Min första recension!

Mars 2012 har onekligen varit en bra månad för mig. Först fick jag veta att min novell Den som passerat skymningen (tillsammans med övriga noveller från Vildsint: Skymningslandet) finns som talbok, sedan fick jag en idé till ett projekt som jag tror kommer leda till en mycket stark roman, och igår fick jag min livs första recension, på Skuggan över Dianor!

Visste inte alls vad jag hade att vänta av den första recensionen. Jag var förberedd på att det kunde bli en sågning, men även om recensenten påpekar en del svagheter (som jag definitivt håller med om) så var det allt annat än en sågning. Jonny på Swedish Zombie, som skrivit recensionen har tolkat boken på helt rätt sätt och hans beskrivning av den är klockren. Det är mycket riktigt klassisk fantasy och den är riktad till en yngre läsekrets.

Den främsta invändning verkar vara bristen på svärta. Jag blev verkligen glad för den invändningen, för jag var nästan tvärtom rädd att boken (och serien) var för mörk. Jag brukar säga att Det magiska förbundet är en ganska mörk serie, men det är definitivt inte första delen som är mörkast. Det mörka kommer att smyga sig på undan för undan. Så med andra ord var det en invändning som faktiskt visat att jag tänkt rätt. Den som har läst novellen Elnora (från Vildsint (2010)) (som ju bygger på ett kapitel ur seriens sjätte del) har nog inte undgått att en stor förändring kommer att ske i huvudpersonen Elios liv under seriens gång.

Det som gjorde mig allra gladast var dock berömmet för boken som sådan. Jag citerar:

Vad gäller boken som produkt ska Johan Lindbäck ha högsta betyg. Den är noggrant gjord och kan mäta sig med vilken bok som helst som getts ut av något etablerat förlag. Till min stora glädje är dessutom texten lika noggrant korrekturläst. De tillfällen då vad som förr kallades ”tryckfels-Nisse” varit framme är så få att jag inte la dem på minnet. Det är en väldigt prydligt gjorde e-bok!

Detta beröm gladde mig verkligen! Jag har kämpat hårt för att visa att egenutgivna böcker inte nödvändigtvis måste hålla lägre klass än förlagsutgivna böcker, och det hade ju varit förödande om den kritik som riktats mot egenutgivna böcker i allmänhet även stämt in på min egen bok. Givetvis är detta till stor del Sofie Trinh Johanssons förtjänst, hon la verkligen ned ett stort arbete på att korrekturläsa och påpeka saker som kunde förbättras.

Slutorden i recensionen gläder mig verkligen. Det är mitt allra första avslutade manus vi talar om. Det var en betydligt mindre rutinerad Johan som färdigställde det första utkastet så tidigt som 2007. Att få sådana här lovord om mitt förstlingsverk känns lovande inför framtiden! Att Jonny påpekar några negativa saker om boken gör absolut ingenting, en bra recension ska ju framhålla både nackdelar och förtjänster. Jag läser väldigt mycket recensioner, och jag kan lova att det finns storsäljande böcker som fått betydligt hårdare omdömen än min bok.

Och det finns flera saker i den första boken som inger hopp om att det här kan bli bra. För en sak är säker, Lindbäck kan skriva och han visar att egenutgivning näppeligen är synonymt med amatörmässighet.

Den här månaden har det verkligen varit roligt att vara skribent och aspirerande författare!