Historien känns igen
”Näste Stieg Larsson” nummer 691 anmäler sig! Den här gången heter aspiranten Alexander Söderberg och är tidigare känd för manusen till filmatiseringarna av Läckberg-böckerna Stenhuggaren och Olycksfågeln (med andra ord är han inte på något sätt en nybörjare och har troligtvis gott om branschkontakter). Söderberg har fått förlagskontrakt för en trilogi, som redan innan den givits ut i vanlig ordning hunnit säljas till ett flertal länder (det börjar bli tradition nuförtiden). SvD antyder i den här artikeln även att Hollywood är intresserat av att göra film av dem. Känns historien igen? Det är knappast första gången man tror sig ha hittat ”den nye Stieg Larsson”. Och i vanlig ordning är det inte bland de inskickade manusbuntarna man letar, utan bland redan etablerade författare (för som manusförfattare är Söderberg definitivt etablerad). Allt för att man ska slippa besväret att behöva presentera ett nytt namn för allmänheten …
Det finns något djupt tragiskt över att förlagen är på jakt efter en ny Stieg Larsson, istället för att försöka hitta en ny författare som kommer att kunna bygga upp en framgångsrik karriär utan att han eller hon måste jämföras med någon annan författare! Jag begriper förstås att bokutgivning inte handlar om välgörenhet, men vad är det som säger att en författare som vågar tänka utanför lådan inte också skulle kunna sälja böcker? Jonas Jonasson och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är ett bra exempel på det (faktiskt svårt att tänka sig att det var Piratförlaget som gav ut den, det är inte direkt det modigaste förlaget i mina ögon). Historien känns igen. Det är en ny Stieg Larsson man söker, inte en skicklig författare med goda idéer.
Något som däremot känns positivt i sammanhanget är att Söderberg tillåts göra sin litterära debut vid 41-års ålder. Kanske en liten tröst för mig som fyller 31 i januari och har varit orolig över att anses ”förbrukad” i flera år. Uppenbarligen finns det hopp även för oss som fyllt 25! (Om någon undrar: Ja, jag är avundsjuk, och nej, det här inlägget är inte på något sätt riktat mot Alexander Söderberg personligen utan ska tolkas som en kritik mot förlagens och mediernas Stieg Larsson-fixering.)
Johan Lindback 