Om litteratur och skrivande! (Och livet.)

Arkiv för december, 2011

Gott nytt år!


Gott nytt år allihop! Låt oss hoppas att 2012 blir ett bra år för oss alla. Mer fantasy och mindre deckare, är min främsta förhoppning.

Bjuder på en länk till Happy New Year av ABBA. Är egentligen inte så förtjust i ABBA, men någon bättre nyårslåt än den här känner jag faktiskt inte till.


StoryBox Revisited

Det här inlägget kommer att handla om StoryBox, ett program som jag använt under en längre tid och verkligen hoppas att fler kommer att upptäcka.

Den första frågan man ställer sig är givetvis vad det är för något? I korthet kan det beskrivas som ett program som specialanpassats för romanskrivande. Till skillnad från andra ordbehandlingsprogram hjälper det dig att hålla koll på olika kapitel, olika karaktärer, olika platser m.m, vilket gör att man slipper krånglet med att ha flera olika filer öppna för att hålla reda på alla detaljer. Varje karaktär får ett eget dokument som samlas under rubriken characters (som enkelt går att döpa om till karaktärer, om man så vill). Där kan man fylla i alla data som är viktiga att hålla reda på och som man snabbt behöver komma åt under arbetet. Alla anteckningar är enkla att nå medan man har sin text uppe, vilket gör att man slipper växla mellan olika filer (vilket är en ganska förhatlig syssla medan man sitter och försöker skriva).

(Klicka på bilderna för att se dem i full storlek!)

Programmet är späckat med andra användbara funktioner. Du kan exempelvis ange hur långt du siktar på att manuskriptet ska bli och se hur långt du har kvar, och du kan ange hur många ord du siktar på att skriva per dag, och se hur du ligger till även där. För varje kapitel kan du även ange status, exempelvis om kapitlet är första utkastet eller helt färdigt. Du kan skapa en checklista över vilka korrigeringar som behöver göras i manuset, och sedan bocka av dem. Dessutom finns en mycket användbar storyboard i form av ”post-it lappar” där man kan planera varje kapitel, och (om så behövs) enkelt flytta om dem! En annan funktion som jag tycker om är fullskärmsläget, där man bara har texten och det allra nödvändigaste framme på skärmen, dessutom med vit text mot svart bakgrund (vilket åtminstone jag upplever som mycket skonsamt för ögonen).

Bland det absolut bästa med programmet är dock Mark Fassett, killen som utvecklar det (även fantasyförfattare). Han är mycket aktiv på Twitter och tar tacksamt emot förslag på förbättringar. Jag efterfrågade en gång en funktion för att skapa flera manus inom samma projekt (vilket vore användbart för den som skriver serier). Det dröjde bara några dagar så fanns den funktionen i programmet! (Hur ofta händer det …?) Mark är mycket snabb med nya uppdateringar om något visar sig krångla i en föregående uppdatering (vilket jag dock sällan märkt av). De nya uppdateringarna går dock mycket snabbt och smidigt att installera.

En ytterligare funktion som är mycket användbar och värd att nämna är att programmet kan användas för att exportera e-böcker i epub-formatet out of the box! All nödvändig meta-data (som exempelvis omslag och eventuellt ISBN-nummer) går att lägga till. För den som eventuellt vill slutföra manuset i något annat program går hela projektet att exportera som rtf-filer, vilka går att öppna i alla ordbehandlingsprogram (eftersom programmet dessvärre saknar stavningskontroll på andra språk än engelska kan det bli nödvändigt om man skriver på svenska).

Finns det inga nackdelar? frågar man sig förstås. Den största nackdelen som jag upplever är att programmet tar lång tid att starta (även med en snabb dator) och att meddelandet ”Svarar inte” som man i regel får upp känns ganska oroväckande. Men, programmet startar alltid så småningom, och jag har aldrig varit med om att det kraschat. Dessutom sparar det automatiskt så snart inget skrivits inom två sekunder. En annan nackdel är att det endast finns på engelska och att det har en viss inlärningskurva. Den som inte är van vid programmet riskerar att bli avskräckt av alla menyer och ikoner, men man lär sig snabbt. Programmet är mycket logiskt uppbyggt. En nackdel är dock att det endast finns för Windows.

StoryBox är så kallad obegränsad shareware. Om man använder det i mer än 30 dagar uppmanas man att köpa det, men det är ingen nödvändighet. Det enda som händer är att man möts av uppmaningar att köpa programmet när man startar upp det och i menyerna. Programmets hemsida uppger att det är gratis att testa och använda så länge man vill. Kostnaden på $34,95 är dock inte särskilt stor om man tycker om programmet (motsvarar ungefär 240 SEK enligt dagens växelkurs).


