Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Inlägg taggade “undrentide

Ett år sedan Skuggan över Dianor

Idag har det gått exakt ett år sedan min debutroman Skuggan över Dianor utkom för första gången. Det känns verkligen jättestort att se min egen bok i bokhyllan, och veta att någon tyckte att den var så pass bra att de ville ge ut den. Jag är tacksam för alla som har köpt den och läst den. Att få en bok utgiven är stort, och den stora drömmen för väldigt många.

Men allting runtomkring bokreleasen har varit mindre roligt. Den 17 maj 2014 tillbringade jag i en sjuksal på sjukhuset i Gällivare, tillsammans med tre personer med diverse infektionssjukdomar. Någon releasefest var aldrig aktuell på grund av bristande ekonomi och sviktande hälsa. Det kunde inte hjälpas. Men jag trodde aldrig att dagen när min debutroman äntligen nådde bokdiskarna skulle se ut sådär.

Jag fick en välbehövlig lektion i att saker sällan blir som man hoppats på (om jag nu mot förmodan skulle ha behövt fler lektioner i det, mitt liv har bjudit på rätt många såna). Enligt den ursprungliga planen skulle uppföljaren, andra delen av sju i Det magiska förbundet, Silverspegeln, ha landat på bokdiskarna i oktober förra året, och den tredje delen Det helande landet ha varit aktuell för utgivning i dagarna. Så blev det inte. Två dagar efter att jag fått tillbaka det korrekturlästa manuset till Silverspegeln avvecklade förlaget sin verksamhet med omedelbar verkan. Några ångestfyllda månader följde innan den förlagslösa Skuggan över Dianor övertogs av mitt nuvarande förlag, Undrentide (som övertagit mitt tidigare förlag Epok som imprint).

Framtiden för Det magiska förbundets övriga sex delar är oviss, men jag hoppas verkligen att Silverspegeln så småningom blir utgiven. Det är en roman som jag är mycket stolt över. Jag hoppas verkligen att alla ska få ta del av väktaren Rasals svåra flykt undan sina tidigare bundsförvanter, och Elios kamp, både mot väktarna och sig själv.

Annonser

Glada nyheter!

Tänk om man fick skriva en sån rubrik lite oftare, men nu har jag i alla fall en mycket positiv nyhet att dela med mig utav: Min debutroman Skuggan över Dianor finns åter tillgänglig, efter att ha varit utgången en tid!

Epok Förlag har tagits över av Undrentide Förlag och fungerar numer som ett imprint till det senare. Den mörkare delen av Undrentide, som det så träffande uttrycks.

Jag lånar presentationstexten härifrån:

Följ med den unge krigaren Elio, hans syster Isabella, prinsessan Novalie och kammarjungfrun Kiara när de dras in i striderna mot den fientlige ärkemagikern Zamudar som sedan 100 år tillbaka härskar över hela Dianor.

Skuggan över Dianor är första delen av sju i fantasyserien Det magiska förbundet, en bokserie för barn och ungdom som handlar om att välja sin egen väg i livet och ta reda på vem man är.


När har man fantasi?

Min vän Elin Holmerin skrev ett riktigt intressant blogginlägg den 22 augusti som jag kände att jag faktiskt var tvungen att skriva en egen betraktelse utifrån. Hon ställde sig frågan om andra människor alltid ”befinner sig i nuet”, eller om de också drömmer sig bort. Det fick mig att börja fundera över när man har som mest fantasi och känner som mest inspiration. För ett par veckor sedan, när jag var på vårdcentralen och satt i väntrummet och väntade på att läkaren skulle komma och hämta mig upptäckte jag snabbt att jag istället befann mig i det rike där Eldskungen utspelar sig. Jag befann mig mitt i den avgörande striden mellan de magiker som vill använda magin för att bota sjukdomar och de som vill använda magin mer restriktivt och inte låta några icke-magiker få ta del av den. Det var ett av de många tillfällen när jag verkligen behövde min fantasi.

För att visa hur det kan se ut annars tänker jag mig gärna tillbaka till åren när jag bodde och pluggade i Falun. Jag hade jättekul, det var förmodligen den roligaste perioden i hela mitt liv, men, jag hade aldrig en massa historier i huvudet och jag drömde mig aldrig bort till påhittade fantasyvärldar. Varför? Helt enkelt för att det inte behövdes! Jag mådde så bra där jag var, så jag behövde inte försöka fylla mitt liv med någonting annat. Den period när jag började skriva fantasy såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag var arbetslös, hade börjat få en del problem med hälsan och det mesta i tillvaron var en ren plåga. Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag började skriva fantasy som ett sätt att komma bort från verkligheten.

En annan intressant reflektion är att alla mina bästa idéer har kommit medan jag varit ute och åkt tåg (som i ärlighetens namn är bland det tråkigaste som finns, i synnerhet när man gör det ofta). Idéerna till både Det magiska förbundet och Eldskungen kom medan jag åkte tåg mellan Kiruna och Luleå (vid olika tillfällen). Idén till Silverspegeln (andra delen av Det magiska förbundet, och en bok som ligger mig extra varmt om hjärtat) kom när jag var ute på en ännu längre och tråkigare tågresa. Det är vardagstristessen och den svåra situation jag befunnit mig i som arbetslös och sjukskriven som hjälpt mig att skapa mina berättelser. Även om den fantasy jag skriver har många beröringspunkter med verkligheten, och att somliga delar av det hela nästan känns hämtade från mitt eget liv, så var det ändå en välbehövlig verklighetsflykt. Den som avfärdar fantasyn på de grunderna att den är verklighetsfrämmande har nog missförstått allting!

Jag vet inte om jag hade skrivit något om mitt liv hade varit mindre komplicerat, det är givetvis omöjligt att svara på. Men både fantasyn och fantasin har varit en livlina emellanåt, en livboj som hållit mig ovanför vattenytan. Jag kan dock lova att jag hade valt leva ett enklare liv om jag haft möjlighet att välja. Jag har betalat ett högt pris för min fantasi.