böcker, och svensken avskyr reklam, så vad händer då om man kombinerar de båda förhatliga företeelserna? You do the math. Bakgrunden till detta inlägg är den här nyheten, som handlar om att Microsoft har tagit patent på ett system som gör det möjligt att använda riktad reklam i e-böcker anpassad utifrån vad den specifika boken handlar om.

Själv har jag dock inga som helst problem med vare sig reklam eller e-böcker, och reklam i e-böcker känns varken konstigt eller främmande för mig. Jag har redan läst flera e-böcker som innehållit reklam och inte störts det minsta av det. E-böckerna i fråga var, tack vare reklamen, gratis. Jag skulle inte ha något emot att ha reklam i mina böcker om det gav mig ett förmånligt erbjudande som gjorde att (exempelvis) kunde skriva på heltid och ändå erbjuda mina e-böcker till ett mycket lågt pris. Jag skulle heller inte ha några problem med att ha reklam i tryckta böcker om det täckte kostnaderna och gjorde att jag kunde sälja boken till ett förmånligt pris (och då menar jag även reklam infogad i texten, som annonser i tidningar). Jag är trots allt inte Henning Mankell eller Camilla Läckberg som kan sälja böcker för i stort sett vilket pris som helst. Jag spelar i en betydligt lägre division och måste anpassa mig efter de omständigheterna.

Jag har aldrig förstått, och kommer aldrig förstå, den rädsla som folk känner inför reklam. Reklam har förekommit i alla tider och i alla möjliga sammanhang. För alla oss som drömmer om det stora genombrottet som författare är reklam ett måste, för annars kommer aldrig någon att höra talas om dig (word of mouth är också reklam). Och den som tror att det var en ren slump att Oskar Linnros sjöng textraden ”… röker samma X*” i sin hit från förra året bör nog tänka om. Att artister (och andra kändisar) får betalt för att namedroppa olika produkter är direkt inget nytt. (* Skriver X eftersom jag inte tänker ge ge tobaksbolaget i fråga någon gratisreklam på min blogg. Här väljer jag själv vad jag vill uppmärksamma.)

Många förfasade sig över att Microsoft planerade att införa reklam i spelen till sin uppföljare till Xbox 360. Jag störs inte det minsta av det. Många skulle nog tycka att reklamen skadade bokens integritet. Jag håller inte alls med. Annonser förekommer i tidningar, det har aldrig stört mig. Reklamavbrott i filmer eller tv-serier har aldrig gjort filmen eller tv-serien sämre. Och jag har som sagt redan läst e-böcker med reklam där reklamen inte störde läsupplevelsen det minsta. Därmed inte sagt att all reklam är bra, för det är den verkligen inte. De som följt min blogg vet att jag gärna skriver om dåliga sätt att göra reklam. Men företeelsen som sådan stör mig inte det minsta.

Annonser

Och vad är meningen med detta …?

Att jag inte tycker om sexism är nog ingen nyhet vid det här laget. Jag är dock heller inte den som sätter kaffet i halsen så fort någon tänjer litet på gränserna, men vad är detta …? Stötte på denna notis i samband med att jag bevakade kulturhändelser för att få uppslag till kommande blogginlägg. Någon kanske undrar varför rubriken När 22 tjejer tog min oskuld gör mig irriterad. Jo, nämligen därför att den för det första är så utstuderat vald för att fånga uppmärksamheten hos läsare av företrädesvis det manliga könet, och för det andra har den inte ett skvatt med fotboll att göra, trots att notisen gör reklam för Hammarby Damfotboll.

Någon kommer säkert att invända att ”Nu får Hammarby Damfotboll mer uppmärksamhet för att du skriver om dem på din blogg!” Det bjuder jag på. Jag är ute efter att visa att all publicitet minsann inte är bra publicitet. Som jag skrev tidigare fasar jag inför den dag då folk inte längre vågar uppmärksamma saker av anledningen att de inte vill ge det uppmärksamhet. Om en sådan rubrik gör att män blir mer intresserade av damfotboll känner jag mig uppriktigt sagt ledsen över mitt eget kön, men eftersom det är 2012 nu så tror jag att folk genomskådar såna här billiga trick. Skäms, Hammarby Damfotboll! (För den som vill kolla upp det hela finns hela artikeln här.)

(Bör dock påpeka att ingen skugga bör falla över lagets spelare, för jag har svårt att tänka mig att de var med och godkände denna reklam. Och dessutom dricker jag inte kaffe, att sätta kaffet i halsen är bara ett uttryck!)


Nej, den boken vill jag inte läsa

Det finns bra sätt att marknadsföra böcker, och mindre bra sätt. I det här inlägget tänker jag ta upp några marknadsföringsknep som definitivt inte får mig att vilja läsa en bok, trots att den som givit ut den verkar tro det.