Två e-böcker, 49 kronor styck!

Tycker att Ditos erbjudande om att köpa två e-böcker för 49 kronor styck är värt att uppmärksammas. Hur ofta kan man köpa nya och aktuella böcker för en sån låg summa? De har de senaste storsäljande deckarna, men lyckligtvis är deras sortiment bredare än så. Förhoppningsvis kommer det låta priset att få fler att upptäcka hur enkelt och smidigt det faktiskt är med e-böcker!


Övertydlig eller undertydlig?

Jag vet inte hur många av er som har spelat det relativt nyutkomna tv-spelet Legend of Zelda: Skyward Sword. Det är på det stora hela ett mycket bra och väl genomtänkt spel, men har en del brister i storyn och framför allt på det sättet den berättas. Hjälten Link har i spelet fått en ny sidekick, en mystisk blå varelse vid namn Fi, som verkar ha till främsta uppgift att påpeka sånt som spelaren redan vet eller själv kan räkna ut. Spelets berättande är helt enkelt övertydligt. Samma fenomen förekommer även i böcker. Jag kan givetvis inte genom det här inlägget en gång för alla säga hur det borde vara, men det här är min syn på saken.

Att vara undertydlig (jag vet att det ordet egentligen inte finns, men eftersom ni alla förstår vad jag menar så använder jag det ändå) är heller inte alltid så bra. Att låta läsaren själv behöva räkna ut somliga saker kan bli fel. Risken finns att läsaren tolkar berättelsen fel, och det är ju faktiskt författaren som ska berätta, inte läsaren! Som med så mycket annat är det inte extremfallen som blir bäst, det bästa är när man hittar ett mellanläge mellan de båda ytterligheterna.

Det finns ingen anledning att påpeka det som är alldeles uppenbart, men samtidigt är det inte säkert att allting är så uppenbart. Somliga tycker att det är fel att använda adverb som påpekar hur någon säger något, att det istället ska framgå genom replikerna. Men det är långt ifrån alltid tydligt. Hur kan man, exempelvis, vara säker på att någon inte är ironisk? Det är ofrånkomligt att det genom texten inte går att höra hur en replik uttalas, som man ju hör när man talar med varandra i vardagen. Det var de vanligen förekommande missförstånden i de tidiga kommunikationerna över internet som gjorde att smileyn uppfanns i början av 80-talet, på det viset minskade risken att jobbiga missförstånd uppstod. I prosa använder man dock (tack och lov) inte smileys, men då måste man använda andra sätt att hantera den risk för missförstånd som riskerar att uppstå.

Det här är den typen av fel av problem som kan vara svåra att upptäcka i sin egen text. Om man inte har möjlighet att ta hjälp av någon annan för korrekturläsning är det en bra idé att låta texten vila så pass länge att man kan se den med nya ögon. Då blir det förhoppningsvis enklare att finna en bra balans mellan övertydlig och undertydlig.


Om att drömma

Diskbänksrealism är nog, tillsammans med deckare, det absolut värsta jag vet, men en bok som jag ändå tycker är värd att uppmärksamma är Wrestlarna av Viktor Johansson. Dess bärande tema är de problem som dagens ungdomar möter när de ska försöka ta sig ut på arbetsmarknaden. Jag har inte läst boken i fråga, men i den här intervjun i DN tar Johansson upp en del frågeställningar som onekligen känns intressanta att diskutera. Citatet nedan kommer från artikeln:

Min bok handlar i grunden om förminskningen och förnedringen som unga kreativa människor möter på väg ut i arbetslivet. Alltså tänk dig själv, att komma [till Arbetsförmedlingen] och säga att man vill vara … poet!

Det är antagligen en dröm för de flesta av oss att kunna försörja sig på sitt skrivande, så är det även för mig. Men, jag tror tyvärr att vi alla måste förlika oss med att om inte det vi skriver inbringar tillräckligt mycket pengar så måste vi ha något annat sätt att försörja oss. Det brukar sägas att 1 av 3 drömmer om att skriva en bok, men jag tror att de flesta av oss håller med om att 1 av 3 inte kan försörja sig som författare. Det skulle krävas att bokmarknaden var avsevärt mycket större än den faktiskt är.

