Kultureliten har talat
SvD 12 september 2012
Dagens inlägg blir antagligen ett av mina mest kontroversiella hittills. Huruvida det existerar någon så kallad kulturelit eller inte är en omdebatterad fråga och jag lär knappast kunna besvara den i det här inlägget. Själv är jag dock definitivt av den åsikten att det finns en sådan. Bilden ovan kommer från SvD:s recensionssida häromdagen. Som ni ser har den breda, amerikanska actionfilmen fått det lägsta betyget, medan den svenska smala dokumentären om Olof Palme har fått näst högsta betyget. Med tanke på att filmerna fick en trea respektive fyra av Expressen finns det nog anledning att ifrågasätta om skillnaden i betyg verkligen bör vara sådär stor (även om det självklart inte är ovanligt att tidningarna tycker olika). För mig känns det som att det är kultureliten som åter har sagt sitt.
Båda filmerna har ett existensberättigande. Både smala dokumentärer och breda actionfilmer ryms i åtminstone mitt liv. Men att såhär tydligt måla upp vad som är finkultur och vad som inte är känns bara meningslöst. Jag har tidigare ifrågasatt meningen med sifferbetyg på böcker/filmer m.m, och detta känns som ytterligare en bra anledning att ifrågasätta det klassiska sifferbetyget. Utan tvekan har de båda filmerna inte samma målgrupp. Den som är intresserad av en dokumentärfilm om Olof Palme är sannolikt inte intresserad av amerikansk action, och vice versa. Betyget säger absolut ingenting i det här fallet, det blir politiskt snarare än användbart.
Och du har fortfarande själv en skyldighet att lära dig att tolka en recension, vilket ytterligare minskar sifferbetygets existensberättigande.
Drottningen av ”fulkultur”?
Vad är detta, ett inlägg som tar deckarna i försvar? Nej, det är det verkligen inte, eftersom jag avskyr deckare lika mycket som jag alltid har gjort. Känner ändå att jag måste säga något om den här artikeln (DN 110909). Rubriken är Camilla Läckberg – drottningen av ”fulkultur”. Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta åt den. DN kallar alltså den litterära genre som helt har dominerat bokdiskar, försäljningslistor, kultursidor och tv-tablåer de senaste 10 åren för ”fulkultur”? Att de dessutom sätter ordet inom citattecken gör knappast saken bättre. Nej, deckarna är ingen litterär outsider eller underdog som kämpar för att få komma in i det litterära finrummet, det är deckarna som är den nya finkulturen, och det är Läckberg, Mankell, Marklund, G.W. och alla deras deckarskrivande vänner som helt har barrikaderat det litterära finrummet! Har DN fullständigt missat det?
Det är snarare fantasy som är fulkultur. Ingen behöver be om ursäkt för att man skriver deckare, men är det någon genre som blivit tämligen styvmoderligt behandlad i svenska litteraturkretsar så är det fantasy. Det ges ut en hel del fantasy i Sverige, men nästan allt är översatt. Det ges ut mycket få svenska originalverk inom fantasyn.
Jorden anropar DN, Läckberg skriver finkultur, jag (och alla andra strävande fantasyskribenter i det här landet) skriver fulkultur! Det är inte vi som skriver fantasy som får våra verk filmatiserade för dyra pengar och visade i TV4 på söndagskvällarna, och det är inte våra böcker som helt dominerar den offentliga litterära diskussionen.
(Ja, jag är fullt medveten om att deckare (eller kriminalromaner, som de ofta kallas eftersom det låter bättre) säljer bättre än fantasy, men kalla för guds skull inte deckare för fulkultur!)
Johan Lindback 