*Nästan slutsåld. Att påpeka att en produkt nästan är slutsåld är ett vanligt knep. Men det säger egentligen ingenting om hur bra en produkt är. För att det ens ska kännas lite imponerande måste den upplagan som nästan är slutsåld ha varit väldigt stor, men det framgår i stort sett aldrig om så var fallet. Och varför skulle jag vara intresserad av att köpa någonting som kanske kommer att vara restnoterat i flera månader tills en ny upplaga hunnit tryckas?

*Storsäljare. Att kalla någonting för storsäljare väcker säkert somligas nyfikenhet, dock inte min. Att påpeka att en bok har sålt mycket är tänkt att öka nyfikenheten, man förväntas känna att man måste ta reda på vad det är som har gjort att boken säljer så bra, och därigenom ökar förhoppningsvis försäljningen. Att kalla en bok storsäljare är ganska riskfritt, för hur ska jag eller någon annan kunna kontrollera hur många exemplar den egentligen har sålt i? Värt att tänka på.

*Det här är min sista bok. Att marknadsföra en bok med att det blir den sista bok man kommer att skriva är en garanti för att få mycket uppmärksamhet i medierna, det har vi sett flera exempel på. Men såvida författaren inte är 89 år gammal är det helt omöjligt att utlova att det verkligen blir den sista boken, för på några år kan man hindra ändra sig flera gånger om. Det har vi också sett flera exempel på.

*Filmrättigheterna är sålda. Det här är det värsta av allt! Att framhålla att filmrättigheterna till en bok är sålda redan innan den ens kommit ut i handeln blir allt vanligare och känns allt fånigare. Tror utgivaren/författaren att ingen vill läsa en bok där filmrättigheterna inte redan är sålda innan den ens hunnit till tryckeriet? Ett svenskt förlag som skrivit en bok som handlar om att Året är 2017 och Håkan Juholt är statsminister ståtar med att de har sålt filmrättigheterna till den (vill du veta vilket förlag det gäller så får du googla). Räck upp en hand alla som är imponerade. Att säga att man sålt filmrättigheterna är ofarligt på flera sätt. Jag kan sälja rättigheterna till min fru, och därigenom ståta med att jag faktiskt sålt dem. Dessutom ska man komma ihåg att det kan vara väldigt lönsamt att köpa filmrättigheter i rent spekulationssyfte (”boken kan ju faktiskt bli en storsäljare …”). Något som många verkar missa är att sålda filmrättigheter inte på något sätt garanterar att filmatiseringen blir av. Tvärtom, det finns många exempel på fall där filmrättigheterna slutligen har återgått till författaren (men då är ju ”nyttan redan gjord”, så att säga). Dessutom är det fullständigt omöjligt för någon utomstående att kolla upp sanningshalten i påståendet, det finns ju inga offentliga handlingar att tillgå.

Det är dags att byta strategi nu. Ni är genomskådade!


För fin för reklam?

Det här med reklam verkar vara ett irritationsmoment för somliga. Och då syftar jag inte på att en del avskyr reklamavbrott i filmer, utan på själva företeelsen som sådan. Stötte på en väldigt intressant passage i en filmrecension i DN härom veckan: Men som all riktigt bra konst behöver ”Apflickorna” inte de enkla reklambudskapen utan låter höra om sig ändå. Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta när jag läste det. Läste jag verkligen rätt? Kan någonting vara så stor konst att det inte behöver marknadsföras? Ett väldigt egendomligt resonemang.

Nej, jag anser inte att någonting kan vara för ”bra” för att marknadsföra med ”enkla reklambudskap”. Marknadsföring i en eller annan form behövs alltid för att konsumenten ska bli medveten om att produkten (filmen, boken, skivan, eller vad det kan tänkas vara) finns på marknaden, det är inget konstigt i det. Det är när reklamen börjar bli så pass desperat att man får en känsla av att produkten inte kommer att kunna infria mina förväntningar som jag reagerar negativt på den, men det händer väldigt sällan.

Och för den delen, vad skulle vara fel med enkla reklambudskap? De enkla budskapen är de som fastnar. Att tro att någonting står över all form av marknadsföring betyder inte att det är bättre än någonting annat, det betyder att det är en produkt som inte går att marknadsföra! Och att tro att någonting är för bra för att marknadsföras kommer inte att bidra till att produkten sprids. Även om word of mouth är en viktig del av modern marknadsföring krävs det mer än så för att en produkt ska bli framgångsrik, och då kan man inte ha en attityd som säger att något är för ”bra konst” för reklam.