Det är få förunnade att ha ett arbete där den kreativa förmågan som många av oss har helt tas tillvara, jag är rädd att det är en del av livet. Men det är viktigt att ha drömmar, för utan drömmar har man ingenting. Det är viktigt att kunna drömma om att vara en av de fåtaliga som faktiskt kan försörja sig på sitt skrivande. Den drömmen har som sagt även jag. Att kunna försörja mig på min musik och/eller skrivande är en dröm jag haft länge, men jag har sedan länge tvingat mig att inse att den sannolikt aldrig kommer att besannas. Livet går faktiskt vidare ändå, och drömmen bär jag fortfarande med mig.


Grammatikdagen – 3 februari 2012

Grammatik är kanske inte det roligaste ens för oss som älskar att skriva. För mig är det litet grann av ett nödvändigt ont: Jag är noga med att det blir rätt, men för den delen är det inte särskilt kul. Grammatikdagen, den 3 februari, är ett initiativ som tagits av Språkkonsulterna och Svensklärarföreningen för att öka intresset och den allmänna förståelsen för grammatiken. Med kunskap i grammatik blir man språkligt medveten, och då når man fram bättre med sitt budskap, är ett av argumenten som förs fram i pressmeddelandet som skickats ut med anledning av temadagens instiftande. Det är svårt att säga emot det, jag tror att den allmänna toleransen för språk och skrivfel i texter är ganska låg. Ett grammatiskt fel riskerar att orsaka att det budskap man försöker föra fram går mottagaren helt förbi.

Tanken är att Grammatikdagen ska vara en landsomfattande händelse, som även kommer att uppmärksammas utanför skolorna. På Kulturhuset i Stockholm ordnas en heldag med föreläsningar av kända språkvetare, som är öppen för allmänheten.


Ett utdrag ur Eldskungen

I dagens inlägg kommer ett utdrag ur min andra fantasyserie, Eldskungen!

Hade det funnits någon rättvisa i världen hade jag haft de krafter som du har”, förklarade den gamle mannen ilsket.

På vilket sätt är det rättvisa?” frågade Tarin.

Jag kunde ha räddat Kiona.”

Jag sade ju att jag kanske kunnat göra det, om jag bara fått veta att hon behövde hjälp. På vilket sätt är hon sjuk?”

Hon är svag och orkeslös.” Magisterns svar var uppenbarligen något motvilligt. ”Hennes muskler förtvinar. Sakta men säkert blir hon allt sämre och sämre. Jag är rädd att hon en dag kommer att gå samma öde till mötes som hennes mor gjorde.”

Och ändå vill du inte att jag ska försöka hjälpa henne?”

Du har inte gjort annat än att försöka motarbeta mig, mig och dem jag tror på.”

Tycker du att det är konstigt att jag inte vill att en magiker ska ägna sig åt maktspel? Och tycker du att det är konstigt att jag inte tycker att Jetnors eldregn är någon bra idé?”

Du vet alldeles för lite”, muttrade den gamle mannen.

Innerst inne vill du att bara de som är starka ska få leva. Det plågar dig dock att ditt barnbarn lider av en svår sjukdom och inte passar in i eldskungens nya värld. Du är bitter för att du inte besitter de krafter som behövs för att göra henne frisk. Därför försöker du använda dig utav utpressning istället för att resonera förnuftigt. Du räddade mig undan lågorna bara för att ha ett påtryckningsmedel mot Wazo.”

Nästan rätt”, svarade Zastor, med rösten fylld av tillbakahållen ilska, ”jag är inte bitter och jag saknar inte krafter. Hennes sjukdom kan inte botas av någon magikers kraft. Endast i eldskungens nya värld kan hon bli frisk, varken du eller jag kan ordna den saken.”

Så du tycker att det är bättre att Kiona får dö utan att jag ens har fått en chans att rädda henne? Du har inte varit snäll mot Adeline heller. Jag är övertygad om Kiona är en lika fin människa som hon. Du är inte rädd för att göra andra människor illa, Zastor, men det har du i och för sig aldrig varit.”

Jag tror att det är bättre att du får återgå till magiska sömn nu”, muttrade den gamle mannen.

Det gör mig inget”, svarade Tarin oberört. ”Det är inte du eller jag som förlorar på det här, bara Kiona, ditt barnbarn.” Med detta sagt gled den unge mannen återigen in i dimmorna av sin magiska sömn. Det här spelar ingen roll, tänkte magikern innan han slukades av den illasinnade magisterns magi. Det är inte sådant här som en magiker ska syssla med. Det kommer du också att förstå en dag.